Vem bor i lilla söta huset?

Under alla de år som vi har åkt mellan mammas och pappas fritidshus i Ånn och Åre har vi passerat lilla söta huset, ja det är så vi har kallat det. Och varje gång man passerar måste man säga just "lilla söta huset".

Foto Darren Hamlin

Det är det sötaste lilla hus man kan tänka sig. Som ur en saga ligger det där intill den forsande Ullån som rinner ned för berget. Men vem bor där? Jag har aldrig sett någon vid huset när vi har åkt förbi, men jag har sett det lysa där inne. Så, om du vet vem som bor där, säg till. Jag är så nyfiken att jag håller på att spricka!

Nu har vi barmark igen. Förra helgens snö försvann snabbt och sedan har det varit en salig blandning av varmt, kallt, soligt, regnigt. I lördags tog vi med mina safirbröllopsfirande föräldrar på en lunch i en trollskog strax nedanför lilla söta huset. All nederbörd den senaste veckan hade gjort skogen genomblöt, så det tog sin tid att få fart på elden. Min pappa, som har böcker om det mesta man kan tänka sig, har nu lånat mig boken Eld, om samisk eldkonst. Så nu ska här göras rök utan eld!

Foto Darren Hamlin 

I söndags kom nästa gäng på besök från Stockholm. Brorsan och hans familj. Hur kul som helst att fritidshuset i Ånn är fullproppat av familj den här veckan. Vi hade hoppats på att kunna utnyttja den fina skridskoisen som den grunda Ånnsjön kan bjuda på, men temperaturen har varit för hög och än så länge finns bara lite is vid strandkanten. Men snart så.

Jag har aldrig känt mig så hemma...

...som när vinterns första snö kom i torsdags. Äntligen! Inte bara äntligen att snön kom, utan det största äntligen infann sig när jag insåg att alla andra jag träffade den dagen var precis lika lyckliga över snön som vi. När jag kom till förskolan med Eskil var alla barnen i full färd med att försöka samla ihop det tunna snölagret på marken för att kanske kunna göra en liten snögubbe, lyckan lös i deras ögon. Och precis lika lyckliga såg pedagoger och föräldrar ut att vara. Det var något nytt för mig. När den första snön faller i Stockholm drar många vuxna en djup suck över att det kom snö i Stockholm även denna vinter. Man vågar knappt säga att man är glad att snön har kommit.

Foto Darren Hamlin 

Vi slängde i oss frukost, på med kläder och ut för att känna på snön, kasta några snöbollar och göra vinterns första åk på snowracern. Efter ett åk i backen utanför vårt hus hade vi åkt bort snön och gräset lyste grönt. Men det gjorde inget, gräset var minst lika halt och fungerade utmärkt att åka på. Vi fick hejarop från grannar och andra som gick förbi. Eskil nöjde sig inte med att provåka snowracern, de nyinköpta slalomskidorna skulle också invigas. Men det fick bli efter förskolan. Efter förskolan hade den första snön smält bort. För en 3-åring som längtat och längtat efter snön innebar det en eftermiddag av ilska och tårar. Men vi hade tur, temperaturen sjönk och det kom en omgång till med snö. Lycka! 

Foto Darren Hamlin 

Både lördagen och söndagen spenderade vi i Björnen. Björnen är barnfamiljernas paradis, eller inte. Björnen är normalt sett inget ställe man tar sig till om man inte har barn. Alla år jag har varit här och åkt snowboard har jag inte satt min fot i Björnen. Första gången vi var där var när Eskil för första gången skulle testa slalom, på nyårsafton förra året. Helt fel dag. Nyårsafton är den dag på året då flest människor åker i Åres skidbackar. Alltså knökfullt i backen, knökfullt i värmestugor. Björnen, en helg i oktober, med pudersnö i backarna och EN annan bil på parkeringsplatsen blir därför som en helt annan plats. Att åka snowracer i de tomma skidbackarna och att göra upp en eld och äta lunch i ett ankarliftspår känns som att gå på Bajens första träningsmatch för säsongen eller att se sitt favoritband soundchecka. Man får en första smak av det stora som komma skall! Nu verkar det tyvärr vara varmväder och regn på gång, men den här helgen kan man leva på länge. Och längtan efter den "riktiga" vintern har blivit ännu större. 

Foto Darren Hamlin 

Sista helgen med barmark?

Helgen har bjudit på fantastiskt höstväder! Sol och hyfsat varmt. Var det möjligtvis en väderpepp för att klara av den sex månader långa vintern? Det ser ut som att det här var den sista helgen med barmark. I alla fall om man ska tro väderfolket, i slutet av veckan kommer tydligen snön. Som vi har längtat! Eskil frågar minst en gång om dagen "när kommer snön egentligen? Jag orkar inte vänta mer!". Snowracern står i källaren och väntar. Skidutrustning till Eskil är inköpt. Våra snowboards är avdammade. Vi är mer än redo! Men innan marken blir vit passade vi på att utnyttja det sista av hösten. Igår fortsatte vi att utforska bergsbyarna söder om Åre. Vi åkte vidare på vägen som bland annat leder till Trillvevallen, Edsåsdalen och Ottsjön. Körde så långt det går, och hamnade efter 37 kilometer i Vålådalen. Ytterligare en vacker plats. Annorlunda mot de andra. För mig som är uppvuxen i Stockholms skärgård, kändes det som att vara på Sandhamn, om man bortser ifrån att vi i princip var ensamma. Men naturen påminde om Sandhamn. En gles barrskog som växte på sand, sedan en lång sandstrand i anslutning till sjön. På vägen hem stannade vi vid ett vattenfall som vi hade spanat in längs vägen.

Foto Darren Hamlin 

Idag höll vi oss hemma i Åre. Eskil längtade efter trollstigen. Jag och han passade på att gå den innan trollen, tomtarna och skatterna längs stigen blir täckta av snö. Rulla nedför backen i höstlöven blev dock höjdpunkten. Nu är vi klara med hösten, välkommen Kung Bore!

Tre månaders semester

Det är inte förrän föräldraledigheten lider mot sitt slut som man inser hur bra man har det om dagarna. Häromdagen insåg jag att det nu är tre månaders ledighet kvar. Tre månader av att spendera en massa tid med våra barn, tre månader av att kunna gå på utflykt när man vill, tre månader av att äta lunch i skogen, tre månader av att kunna göra långkok till middag, tre månader av att umgås med andra föräldralediga och deras barn. Samtidigt, häromveckan fick jag följa med mitt nya jobb på ett studiebesök. Och då kom jag på det igen, jag har ju världens roligaste jobb! Det ska bli så grymt roligt att börja jobba igen. Så nu tänker jag, härmed börjar en tre månaders lång semester, istället för att nu är det "bara" tre månader kvar. Då känns det helt plötsligt som en jättelång ledighet. Projektet att ta till vara på ledigheten får dock börja imorgon, idag var det åka till bilverkstaden med två trötta barn för att byta till vinterdäck. Jo, jag hörde att ni i Stockholm hade sommar idag, så vinterdäck känns kanske något avlägset. Även här var det något av sommar, 12 grader och regn, men man vet ju aldrig, första natten med minusgrader hade vi för två veckor sedan. Bergen bortom våra är redan snötäckta.

Foto Darren Hamlin 

Norrsken har vi också haft! När man har en sambo som jobbar med att sälja norrsken blir man ofrivilligt väldigt insatt i det hela. En stor del av de engelsmän som köper resor av Darren ser norrskenet som höjdpunkten och det viktigaste på Sverigeresan. Galet, tyckte jag till en början. Men, jag måste säga, det är magiskt!

Foto Darren Hamlin 

Så här såg det ut från vår balkong en kväll i förra veckan. Längs med Kabinbanans vajrar dansade det gröna skenet. Normalt sett brukar inte norrskenet gå att se så här starkt när det är mycket lampor som lyser upp runt omkring. Men den här kvällen var det extra starkt (Darren har ett larm på sin mobil som drar igång då det väntas bli ett extra starkt norrsken....). I år är det tydligen något av ett toppår för norrsken, så håll utkik mot norr!