Första besöket i Stockholm

Åtta månader har gått utan att jag har lämnat Jämtland. Men nu är jag på väg, på nattåget mot Stockholm. Alldeles själv. Det kändes konstigt att kliva på tåget vid foten av berget under den flammiga solnedgången, för att i morgon bitti vakna upp i Stockholms rusningstrafik.

Foto Darren Hamlin

Men det ska bli kul att komma dit. Den här gången blir det en blixtvisit. Darren var där några dagar i förra veckan och när jag frågade honom hur det var svarade han bara "det ska bli intressant att se vad du tycker i nästa vecka". 

Förra veckan hade barnen Jämtlandsvecka på sin förskola. Eskil kom hem och berättade att Jämtlands flagga har tre färger, blå som betyder himmel, vit som betyder snö och grön som betyder skog. Sedan blev han tyst och funderade en stund, och så undrade han lite oroligt "vi ska väl aldrig flytta från Åre? Vi ska väl aldrig bo i Nacka igen?". Vilken lättnad. Nog för att vi vet att han trivs, men det var skönt att få det bekräftat. När jag sa att det är klart att vi ska bo kvar i Åre fortsatte han att berätta om Jämtland, storsjöodjuret och kolbullar. 

I lördags lyckades jag och Darren pricka in en heldag tillsammans i backen medan mamma och pappa var barnvakt åt barnen. Vädret? Sol, några plusgrader och vindstilla. 

På eftermiddagen kom våra kompisar Anna och Basse. Anna och jag har känt varandra i 21 år, så det var ett kärt återseende. Det fina vädret fortsatte under hela deras besök, extra roligt när det var deras första gång i Åre. Det blev både längdåkning och utför och en massa prat förstås!

De tre senaste dagarna har Eskil gått på skidskola som Skistar anordnar för förskolebarnen i Åre. Ett riktigt bra initiativ! Idag var det min tur att skjutsa Eskil till backen och medan han hade sin lektion fanns det inte mycket annat för mig att göra än att ta några åk på brädan. 

Efter lektionens slut frågade jag hur det hade gått för Eskil under de tre dagarna. Skidläraren var imponerad av nivån i gruppen och sa att alla hängde på bra, "Vi avslutade till och med i ravinen och med lite puderåkning i skogen". Ravinen? Med ett gäng där några inte ens fyllt fyra! Det ska bli spännande att se hur Eskil kör nästa gång vi ska ut och åka tillsammans! 

Nu håller tåget på att vagga mig till sömns. Vi ses snart Stockholm! 

Mera snö, mera snö, mera snö!

Så var ordningen återställd. I fredags vaknade vi till ett lager nysnö utanför huset. Äntligen! Efter några dagar med regn, snöblandat regn och temperaturer som gått upp och ned hade det alltså kommit riktig snö. Termometern visade några grader under noll. Tack och lov! Våren hade inte kommit för att stanna.

Foto Darren Hamlin 

På fredagen efter jobbet hämtade vi barnen och begav oss till barnens afterski i Björnen. Det är nämligen så att vår 1,5-åriga dotter har fått en idol, en snögubbe som heter Valle. Valle är Skistars maskot som dyker upp lite här och var i Åre. Valle har en egen sång och en egen dans. Denna går på repeat hemma hos oss tills mammans och pappans öron blöder. På afterskin fick vi träffa Valle och höra låten live. Lola som normalt sett dansar och sjunger hela låten blev starstruck men gillade ändå spektaklet. För mamman och pappan, som i fyra år har jobbat för att barnen inte ska fastna för tramsig musik, känns det tungt att denna Avicci-liknande sång blivit så populär i vårt hem. Men alla faser är förhoppningsvis övergående! 

Igår morse hade det kommit ett nytt lager snö. Solen tittade fram samtidigt som mer snö virvlade ner på marken. Vi packade ihop hela familjen och körde upp till Björnen. Det var dags för mig att prova skidor för första gången på 20 år! Jag har lånat och köpt ihop ett skidpaket så att jag lättare ska kunna åka tillsammans med Eskil. Å ena sidan känns det som att cykla, har man en gång lärt sig kommer man alltid att kunna, å andra sidan kändes det ovant att spänna på sig pjäxorna. På min skidtid var det slalomskidor, nu är det carving. Men Eskil tröstade med att han kunde visa mig hur man åker. Betryggande att ha en snart 4-åring som lärare. Så, upp i ankarliften, med ankaret i knävecken, precis som det ska vara. 

Det var faktiskt riktigt skoj. Eskil tog med mig på off piståkning i skogen, han ville hitta hopp. Jag hängde på och försökte svänga bäst jag kunde. Märklig känsla att stå på två bitar istället för en. Men efter några åk insåg jag att det egentligen inte är någon större skillnad. Eskil var nöjd och tyckte det var bra att ha en mamma som kunde dra honom med staven på transportsträckorna, istället för en mamma som sparkar sig fram på en bräda. Det här måste göras om en annan dag. Men i eftermiddag när jag får ta några åk själv blir det nog ändå några pudersvängar på brädan. 

Under nästa vecka kommer det upp både familj och kompisar så jag tittade just på SMHI för att se hur vädret tänkt välkomna våra gäster. Det ligger en klass 1-varning som lyder: "Från söndag kväll snöfall som fram till måndag kväll kan ge 10-25 cm nysnö." Jag undrar vem de varnar? Arbetsgivarna här i Åre kanske, för att folk plötsligt går och blir "sjuka" i början på veckan? 

Åh nej, inte vår!

Jag trodde aldrig jag skulle säga det. Jag älskar våren, men inte här och nu. Nu har  vi haft några veckor med vårväder. Många dagar har bjudit på sol, uppåt 8 grader, takdropp, och vårlukter. Det är ju egentligen alldeles underbart och visst har man passat på att njuta. Vi bor bara någon minuts promenad från mitt jobb, så ibland går jag hem på rasten. Den här veckan kunde jag avnjuta mitt kaffe på balkongen. 

Trots detta så önskar jag mig mer snö och lägre temperaturer. Jag är inte redo för vår än. Jag har inte åkt färdigt på brädan, jag är inte klar i längdspåren och nu har jag till och med lyckats skrapa ihop ett skidset för att lättare kunna träna med Eskil i backarna. Förra helgen när familjen från Stockholm var här och hälsade på gjorde Eskil stora framsteg. Både ankarlift och sittlift tog han sig upp med, och ner kommer han ju alltid! 

Men de senaste veckornas sol, värme och regn har tagit hårt på den lilla mängd snö vi haft här under vintern. Marken utanför huset blev i princip till barmark. I backarna går det fortfarande att åka, men här och var tittar världen som gömmer sig under snön fram. 

Igår när vi vaknade hade dock Kung Bore varit på besök. Lycka! Helst ville Eskil ut i snön kl 6 på morgonen när han klev ur sängen och upptäckte snötäcket utanför huset. Men jag lyckades få i honom frukost och få av honom pyjamasen, kl 7 var han ute. Att det var snöstorm var inget som bekymrade honom! 

Men så idag var det dags för nytt regn. Jag hade precis packat in längdutrustningen i bilen för att köra upp till spåren i Björnen när det började duggregna. Men, ni som har små barn vet hur det är, när man väl fått till möjligheten att göra något själv en stund, kan man bara inte ställa in. Jag var förstås tvungen att åka till spåret ändå. Det blev en kämpig tur i 8 grader och duggregn. Längtan efter att få komma ut och svettas uppfylldes i alla fall. 

Den här veckan har vi också haft damernas alpina världscuptävling här. Jag har inte tidigare sett någon sådan tävling på plats, men igår var vi där och tittade. Det var kul att uppleva stämningen på plats och stå mitt bland kobjällrorna som man annars bara brukar höra på TV. Att det dessutom blev svenska tjejer på medaljpallen var extra roligt!