Är det en Waxholmsbåt i Åresjön?

När vi för ett år sedan ställde oss på balkongen till vår första lägenhet i Åre och tittade ut över Åresjön bort mot Indalsälven och Duved såg vi något stort vitt i vattnet en bra bit bort. Vad är det där vita? Det måste vara en båt, det ser ut som en Waxholmsbåtsliknande båt. Men hur har den hamnat här? Och dessutom ligger den i så fall på ett väldig smalt parti av Indalsälven. När vi dagarna senare fick fram vår kikare visade det sig att det vita där borta var Tegeforsen, ett litet vattenfall på några meter som förenar Indalsälven med Åreälven, som sedan blir till Åresjön. Alltså ingen Waxholmsbåt som åkt vilse. Ett år har gått och trots att jag hört hur fint och mysigt det är vid Tegeforsen så har det inte blivit av att jag tagit mig dit. Tills nu. För några veckor sedan beställde jag äntligen en cykel. Jag älskar att cykla och har alltid cyklat på alla platser jag har bott på. Konstigt nog har jag varit cykellös ett helt år, trots att vi bor på en av de bästa cykelplatserna. Men nu är hon här, Flamman! Häromdagen bestämde jag mig för att ta en cykeltur till Tegeforsen, och nu är jag beroende av min nya runda. Först 8 km landsväg- och grusvägscykling. I motljus av solens nedgång. I dalen omgiven av de mäktiga bergen och längs en stilla Åresjö. För att komma fram till Tegeforsen.

När jag kommer fram till Tegeforsen parkerar jag cykeln och sätter mig på ett klippblock invid forsen och bara njuter av bruset och lugnet. Flugfiskarna på andra sidan ser inte ut att ha det så tokigt heller. Sedan cyklar jag hem de 8 kilometrarna och tänker att jag gillar det här gymkortet och hoppas på att jag ska få en skymt av jättemånen som har visat sig de senaste kvällarna. 

I söndags gjorde jag och Eskil en liten utflykt till en av våra favoritplatser, Ullådalen. Det ligger bara några kilometer från oss. Det är där vi har svalkat oss i de små vattenfallen under sommaren. Den här gången var vi på blåbärsjakt. En blåbärstårta, till min födelsedag om tre veckor, var målet. Och på exakt samma ställe som vi hittade alla stora fina blåbär förra året hittade vi dom även denna gång. 

Bärplockningsmanin är tillbaks! 1,5 liter fick vi ihop, trots att Eskils bär oftare åkte in i munnen än i burken. Tur att det är några helger kvar innan min födelsedag, chanserna till en stor blåbärstårta är stora! 

Godnatt från vår nya balkong.