Regnet det bara öser ner!

Den vita pudriga julen blev till en blöt och, i stort sett, grön nyårsafton. Snöfallet som var utlovat blev till regn och de tre decimeter snö som vi hade har i stort sett regnat bort. Idag när jag gick ut kändes det mer som valborsmässoafton i luften, än nyårsafton. Med skillnaden att valborgsmässoafton brukar vara något kallare än det är idag! Det är alltså inte alltid puder och blå himmel i Åre...

Ett regnigt Ånn.

Men vad gör väl det? Åre är knökfullt med folk och liftköerna ringlar sig långa. Kul att se att alla besökare håller humöret uppe och vägrar att hålla sig inne trots det kraftiga regn som pågått det senaste dygnet. Och tur att man bor här så man slipper känna sig tvungen att åka vattenskidor.

En sista dag hann vi spendera i backen när nederbörden fortfarande föll som snö. Att det blåste, snöade och var stora snövallar blandat med is såg Eskil inte som något hinder, man bara måste åka tills liftarna stänger! 

Nu har förberedelserna med snittar, renstek, potatisgratäng och tiramisu påbörjats. En nyårskväll med fem ungar som kommer att kämpa för att hålla sig vakna till 12-slaget har just börjat... Gott nytt år gott folk!

Nyårsafton Åre 2013/2014. Foto Darren Hamlin

Jul, puder, sol och Zlatan

Hoppas ni alla haft en lugn och skön jul och att ni har någon dag ledigt åtminstone! Officiellt började mitt och barnens jullov i måndags, men den där riktiga jullovskänslan infann sig nog först idag. Nu är alla måsten avklarade, hur roligt det än är att laga julmat så är det rätt skönt när man kan sätta sig med en skinkmacka och ett glas julmust i soffan och bara ta det lugnt.

Julen i Åre blev hur som helst så där julig som alla vi snöälskare önskar oss. Vi vaknade till -18 grader och pudrig nysnö på granarna utanför fönstret. Bing Crosbys White Christmas spelades på radion och vi kunde konstatera att så var fallet.

Foto Darren Hamlin 

Foto Darren Hamlin 

Julafton skulle spenderas hemma hos oss med mina föräldrar. Lugnt, skönt och småskaligt med andra ord. Efter frukost packade vi in oss i bilen och körde upp till Björnen. Några åk innan jullunchen var vi tvungna att hinna med! Det blev Lolas andra försök på slalomskidorna. Första försöket i förra veckan tog slut efter ca 10 sekunder. Det andra försöket gick bättre. De två första åken i barnbacken sprang jag med henne och höll ett stadigt grepp om midjan. De två sista åken åkte hon själv, skrattandes, rätt ner- svänga och bromsa har vi inte kommit till än! Efter halva tiden bytte vi barn och jag och Eskil åkte upp i de långa backarna och körde lite puderåkning. "Titta Eskil vilken fin dag det är", sa jag till honom när vi kom upp för liften. När jag tittade på honom för att se om han såg det fina som jag såg hade han redan åkt iväg, till det fluffiga pudret i skogen.

Järvenliften julafton

Resten av dagen ägnades åt mat, mat och mer mat, och så några julklappar förstås. Juldagen planerade vi för en heldag i backen. Temperaturen när vi vaknade imorse visade på -24 och barnen trivdes rätt bra med att sitta i pyjamas och leka med sina nya saker. Det blev i alla fall en tur upp till toppen med Kabinbanan. Där uppe visade det bara -13, dock med en vind på 10 sekundmeter. Så här i efterhand kan vi konstatera att den kombinationen inte alls var särskilt trevlig. 

Insnöat på toppen. Foto Darren Hamlin

Väl nere tog vi en kaffe på bästa kaffestället i byn, Åre Kafferosteri. En lugn och skön juldag. 

Åre Kafferosteri 

Det var historierna om jul, puder och sol. Zlatan då? Ja, efter 91 likes på Facebook måste jag väl berätta vad som hände i tisdags. Jag och Eskil skulle ner och handla det sista som saknades till julafton. Jag hade en plan och en lista så att det hela skulle bli avklarat så snabbt och smidigt som möjligt. Efter att ha gjort klart vårt första ärende var vi målmedvetet på väg till nästa ställe. Och hux flux så står Zlatan och hans fru där mitt framför oss. Förra året när vi såg honom här i Åre vågade jag inte säga något. Men den här gången var det bannemig på tiden. Det sista jag tänkte innan jag bestämde mig för att fråga var: Hur skulle Eskil reagera när han blir äldre om han visste att vi stått en meter från Zlatan utan att göra något. Och ögonblicket efter står Zlatan med min mobil i handen och tar en selfie av honom, mig och Eskil. Eskil undrade varför vi skulle ta kort med honom för! Jag var alldeles fumlig och den där målmedvetna shoppingplanen gick åt skogen. Men det var det värt! Att Zlatan på sin fritid, dagen innan julafton, var så glad, positiv och villig att ställa upp på en bild ger jag honom all cred för!

Foto Zlatan Ibrahimovic

Nu fortsätter vi julhelgen här i Åre med fler besök av familj och förhoppning om att all snö SMHI utlovat kommer som planerat! 

Åre Torg. Foto Darren Hamlin

Årets kortaste dag

Idag inträffar vintersolståndet på vårt norra halvklot. Vår kortaste dag. För oss här i Åre betyder det att solen gick upp 9:50 och ned 14:21. Det gäller att utnyttja dagsljuset på bästa möjliga sätt. Men visst är det något speciellt med att leva i ett land som har så stora skillnader i klimat, ljus, mörker, värme och kyla under året? Jag gillar att den svenska julen ursprungligen kommer ifrån att vi firade och hyllade de korta midvinterdagarna, vi firade midvinterblot - solens återkomst och önskan om god årsväxt. Trots de korta dagarna vi har nu gör de vitklädda träden och den vittäckta marken att det trots allt inte känns så mörkt. De senaste dagarnas snöfall har gjort att Åre just nu ser ut som ett riktigt julkort.

Foto Darren Hamlin 

För några dagar sedan kom den där chocken som vi fick vid samma tidpunkt förra året också. Det-är-ju-folk-precis-överallt! Hittar ingen parkeringsplats. Måste stå i kö i mataffären. Kö in till Systemet. Och en massa människor man inte känner igen. Det är jullov. Dags att börja använda scannern på Ica igen och dags att börja planera matinköpen mer än en dag framåt. Samtidigt, vad kul att det är igång! Till den här helgen öppnades ännu fler liftar och backar. Det mesta snöfallet för den här vintern kom vältajmat! 

Vårt köksfönster 

Torsdagen och fredagen hade vi en febrig son här hemma. Och som han led av att se snön dala ned utanför fönstret utan att få gå ut och åka skidor eller stjärtlapp. Igår var han feberfri och sa till mig att det hade känts som att sitta inlåst och att han bara måste ut, nu på direkten. Vi skulle ned till Konsum och handla några grejor. Och äntligen hade det kommit så mycket snö att vägen dit ned var helt täckt. Stjärtlappen måste med. In på genvägen genom skogdungen och sen såg jag bara en orange prick susa nedför branten. Och så ett underbart skratt som hördes hela vägen ned. 

Se upp i backen!

Idag, på denna årets kortaste dag, var det mycket som skulle hinnas med. Planera mat för julafton tillsammans med mamma och pappa. Handla mat för julafton. Och så en massa pyssel. Allt detta samtidigt som vi kämpade mot en baksmälla från gårdagens kväll med kompisarna. 

Hur ont det än gör i fingrarna!

Det roligaste med pepparkakorna

Och den obligatoriska knäcken

Eftermiddagen avslutades med sjtärtlappsåkning i mörkret utanför huset. Nu har vi jullov på riktigt, och det bästa är att det inte ens har börjat. Men imorgon bitti så! 

Granen utanför vårt hus

Klara färdiga gå!

Där var skidsäsongen igång! Förra året som mammaledig i ett, för oss, nytt Åre kändes det som att vi väntade och väntade på att den där första skiddagen skulle komma. I år hann man knappt märka av hösten förrän det var dags för skidsäsongen att dra igång. Som jag skrev i förra inlägget så har vi haft många soliga och kalla dagar, och därmed ont om snöfall. Det kalla vädret har dock varit perfekt för snökanonsproduktion. Därför kunde en lift i Duved öppna för drygt en vecka sedan. Eskil, jag och resten av byn var på plats. Äntligen! 

Jag förberedde Eskil på att det där första åket för säsongen inte alltid känns jättebra och att man kanske inte kommer ihåg allt sedan sist. -Jaja mamma, nu åker vi! Och med sina nya längre skidor åkte han. När vi kom ner körde han direkt till liftkön och ropade "igen!". Vilken lättnad att han fortfarande tyckte det var så roligt, för hur lyxigt är det inte när ens barn har samma intressen som en själv? Lola som stod nere vid liften med Darren och tittade på skrek förtvivlat att hon också ville åka. Hon är snart 2,5 år och förra vintern blev det ingen skidåkning för henne. I år hade vi sagt till henne att hon skulle få sina första skidor. Problemet var bara att vi inte hunnit köpa skidorna till denna första skiddag. Så hon fick nöja sig med att titta på. Men nu är skidorna inköpta och vår gästtoa har förvandlats till en skidbod. 

Skidboden.

Förra veckan var det dags för vinterns första besök. Darrens pappa med sambo kom hit för första gången. Det är alltid något speciellt med att visa upp Åre för någon som aldrig har varit här och som dessutom bor i centrala London. Det blir också ett tillfälle för oss att ta oss till platser här i krokarna som vi inte besöker särskilt ofta. Tännforsen, Sveriges största vattenfall, blev första stopp på lördagsmorgonen. 

Ett halvfruset Tännforsen

Tanken var, titta på vattenfallet, fika på mysiga caféet och visa upp de svenska konsthantverken i butiken. Vägen ner till vattenfallet bestod av blankis med ett tunt lager nysnö uppepå, med andra ord livsfarligt att gå på! Förutom för en 4,5-åring som åkte på rumpan ner för hela stigen. Efter den svettiga promenaden upptäckte vi att caféet och butiken var stängt, typiskt! Vad gör man då? Chokladfabriken förstås! Efter shopping och smakprover där inne körde vi upp till Fröå gruva, en gammal gruvby där man började bryta koppar i mitten av 1700-talet. Där finns också mysiga Bergsstugan, en restaurang/café som man bara måste besöka. Passande nog serverade de julbord just den här helgen. 

Bergsstugan. Foto Darren Hamlin

Söndagsförmiddagen spenderade vi på en av de vackraste platserna som finns, nämligen Ottsjö. Frånvaron av snön har gjort att skridskoisarna fortfarande är helt fantastiska. Vi tog oss till ett av vindskydden bredvid sjön, gjorde upp en värmande eld där vi kunde värma oss själva och våra medhavda lussebullar, drack en god kopp kaffe och njöt av att bara vara där. Det kändes som att vår engelska familj fick uppleva det bästa av Åre och Sverige. 

Ottsjö. Foto Darren Hamlin 

Nu har våra gäster åkt hem och vi inväntar nästa gäst som kommer till helgens Snö, test och fest, den officiella säsongspremiären. På grund av snöbrist nere i Europa har Åre hux flux blivit värd för damernas och herrarnas alpina världscup. Det lär med andra ord kunna bli en händelserik helg, bäst att njuta av lugnet före stormen. 

Ännu en magisk soluppgång. Foto Darren Hamlin 

Soliga november

Den gråa, mörka och dystra månaden november bokstavligen lyser med sin frånvaro. Hittills har november månad varit solig, frostig, frisk och gjort precis vad man önskar från den, nämligen piggat upp. Våra, för tillfället, sex timmars långa dagar börjar ofta med en makalös soluppgång vid 9-tiden och fortsätter sedan att ge oss en d-vitamin boost för att sedan försvinna i en lika vacker solnedgång vid 15-tiden.

Foto Darren Hamlin 

Därefter är det mörkt, riktigt mörkt. Minusgraderna vi har haft de senaste veckorna har gett oss frostiga träd, de har också varit gynsamma för den snöproduktion som för fullt pågår i skidbackarna just nu. Snökanonerna brummar på mest hela dagarna och ger hopp om en snar premiär i skidbacken. Den lilla mängd snö vi har haft här i byn senaste veckan är till stor del snökanonernas förtjänst. Men det är fortfarande för lite snö för att den ska lysa upp i mörkret. Särskilt efter dagens tillfälliga plusgrader då det mesta här nere i byn försvann. I helgen hann vi i alla fall ta några premiäråk med stjärtlapparna och pulkorna utanför huset. Vips så är alla som barn igen!

Foto Darren Hamlin 

Pepparkaksbak hann vi också med. En tålamodsprövande syssla med en envis 2-åring och en noggrann 4-åring. Bilden är tagen under någon av de få minuter då Luciasångerna spred en harmoni över bakbordet. Resten kan ni räkna ut själva! Men några pepparkakor lyckades vi i alla fall grädda.

Foto Darren Hamlin 

Det märks att Åre håller på att göra sig redo för en ny vintersäsong och just nu hoppas vi mest på att underlaget i backarna ska vara tillräckligt bra för den årliga skidtestarhelgen 12-14 december. Vi har för första gången sedan vi flyttade in i vår nya lägenhet utnyttjat den gemensamma vallningsboden här i huset, brädorna är nu redo för säsongens första åk!

Kabinbanan. Foto Darren Hamlin 

Isen har lagt sig på Ånnsjön!

När isen lägger sig på Ånnsjön vet man att vintern är i antågande. Det är på Ånnsjön som den korta men så fantastiska skridskosäsongen startar för många. I förra veckan hade vi nästan bara temperaturer under nollan och ingen snö i sikte. Jag uppdaterade mig kontinuerligt med mina föräldrar som fortfarande var i huset i Ånn. Redan efter några få dagar med minusgrader ringde mamma och sa att hon nu hade testat isen i strandkanten, och den höll! Temperaturerna fortsatte att hålla sig under nollan och solen höll sig framme mest hela tiden. Vi planerade för en helg i Ånn, som så många andra. Redan på fredagsmorgonen när jag var på väg till jobbet såg jag skridskoutrustade Årebor på väg i gryningen för att vara först på plats. På fredagskvällen packade vi bilen och åkte till Ånn.  När vi vaknade på morgonen och tittade ut ur köksfönstret förstod vi att det skulle bli en fin dag på isen.

Från köksfönstret i Ånn. 

Redan innan solen hade gått upp såg vi de första skridskoåkarna där nere. Med två små barn är det lättare sagt än gjort att komma ut i tid. Vi hade dessutom lyckats med det där som händer varje år, att man inser alldeles för sent att barnens fötter har vuxit och att skridskorna inte längre passar. Eskils skridskor var urvuxna, men passade ännu inte Lola. Några nya hade vi inte hunnit skaffa. Darren, som ju faktiskt är engelsman, har haft nog med att lära sig åka bräda, och äger ännu inga skridskor. Men jag hade med mig mina! Så med Eskil i en pulka och Lola sovandes i vagnen gick vi ner på isen. De första skären för säsongen är lika ostadiga som underbara. Med Eskil i pulkan efter mig skrinnade jag iväg. Motvind utåt och medvind tillbaks, precis som det ska vara. Sedan tog jag en sväng själv.

Ånnsjön. Foto Darren Hamlin 

Jag förstår att folk åker specialchartrade bussar från Stockholm till Ånn, bara för att få uppleva den här första (och enda?) skridskohelgen. Det är en obeskrivlig känsla att skrinna ut på den vidsträckta isen som är omgiven av de pampiga bergstopparna. Trots att det var mer folk än det någonsin brukar vara i Ånn märktes det knappt av. När man väl fått upp farten och har vinden och solen i ansiktet och blickar upp mot de höga bergen känns det som att det bara är det som händer just nu i hela världen. De två senaste helgerna gav mig höga doser av lyckokänsla i kroppen, men på så olika sätt man kan tänka sig. En vecka innan bilden ovan togs stod jag tillsammans med 30.000 andra och jublade över Hammarbys 5-0 seger över Jönköping som innebar ett kliv upp i Allsvenskan.

Darren gjorde en kort film av helgens skridskoåkning, den kan ni kika på här. 

Fäviken tur och retur

I förra veckan kom mamma och pappa upp för att hälsa på oss. En annan anledning till att de kom upp hit var för att vi hade gett en tack-för-att-ni-alltid-ställer-upp-för-oss-present till dem, en middag på Fäviken Magasinet. Fäviken Magasinet är krögare Magnus Nilssons lyxrestaurant där det serveras mat som främst är hämtad från den jämtländska naturen. Man följer årstidernas variationer och traditioner och lagar maten därefter. I presenten ingick även skjuts de knappa två milen från Åre till Kallbygden. Jag satte mamma och pappa i baksätet på vår blå Volvo V40, slängde bak en Systemetkasse med varsin öl och några lokalt tillverkade tilltugg och satte igång bland-CD:n som tillverkats speciellt för denna kväll. En blandad kompott av The Beatles, Rolling Stones, Patti Smith, Dire Straits mfl som passar sig väl in på ett 40-talistpar som mina föräldrar. På med vindrutetorkarna och testa bromsarna i den decimetertjocka nysnö som fallit under dagen, och som ännu inte plogats. Typiskt att de hade fått bord på Fäviken på den första riktiga vinterdagen då det snöade så kraftigt att man inte såg mer än någon meter framför bilen. Men fram kom vi och hem kom jag (trots att det kändes lite nervigt att lämna Fäviken själv i bilen, med samma kraftiga snöfall, utan någon täckning på mobilen).

Foto Fäviken.com 

Jag tycker det är ganska fantastiskt att det mitt ute in the middle of nowhere ligger en världskänd restaurang som finns med på topp 20 på eftertraktade The Worlds 50 Best Restaurants. Och när mamma och pappa sedan berättade om besöket förstod jag att det här var något utöver det vanliga. Middagen hade varit en enorm smakupplevelse av både mat och dryck. Eller vad sägs om kalvdans och blåbär presenterad på det här viset? 

Foto Barbro Stenstrand

Eller fermenterande yoghurt, is och hallonjuice?

Foto Barbro Stenstrand

Hela menyn såg ut så här

Meny Fäviken. Foto Göran Stenstrand 

Just den kvällen var mamma och pappa de enda svenskarna där, resten var matälskare som rest från världens alla hörn för att uppleva detta. När jag körde hem i det ymniga snöfallet tänkte jag att det blev Fäviken tur och retur inom en timme för min del, så mycket närmare den restaurangen lär vi inte komma de närmsta åren i alla fall. Den ekonomiska prioriteringen för en barnfamilj ligger nog inte riktigt just där. Men mamma och pappa hade i alla fall en oförglömlig kväll! 

Från mellanöstern till Åre på 10 minuter

Den här hösten började rätt lugnt med att jag skulle påbörja mitt första läsår på förskolan jag har jobbat på sedan i februari. Utöver det skulle jag läsa en kurs genom förskolelyftet, naturkunskap och teknik i förskolan. Kul, jag älskar att plugga och skulle jämt kunna göra det vid sidan om jobbet. Som om detta inte vore nog behövdes det en förskollärare på deltid till de nyanlända asylsökande barnen här i Åre. Första tanken var, nej, det blir för mycket, för splittrat, eftersom det skulle innebära halva dagen på vanliga jobbet och halva dagen med de nyanlända barnen. Andra tanken var, det är klart att jag måste jobba med de nyanlända barnen. Och så blev det. På morgonen kör jag de 10 minuterna till asylboendet. Där träffar jag min lilla grupp med barn som kommer från fyra olika länder, som inte kunde ett ord svenska när vi började, som lyser av lycka varje morgon när de kliver innanför dörren, som inte ens hinner få av sig ytterkläderna för att de är så ivriga att sätta igång, som suger i sig det svenska språket, som ber om att läsa den ena svenska boken efter den andra och som igår, när det första tunna, tunna snötäcket låg utanför förskolan, rusade ut för att känna, rulla, smaka och kasta snö. När förmiddagen har gått åker jag tillbaks till mitt vanliga jobb och slängs in i den vardagen. Två helt skilda världar, så nära, men ändå så långt ifrån varandra.

Foto Darren Hamlin 

Därför har bloggen blivit bortglömd de senaste veckorna! För sitter jag inte och klurar på hur jag ska kunna lära fem barn med fyra olika språk svenska, så klurar jag på hur min biologiläxa bäst ska kunna genomföras på mitt vanliga jobb. Men vad sjutton, ju mer klurigheter desto bättre!

För två veckor sedan hade vi i alla fall den årliga Åre Höstmarknad. Mysigt som bara den med en massa god mat och kul grejor att prova på. Och ett bra tillfälle att vinterfynda då de flesta affärerna har stor utförsäljning just den helgen. 

Foto Darren Hamlin 

Fårvallning Åre Höstmarknad. Foto Darren Hamlin

Den här helgen är det dags för nästa fyndarhelg. Två gånger per år anordnar några privatpersoner här i Åre i en stor loppis av barnkläder och barnprylar. Ett ypperligt tillfälle att rensa ut urvuxna kläder och färdiglekta saker och sälja det. Och ett ypperligt tillfälle att fylla på garderoben med nya storlekar. Bättre för miljön och plånboken kan det väl knappast bli.

Foto Darren Hamlin 

Idag vaknade vi till det här vädret och funderar på vad det ska bli av denna helg. Eskil föreslog en promenad i fina Ullådalen. Darren föreslog en utflykt till Kall, ett par mil bort. Lola som varit sjuk större delen av veckan föreslog hemmamys. Jag tror att jag börjar med en springtur i höstdimman.

Första snön!

De senaste veckorna har varit som en tickande bomb. Vi har haft fantastiska sensommardagar med eftermiddagstemperaturer på tjugo grader. Men hela tiden har man vetat att vilken dag som helst slår det om. Då gäller det att utnyttja värmen och det sista av sommaren till fullo! Häromdagen när vi skulle på utflykt med barnen på jobbet bestämde vi oss för att passa på att ta med oss lunchen upp på berget. När vi vandrade upp låg morgondimman fortfarande tät över Åre, men lagom till lunchen hade det klarnat och när vi satt där och åt kände jag mig så lyckligt lottad att jag jobbar med just det här jobbet i just den här omgivningen.

På eftermiddagen när jag kom hem sa jag till Darren och barnen att vi bara måste äta middag på berget ikväll. Barnen är alltid öppna för middagar ute, så vi packade ihop vår mat och begav oss upp på berget. Det blev till samma ställe som jag hade lunchat med jobbet. Ett ställe i solen, med utsikt över Åresjön, Renfjället, Mullfjället, Åreskutan, med en bäck som rinner precis intill, med nedfallna träd som barnen leker på och med stubbar där de hittar stubbskatter. 

Foto Darren Hamlin  

När vi hade ätit upp vår middag och solen började försvinna bakom Mullfjället var det dags att ta sig ned för berget. Det blir mörkt snabbare och snabbare nu. Och när mörkret faller blir skogen sådär mystisk att det inte bara är en fyraåring som börjar fantisera och tycka sig se saker. Stubbar blir till märkliga djur och träden till stora troll. 

När helgen kom väntade vi oss en vändning. SMHI hade lovat mulet och kallare, så vi gjorde inga helgplaner utan tänkte oss en mysig helg hemma. Men så vaknade vi på lördagen och vädret såg bättre ut en lovat. Vi bestämde oss för en utflykt till vackra Ristafallet dryga milen från oss. Vi tältade vid Ristafallet förra sommaren och då berättade jag om det här i bloggen. Jag berättade också att det var platsen där delar av filmen Ronja Rövardotter spelade in. Den här gången hittade vi platsen för Ronjas och Birks älvfärd. Precis lika vackert och trolskt som man kan föreställa sig. 

Foto Darren Hamlin 

Precis intill hittade vi en fin stenstrand där vi bestämde oss för att göra upp en eld och äta lunch. Det var så varmt att vi satt i bara t-shirt. I slutet av september i Jämtland. 

Foto Darren Hamlin 

Vi stannade hela eftermiddagen och på vägen tillbaks till bilen hälsade vi på några tama får. 

Foto Darren Hamlin 

En dag att minnas, för kanske var det den sista t-shirtdagen för i år? När vi kom hem igen och packade ur bilen var det som att en höstvind drog in. Höstlöven började virvla runt oss på gården utanför huset, vi kände några regnstänk och det blev helt plötsligt kallare. På söndagen var sommaren som bortblåst. Det gick gäss på Åresjön, ännu fler av de röd-gul-orange-bruna löven på träden föll av och det regnade från sidan. Nu på måndagskvällen körde jag hem från en utbildning med jobbet i Järpen, två mil öster om Åre, och såg när jag närmade mig Åre att Åreskutan hade ett vitt täcke över sig. Den första snön har fallit! Det var som att det pirrade till i hela magen när jag såg det. Snart, snart dags att plocka fram snowboarden igen. Lycka!

Valet som inte är ett val

Något obehagligt har hänt. Imorgon går Sverige till val och det är inte längre ett val om hur och till vad våra skattepengar ska fördelas. Det är ett val där människors olika värde ska bestämmas. För en del av Sveriges befolkning är inte alla människor lika mycket värda. För en del av Sveriges befolkning är människor som flyr krig, svält, sjukdomar och förföljelse inte välkomna hit. För en del av Sveriges befolkning känns det rätt att inte hjälpa människor i nöd. Den här delen av Sveriges befolkning tycker att vårt stora, rika, friska land bara ska vara till för de som i generationer är födda och uppvuxna här. Och de som inte hör till den gruppen ska i alla fall leva efter majoritetskulturen i Sverige. Man menar att den svenska kulturen är äldre än den mångkulturella, och att det därför ska värnas om denna i samhället och i undervisningen i våra skolor. Utöver detta röstar den här delen av befolkningen för ett stopp av homosexuellas och ensamståendes möjlighet att bli prövade till att bli adoptivföräldrar. Ett avskaffande av diskrimineringsombudsmannen. Ett avskaffande av modersmålsundervisning, trots att forskning visar på vinsterna med denna undervisning.

Hur blev det så här? Varför vill 10% av Sveriges befolkning ha det på detta vis? Vilka är det som vill ha det så här? Jag funderar mycket på det och blir både ledsen och arg. I min värld ser det ut så här: Vi råkar alla födas på en plats vi varken valt eller förtjänat och den platsen kommer att påverka resten av vårt liv. Och det där livet då, vad ska vi hitta på med det? Jo, vi ska sprida kärlek i massor, vi ska känna glädje i det vi gör, vi ska prova på det som lockar, vi ska känna empati och inte döma och vi ska framförallt leva i solidaritet med varandra. Klyschigt? Nej inte alls. För det kan ju inte vara möjligt att något annat skulle gå före detta? Det kan väl inte vara möjligt att det finns de som mår bra av att leva ett rikt liv med sig själv och sina nära utan att göra något för de som inte lever samma rika liv?

Därför är valet imorgon inte ett val. Alla vi som har rösträtt måste ta vårt ansvar och stoppa Sverigedemokraternas framfart. Det har diskuterats att det har varit en sömnig valrörelse där många svenskar känner att de inte lockats av något av partierna. Det diskuteras att rösta blankt för att visa sitt missnöje. I denna valrörelse är detta är inte ett alternativ. Tycka vad man vill om de övriga partierna, nu väljer vi en riktning vi kan stå för. En riktning som gör oss till schyssta medmänniskor. En riktning där vi kan se alla i ögonen och säga att jag har gjort mitt för att så många som möjligt ska ha ett så bra liv som möjligt. Så, iväg till vallokalerna med er!

En luftgäst

Åre började faktiskt som en sommarturistort i slutet av 1800-talet. Då var det luftgäster som kom hit från städer för att andas ren fjälluft, även patienter med reumatism, astma och luftrörsbesvär kom hit i hopp om att den friska luften skulle råda bot på deras sjukdomar. Om de blev kurerade eller inte vet jag inte, men jag vet att den friska luften och de magnifika omgivningarna i alla fall råder bot på både det ena och andra för mig. Som idag till exempel. Mamma och pappa har kommit upp till huset i Ånn. Darren har åkt iväg på jobbresa till Svalbard, så jag och barnen hade planerat att spendera lördagskvällen och söndagen i Ånn tillsammans med mamma och pappa. Imorse vaknade vi till ytterligare en varm och solig sensommardag och jag fick en känsla av att helgen var för kort, jag ville stanna ett tag till i Ånn. Det gick inte, jag jobbar ju imorgon. Men så bestämde vi oss för att packa med oss lunch och ta bilen de ca 25 kilometerna till Storulvåns Fjällstation. Där finns en mängd vandringsleder runt och på några av Jämtlands högsta berg. När vi har barnen med oss brukar vi ta den 1,5 kilometer långa leden till en hängbro som tar oss över forsen Handölan.

När vi kom till parkeringen blev vi, trots det fina vädret, förvånade över hur mycket bilar det stod parkerade där. Men det som är så fascinerande med Storulvån är dess storlek. Trots alla dessa bilar märker man knappt att det är andra människor där. Så fort man har passerat fjällstationen tar alla sin egen väg. Den här gången hade Eskil med sig sin cykel och var mäkta stolt över att cykla cross country som alla stora gör. 

Väl över hängbron var det dags att plocka fram lunchen. Under tiden måste barnen göra det obligatoriska, kasta stenar i Handölan. Efter lunchen är Lolas mat-och-sovklocka inställd på sömn. Då går hon och plockar fram napp och snutte och letar efter någonstans att sova, först tyckte hon att en av stenarna såg ut som en bra kudde. Men vi föreslog högen med de varma fleecetröjorna vi inte kunde ha på oss idag. Det blev bra. Och till bruset att vattnet i forsen somnade hon. Jag och Eskil passade på att ta en promenad för att återigen leta efter de där kantarellerna som alla pratar om. Men Eskil tyckte dessa var häftigare.

När vi satte oss i bilen igen för att åka tillbaks till Ånn och sedan Åre kändes det inte längre som att helgen var för kort. Dagar som denna gör att det mesta känns ganska enkelt. Och det är just det som luften och omgivningarna här gör med mig. Jag har nog blivit en permanent luftgäst. 

Blårbärstårtan till min födelsedag då? Visst blev det en! Om än inte till min min födelsedag, som spenderades i sjuksängen, så till någon dag efter. 

Till min födelsedag hade också min 16-åriga brorsdotter Hanna skickat med en present från Stockholm. Hon hade bakat jämtländska rullrån på ett recept från mina föräldrars gamla granne i Ånn. En urjämtsk kvinna som sedan flera år tillbaks är bortgången, men hon gjorde denna jämtländska delikatess och nu har alltså Hanna bakat dessa till mig, tack Hanna! Har ni inte testat rullrån, gör det nästa gång ni är i Jämtland! 

Foto Darren Hamlin 

Efter regn och kyla kommer sensommardagar

Precis som jag hade kommit igång med cyklingen och löpningen smög sig en diffus förkylning och regniga kalla dagar på. Förra veckan hade de låga molnen och regnet liksom parkerat över Åre. Det kanske var tur att detta sammanföll med förkylningen, för det var inte direkt så att man längtade ut i löpspåret. Men den varma soliga sommaren i kombination med de senaste veckornas regn har gjort att svamparna mer eller mindre har tagit över skogarna. Det finns svamp precis över allt. Man ser den ena Facebookuppdateringen efter den andra om hur mycket svamp folk i här i krokarna har lyckats samla ihop. Själv är jag inte så bra på svampar. Kantareller och trattkantareller var det vi plockade när jag var liten och bodde i Stockholms skärgård, men de andra har jag dålig koll på. Kantareller ska det dock finnas gott om här, så jag har letat, letat och letat, utan att hittat en enda. Härom kvällen var jag och en kompis ute på en kvällspromenad och höll ögonen öppna efter kantareller. Det var helt gult, av fingersvamp.

Tur att promenaderna här är så vackra och rogivande att det inte spelar någon roll att svampkorgen var tom när jag kom hem. 

Men efter regn kommer sol och lagom till den här helgen drog sig regnmolnen bort och sensommarvädret har kommit på besök. Precis som vid den här tiden förra året börjar dagar som dessa med att det är runt 5 grader, klar himmel och en tät dimma som ligger över Åresjön. Dimman försvinner, temperaturen stiger och efter lunch kan man ha t-shirt och shorts. Ändå är luften frisk och man kan ana lite höst i den. Igår kväll kunde vi äta middag på balkongen igen, en kontrast till förra veckans middagar i köket med tända ljus. Nu gäller det att utnyttja de sista (?) varma dagarna! 

Sagt och gjort. Det bästa med att ha småbarn som vaknar tidigt, trots att det är lördag, är att man kommer upp och utnyttjar hela dagen. Vid nio i morse hade vi packat ryggsäcken med lunch och gav oss iväg en bit upp på berget. Den här helgen är jag gräsänka och då blir det lite av en chansning att ha med sig en 2-åring, en 4-åring och matsäck för att klättra upp för ett berg som har en lutning som en brant skidbacke. Men det är som att barnen vet när de måste kämpa på och att bli burna inte är ett alternativ. Så upp kom vi! 

De nedfallna träden efter förra årets storm (Ivar) ligger fortfarande kvar och det blir en rolig hinderbana där man måste klättra över och under de stora granarna. Väl framme vid vår rastplats ska det plaskas i bäcken som rinner nedför berget. 

Och aldrig smakar väl mat och kaffe så gott som när man äter det på en stock i en skogsglänta? På vägen ned är det obligatoriskt att stanna vid gungan någon gjort av en liten björkstock och ett rep. Klockan 12 var vi hemma och dagen har bara börjat! 

Ett hett tips för er som vill komma upp och njuta av hösten i Åre är att komma upp till Åre Höstmarknad 26-28 september. Hur mysigt som helst och att fint tillfälle att smaka på Jämtland! 

Foto Darren Hamlin