Norrsken, solförmörkelse och vikingar

Efter ett möte på barnens förskola i tisdags kväll tog jag och en kompis en promenad genom Åre. Vi hade hört att det var norrsken på gång. På NASA:s instagramkonto kunde jag vittna en kraftig solstorm. Det var stjärnklart ute och vi ville bara komma bort från allt ljus i Åre by för att få syn på norrskenet. Vi tog oss upp ytterligare en nivå från den mesta bebyggelsen, och visst var det där. Som dansande slöjor över himlen. Hur många gånger jag än har sett det så tycker jag att det är lika magiskt varje gång. Man blir liksom påmind om att vi i vår strukturerade värld inte är så stora, det finns, tack och lov, annat som är så mycket större och okontrollerat.

Foto Darren Hamlin 

De här bilderna tog Darren senare på kvällen när han och några kompisar tog sig bort från Åres ljus och begav sig till Gevsjön 2 mil väster ut. Planen var att fota yogaposer under norrskenets ljus. Planen gick i lås, som jag önskade att jag hade varit där och få yoga i den här omgivningen. 

Foto Darren Hamlin 

På fredagen var det dags för nästa naturfenomen. Solförmörkelsen. Väderförhållandena såg okej ut, halvklart till mulet väder. Det var nog mer halvklart än mulet, för solen tittade fram då och då. Inte titta in i solen, och för allt i världen, inte säga något till barnen på jobbet, för hur lockande är det inte att titta på något man inte får titta på. Men vi vuxna lyckades faktiskt se det och nog kändes det som att det helt plötsligt mörknade till, för att vara över lika snabbt som det kom. 

Foto Darren Hamlin 

Fredagen fortsatte med en mysig after work. Efter mitt förra besök på Crêperiet här i Åre var jag otroligt sugen på att testa en av deras dessertcrepe, för det var som omöjligt att få ned i magen efter en varmrättscrepe. Vi måste alltså hitta ett ställe med små varmrätter så att man har mycket plats för dessert efteråt. Vinbaren blir perfekt! Mysigt ställe där det serveras smårätter. Min lilla gudomligt goda rätt blev ankrillette, potatis- och parmesanterrin och riven anklever. Jag fick kämpa med att få den lilla munsbiten att vara så länge som möjligt, det var svårt. Crêperiet nästa! Och är det något man bara måste ta om man ska ha en dessertcrepe så är det ju något flamberat, det fick bli en Calvadoscrepe. Till det ett glas torr fransk cider. 

Mätt och belåten traskade jag hem under ännu en stjärnklar himmel. Gjorde mig iordning för att sova och när jag skulle dra ned rullgardinen såg jag att det var ytterligare ett stort norrsken. Det är sällan vi lyckas se norrskenet inifrån, men den här gångnen gick det. Så jag la mig i sängen med släckt lampa och tittade ut på skådespelet. 

På lördagen skulle Darrens kompis springa Tough Viking, nordens brutalaste Obstacle Race. Vi hade sett förberedelserna för detta dagarna innan och det här var man ju bara tvungen att få en glimt av. Efter några åk i skidbacken begav vi oss till Åresjön för att se de sista hindren i tävlingen. Bland annat det när de tävlande kämpat sig igenom 5 kilometers hinder skulle dyka ner i en isvak. På något konstigt sätt blev jag nästan sugen på att prova på det här, hur plågsamt det än såg ut. 

Med några centimeter nysnö på marken när vi vaknade imorse kände vi oss tvungna att avsluta den här helgen med lite skidåkning. Jag och barnen drog till Björnen och fick några timmars åkning. Trots blåst och tidvis regn hade vi det bra. Med en snart 5-åring som inte alls vill åka i barnbackarna och en 2,5-åring som bara kan svänga vissa dagar är det inte helt lätt att välja backe. Men båda ville samma sak, åka ankarlift och köra i roliga Björnlandet. Sagt och gjort. Med ankaret i knävecken och ett barn framför sig mellan skidorna åkte vi upp och ner, upp och ner. Man skulle kunna säga att det kändes i låren efteråt. Nu vill vi inget hellre än att den nederbörd som väntas komma under veckan faller som snö och inte regn, det är ju trots allt en månads skidåkning kvar! 

Den vackraste platsen på jorden?

Åreskutan. Foto Darren Hamlin

En vindstilla och solig dag i Åre med omnejd, oavsett om det är vinter, vår, sommar eller höst, är något helt magiskt. Jag undrar om det inte är den vackraste platsen på jorden då? De senaste dagarna har varit sådana dagar. I början av veckan hade vi sol, men vind. Men så avtog vinden och vi har börjat känna att solen faktiskt värmer. Trots en hektisk vecka som gräsänka med två barn så har vi inte haft mycket att klaga på. På onsdagen var det dags för det årliga kolbullefikat på barnens förskola. Kolbulle är en jämtländsk matklassiker som påminner om en pannkaka med fläsk i, dessa serveras med lingonsylt. På barnens förskola är det ett av inslagen i deras Jämtlandsvecka. Dagen till ära bjöds vi just på sol och vindstilla väder, så vi kunde mer än njuta av de goda kolbullarna ute på förskolegården.

Och det fina vädret har bara fortsatt under helgen. Det har känts vår! Utemöblerna på balkongen framplockade, cykeltur, grilldoft från grannarna, afterski på balkongerna, glass på torget, sopade gator och massvis med utslagna tussilago längs vägarna!

På lördagen var jag själv med barnen utan bil. Och när man är själv här med två barn utan bil drar man sig för att ge sig iväg på några längre utflykter, för hur man än gör så måste man förr eller senare ta sig upp för ganska branta uppförsbackar. Den fighten orkade jag inte ta med två barn. Och om man ska hålla sig på samma höjd som vi bor, så att vi slipper alltför mycket uppför, finns det inte så mycket att välja på. Men ett bra alternativ finns! En cykelutflykt till Bergbanans mittstation vid Tott Hotell, för att därifrån ta Bergbanan upp till slutstationen Fjällgården. Bergbanan är en 115 år gammal hissbana som tar oss från Torget, via Tott Hotell, upp till Fjällgården, vår egen lilla tunnelbana. Med matsäck i ryggsäcken begav vi oss. Barnen älskar att åka Bergbanan, vi kan åka den hur många gånger som helst. Den här gången var den proppfull med folk, men vi tog oss upp. Väl uppe hittade vi en plats i en skogsdunge där vi kunde äta vår lunch samtidigt som vi tittade på de förbiåkande slalomåkarna. Att vi också hade en förkyld och trotsig 2,5-åring som halkade i en stor geggamojjabacke och fick lera över hela overallen och över halva mamman. Och att mamman i samband med detta välte ut det sista kaffet som fanns kvar i muggen är en annan historia. 

Bergbanan

Idag var jag inte gräsänka längre. Darren hängde med barnen och jag fick en välbehövlig snowboarddag i backen med en kompis. En hel dag av skön åkning, snack, kaffe i soliga snöhögar och restauranglunch.

Kafferast

Up in the air. Skärmflyg.

En av favoritplatserna på berget

1000-meters

När man ställer sig åkklar på brädan och blickar ut över den milsvida utsikten, där den ena fjällsjön går ihop med den andra och allt detta omges av dessa pampiga berg tänker jag att det här nog måste vara den vackraste platsen på jorden. 

Åreskutan. Foto Darren Hamlin

När jag kom hem gjorde barnen iordning afterski på balkongen. När det blev för kallt där spanade vi in solnedgången från sovrumsfönstret. Imorgon börjar en ny vecka hemma i Åre. 

En regnig vårvinterdag

Samtidigt som vännerna från Stockholm kavlar ut sina vårsolbilder på Facebook och vännerna från London kavlar ut sina försommarbilder med picknick i parken så hade vi i Åre en regnig söndag att fördriva. Att ge sig ut i backen lockade inte. En utflykt? Kanske, smhi lovade sol senare på dagen. Men så gick timmarna och det lätta duggregnet låg som ett lock över Åre. Vad gör man? Jo, man går ut i närmsta "skogen" (som barnen kallar det) och går på upptäcktsfärd. Kollade vad vinterstormarna hade lämnat för spår. 

Överallt nedfallna träd. Hur kul som helst att klättra på, särskilt när de har vält så att det tar oss över de porlande vårbäckarna. 

Bajsspår

Nedblåsta grenar gör bra kojvirke och med de nedfallna träden kors och tvärs behövs det inte många pinnar för att få ihop en mysig koja. Så sitter vi där under och skyddar oss från regnet och spanar om vi kan se någon av de där djuren som lämnat sina spår. Men icke. 

Efter en bits promenad hittar vi dock något annat, efter barmark, porlande bäckar, geggamojja, fågelkvitter och ljus, ytterligare ett vårtecken! 

Alltid lika speciellt med årets första tussilago. Sen får vi nog och går hem och bakar bröd och käkar lunch. Senare mellis hos grannen och sen en sväng ner på byn. Vinterreorna har börjat och nog finns det väl alltid något man behöver? Även om inte det piskande regnet och den tilltagande blåsten inspirerade till att shoppa vinterkläder för nästa säsong. Vi lämnade vattenpölarna på torget och tog söndagskväll hemma. 

Livet på en turistort

Nu är vi inne på den fjärde och näst sista sportlovsveckan, Åres eget sportlov. Många undrar hur det egentligen är att bo på en ort som har ca 1000 åretruntboende, men som har uppåt 60.000 (rätta mig om jag har fel!) människor boendes vissa veckor på året. Visst är det lite speciellt. När man tar en promenad genom byn en mörk novembereftermiddag hälsar man på de man eventuellt möter, samma promenad en solig februaridag är inte den första promenaden lik, helt plötsligt är man omgiven av folk som är på semester. Folk som kånkar skidutrustning, systemetkassar och shoppingpåsar från de olika sportbutikerna. Ibland tar jag bilen ner till byn från jobbet (som ligger en bit upp på berget) för att handla eller uträtta något annat ärende. Prickar man in "fel" vecka har man tur om man lyckas få en parkeringsplats utanför mataffären eller om man ens kommer i närheten av Postens utlämningsställe för att hämta upp något man beställt på nätet. I mataffäreran hör man hur det diskuteras huruvida man ska äta havregrynsgröt eller filmjölk som skidåkarfrukost, vems tur det är att laga kvällens middag till gänget i stugan och vad som behövs som energikick i backen - det är alltid extrapris på Kexchoklad här! Själv går man runt och försöker komma på en bra, men snabb vardagsrätt som även barnen gillar. I skidbackarna är känslan också en annan, förutom de längre köerna och de proppfulla parkeringarna, ser man skidskolgrupper precis överallt, hör föräldras bråk med sina barn om hur de-faktiskt-hyrt-skidor-och-åkt-hela-vägen-till-Åre-för-att-åka-skidor-och-att-då-har-de-inget-annat-val-än-att-åka. På afterskiställena i backarna dånar musiken och gänget som har åkt upp till Åre utan skidor har bänkat sig i solen med en öl redan vid lunch. Kul med lite fart och fläkt, samtidigt som det är rätt skönt när det återgår till det normala och man får några lugnare veckor innan nästa invasion drar igång, påsklovet.

Under förra veckan, vecka 9, hade vi både familj och vänner på besök. Vi jobbade på som vanligt, därför blev det extra roligt att få ta del av deras semester om kvällarna. En dag i veckan slutar jag tidigt på jobbet, då åkte jag och barnen till backen för att möta upp med brorsans familj. Vardagslyx när den är som bäst!

Sol och sorbetsnö

Fördel att vara kort när man ska åka ankarlift med sitt barn

Trots snöbristen här uppe är ändå åkningen onpist helt okej. Sorbetsnö för hela slanten och de isfläckar som tidigare tittade fram har solen sett till att smälta. Men visst vore det mer än välkommet med någon halvmeters laddning med snö innan den här säsongen är slut. Vi pratade om hur det ofta är så att dagen efter våra besök åker hem blir det en fantastisk dag. Och mycket riktigt, i måndags hade det under natten kommit några centimeter snö och tisdagen bjöd på riktigt påskväder, sol och varmt. På morgonen hade jag lämnat in bilen på service och promenerade upp till jobbet.

Promenaden upp till jobbet

I nästa vecka är de stora sportlovsveckorna över, såg att det bara är Jokkmokk som har vecka 12. Så någon invasion lär det inte bli. Som barnen har väntat på att få gå och bada på badhuset igen, för det vägrar mamman när det är fullt av sportlovsfirare.