På besök i trollskogen

Idag fick vi besök från Stockholm! Det känns fortfarande som att vi bara är på semester i Åre, fast med alla våra möbler och saker på plats. Men när vi fick besök idag så började det sjunka in att vi faktiskt bor här nu. Det kändes lite speciellt att berätta om vår nya plats. 

Barnen var lyckliga att äntligen få träffa sina kusiner igen. Så vad passade då bättre än att ta med hela barnligan ut i trollskogen. Tidigare i somras öppnade Åre Museum och Trollstigen. 

Trollstigen är, enligt beskrivningen, en lättgången och naturskön vandringsled som lämpar sig väl för barnfamiljer. En bit in på vandringsleden förstod vi att inbitna årebors omdöme inte är detsamma som en stockholmares. Av den 1,2 km långa leden bestod 1 km av en halvmeter bred stig, med ett stup ner mot en fors, utan något staket. 

Men barnen tyckte det var spännande. Och när vi vuxna gick och var nervösa att de skulle halka på en blöt, hal rot och trilla ner i forsen var de mest oroliga för Näcken, troll och de andra väsen stigen berättade om. När vi väl kommit upp till Fjällgården, där Trollstigen slutar (eller börjar om man så vill), var jag glad att stigen hade beskrivits som den gjorts. Många barnvänliga aktiviteter är alldeles för barnvänliga, det här blev lite av en utmaning. Så, om ni har vägarna förbi, gå Trollstigen! 

För en 3-åring blev dock bygget av den nya liften vid Fjällgården dagens sevärdhet! 

Fler bilder från Åre kan ni spana in på Darrens fotoblog http://darrenhamlin.se/blog/

Vad ska vi här och göra?

Foto Darren Hamlin

Jo, det är många som undrar vad vi ska här och göra. Varför flyttar man till Åre? Vad gör man i Åre förutom de vintersporter som erbjuds under vinterhalvåret? Hur långt är det till närmsta "riktiga" stad? Och, vad jobbar man med? Sedan vi bestämde oss för att flytta hit är det några av de frågorna vi har fått. Jag skulle kunna skriva hur många anledningar som helst till varför vi vill bo här, men en av de största är att vi vill prova något nytt där vi kan få en annan vardag. Något nytt som inte är en storstad. Vi har bott i London, vi har bott i Stockholm. Det har sina fördelar. Men med barn är det lätt att man hamnar i en cirkel som består av att lämna på förskolan-jobba-hämta på förskolan-äta-sova. För att sedan, på helgen, knappt utnyttja det som en storstad har att erbjuda. Och ändå betala en massa för att bo i den där storstaden man inte utnyttjar. I alla fall har det blivit så för oss. I Stockholm har Darren haft en restid till och från jobbet på ca 3,5 timme per dag. Det har inneburit att jag och barnen knappt träffat honom på vardagarna. Tråkigt såklart.

Av de platser vi har varit på i Sverige är Åre den vi känner mest för. I Åre finns det här i vår omgivning och är en del av vår vardag.

Foto Darren Hamlin

Igår efter vår frukost tog vi med barnen och knallade upp en bit på berget. Där hittade vi, vad vi förmodar är, någon av förskolornas lägerplats. En koja, en plats för en lägereld och en helt fantastisk utsikt. Eskil fann sig direkt och började leka nya fantasilekar som jag aldrig hört honom leka förut. Sen gick vi ner till vårt hus igen för att äta lunch. En helt vanlig söndagsförmiddag i Åre. 

Och jobben då? Darren jobbar vidare med att sälja resor från England till Sverige, men sitter i vårt hus istället för i Uppsala. Vi kan sedan en vecka tillbaks äta både frukost och middag ihop, en ny upplevelse! Och jag hade turen att bli anställd som förskollärare här i Åre. Men först ska jag vara mammaledig! 

Närmsta stad? Egentligen ganska ointressant. Östersund, 10 mil härifrån. Hade vi velat ha en stad hade vi inte lämnat Stockholm. 

Foto Darren Hamlin

1274 möh

Helg och första riktiga utflykten. Nu är vi 1274 meter över havet, Åreskutan. Eller nästan i alla fall. Den 30 minuter långa bergsbestigningen från Kabinbanans station till själva Åreskutan blev för jobbig för Eskil, men halva vägen orkade han! Tillbaks till Kaninbanans station, matsäck och kasta stenar i en stor fjällpöl gick hem hos barnen. Mamman och pappan njuter av utsikten och kaffet, som alltid blir så där extra gott när det intas på en klippa. Det kittlar i magen av att bara se på de som kastar sig ut för klippbranten med sina skärmflyg! 

Att gå och handla

Ni ser huset där nere vid sjön, med rött tak, där ligger Ica. Den här bilden är tagen från vår balkong. Det är alltså inte alls långt till affären. Inte långt, men brant. Men bara för att vi nu har en bil vägrar jag att bli en sån där person som måste åka bil överallt. Igår tog jag bilen ner till affären, man är där på några minuter. Idag tänkte jag att nu när vår Årevardag har börjat, dvs att Darren jobbar och jag är mammaledig, så skulle jag ta en promenad med barnen ner till Åre Torg, leka lite, handla lite och gå hem. Vägen ner skuttade Eskil ner för backarna, kastade pinnar i det lilla vattenfallet och plockade blommor. Vägen hem, en 1-åring på ryggen, en trött 3-åring i vagnen och så maten. I gassande sol, vindstilla och 25 grader. Svettigt var bara förnamnet! Men igår hade jag sett mitt nya jobb, förskolan som ligger granne med vårt hus, göra samma promenad, med alla barnen. Så det bara ska göras! Sista backen upp hoppade Eskil motvilligt ur vagnen och vi kämpade upp för branten tillsammans. Belöningen när vi kom upp till huset, fruktsallad och skugga. Nu är det bara att vänta och se hur många veckor det tar tills man gör den promenaden utan ansträngning. Känns som att jag kan släppa ångesten över det outnyttjade gymkortet jag har kvar i Nacka.

Vad är det för väder?

Imorse när vi vaknade såg det ut så här när vi tittade ut från balkongen. 6 grader, klarblå himmel och en mystisk dimma över Åresjön. Väderleksrapporten lovade minst 20 grader och sol idag. Så är det här uppe, vädret ändras snabbt och ofta. Någon timme senare när barnen var sugna på att testa lekplatsen utanför vårt hus var det 15 grader och shortsväder! Ytterligare några timmar senare var det 22 grader och vi gick ner till Åresjön för att kolla in badmöjligheterna. Till Eskils (och min!) stora lycka fanns där en lång strand, med klart, inte allt för kallt, fjällvatten. Och folk som solade och badade. Det finns strandliv i Åre! 

Vi jobbar frenetiskt med att få igång vår väderstation som vi köpte strax innan vi flyttade upp hit. Den mäter vind, regn, luftfuktighet, väderutsikter, isvarning, temperatur...ja, som ni förstår kommer jag att skriva om väder fler gånger. Imorgon hoppas vi att sommaren är kvar, då ska vi hänga på stranden.

Muggen har hittat hem

Så var vi här. 63 mil från Stockholm. En morgontemperatur 10 grader lägre än vad vi hade igår när vi vaknade. Och så otroligt vackert. Lika vackert som alltid, men på ett nytt sätt nu när Åre är nya hemma. Första dagen, dagen då man vill göra allt på en gång. Man borde vara hemma och packa upp lådor, men det nya utanför fönstret lockar för mycket.

Morgonen började med att vi desperat rotade igenom i stort sett alla lådor för att hitta kaffet. Inget kaffe hittades. Kaffet hade vi medvetet packat som en av de sista grejorna, för att vi skulle lägga det på ett smart ställe så vi lätt skulle kunna hitta det. Till hela familjens glädje fick det istället bli frukost på Åre Bageri. Trots att vi har tillbringat så mycket tid här uppe ser man helt plötsligt allt med nya ögon. Den här forsen har jag sett massor av gånger, men nu är den något vi går förbi på väg till bageriet eller affären, vardagsmat om några veckor kanske, men den vardagsmaten tror jag vi kan leva med.

Sommaren hade tydligen lyst med sin frånvaro här uppe den senaste tiden. Men idag vände det, tillfälligt i alla fall. Det var sommarväder på riktigt och tack vare två barn som inte alls hade för avsikt att packa upp ur lådor blev det en skön dag i solen. Kaffet hittade vi till slut och min mugg trivdes bra på vårt balkongräcke. 

Hej då Stockholm

Jag gillar de där korta små mötena med okända människor. Ni vet när man byter några ord med någon man aldrig tidigare träffat, och som man förmodligen aldrig kommer att träffa igen. Men de där orden sätter sig kvar i minnet. Det hände mig alldeles nyss. Jag ville få en sista bild på mitt fina Stockholm innan bilen rullade mot E4:an norr ut. Så jag promenerade ner till en brygga på norr mälarstrand. En kvinna som satt på bryggan och njöt av morgonsolen började prata och jag berättade vart vi var på väg. Hon gav mig så många positiva tankar om vår flytt att de där jobbiga känslorna jag kände igår när vi tömde vårt hem bara rann bara av. Nu känns det bara spännande och roligt! Tack Stockholm för den här gången, vi får se när vi ses nästa gång. Mot Åre!

Det började med en mugg

Ja, det började med en mugg. En mugg från Åre Bageri. En regnig novemberdag i Stockholm 2012 kom mina föräldrar hem från fritidshuset i Ånn, 3 mil väster om Åre. Pappa hade köpt en present till mig, en mugg från Åre Bageri. Fint, tack! Han vet att jag gillar att ta en kopp kaffe på Åre Bageri när vi är där uppe. Men muggen var inte bara en present, utan en hint från pappa att han tyckte att jag, Darren och barnen skulle förverkliga vår lilla dröm om att bosätta oss i Åre. En liten dröm var just vad det hade varit. Ingen seriös plan alls, utan bara en tanke att det skulle vara häftigt att testa att bo i den miljö som Åre erbjuder. Året innan hade jag äntligen lyckats övertyga Darren, som är född och uppvuxen i centrala London, att snowboard är en aktivitet man inte kan vara utan. 

Så, jag och Darren började prata om den där muggen. Om hur det vore att lämna allt vi har i Stockholm, min hemstad. Om hur det vore för barnen att bo på ett berg. Om hur det vore att... ja, ni förstår. Det var många funderingar. Särskilt som förälder, man vill ju mest av allt fatta ett beslut som är bra för barnen. Vi kom fram till att Åre var vad vi ville, men att det fick ta den tid det tog. Det gick fortare än vi trott, på bara några månader föll saker och ting på plats. Det viktigaste, jobb och boende löste sig. 

Tiden har gått fort, och nu sitter jag här i lägenheten i Nacka, med flyttkartonger överallt och har inte riktigt förstått att vi blir årebor om tre dagar. Det är många känslor på en gång. Lite sentimentalt, men mest spännande. Följ med oss i vårt nya liv i Åre!