Skidåkning, till vilket pris?

-18 och strålande decembersol. Som upplagt för en perfekt dag i backen. 8:04 stod jag, brorsan och ena brorsdottern i kön till dagens första åk i VM 8:an. Att åka upp liften i mörkret för att se morgonen gry bakom fjällen är något alldeles speciellt. Att sedan vara bland de första ner för ett nypistat Gästrapp gör tidig uppstigning och avfärd så värt det!

8 i 8:an

Sedan fortsatte dagen med diverse vardagsbestyr som bland annat inkluderade vår trasiga bil som skulle bärgas och illa kvickt in på verkstad. Senare fanns det i alla fall tid för några fler åk, det fanns nämligen en 5-åring hemma som inte var nöjd med att ha blivit lämnad hemma under morgonens åkning. Så några eftermiddagsåk i Rödkullen blev det. 

Rödkullen 

Bara det att när vi väl var framme och skulle ta på oss utrustningen upptäckte jag att mina snowboardkängor inte var med. Suck. Med den 1,5 timme som återstod av dagen var det inte lönt att åka hem och hämta. Så medan Eskil åkte hängde jag runt i barnområdet. En alltid lika tragisk som fascinerande upplevelse en turistvecka som denna. Sedan jag själv fick barn har jag slutat att förvånas över hur och vad familjer gör, jag har ju faktiskt ingen aning om hur deras morgon har varit och om det kanske är det 17 utbrottet för dagen 

för deras 3-åring. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det känns sorgligt när man mer eller mindre tvingar barn att åka skidor (eller någon annan hobby för den delen). Som 2-åringen jag såg idag, med napp i mun och snutte i handen, hängandes i en sele mellan pappans skidor, upp och ner upp och ner. Eller 4-åringen som tyckte att den 18 grader kalla luften började bita på tårna och som ville avsluta för dagen, men där föräldrarna tyckte att "liftarna stänger kl 15, vi åker till dess". Eller 10-åringen som var satt på privata skidlektioner, som åkte med händerna i fickorna, tittade åt ett helt annat håll än mot den tappre skidläraren och såg ut som att det här med skidåkning var det tråkigaste, mest plågsamma han någonsin gjort. Ibland får man kanske inse att barnen inte har samma brinnande intresse för en hobby som man som förälder har. Ibland måste man påminna sig om att den där semesterresan faktiskt att bokad och bestämd av föräldrarna. Och ibland måste man kanske sänka förväntningarna på en skidsemester med familjen, stressa ner för bövelen, alla gillar inte att ta sig runt på en eller två brädbitar, trots decembersol och manchesteråkning. 

Katastrofläge, eller?

Så var det jullov igen. Det mesta av snön hade spöregnat bort och minusgraderna lyste med sin frånvaro. Jag gjorde min sista dag på jobbet den 22:a och på kvällen väntade öl och mat på Fjällgården, restaurangen en bit upp i skidsystemet. Just som vi satt där med sprakande brasa och stjärnor i fönstren började flingorna att dala utanför fönstret. Precis så där som jag tänker mig att de klagande vuxna hade önskat sig TV:s julkalender, som ett julkort. Mysigt hur som helst. Efter middagen tog vi Bergbanan ner till ett nytt julkort och en ny öl.

Åre Torg 22 december

Sedan 23 december och några snabba sista inköp, sedan en biltur 30 minuter bort till lugnet i Ånn. En sen kväll med provsmakning av lax och julskinka. 

Den snö som hade fallit var ändå inte tillräcklig för att täcka skridskoisen på Ånnsjön på julafton. Sparkföret ner till sjön var bättre än nånsin och skridskoisen inte heller så tokig. Hela familjen tog sig en knackig men rolig åktur. Och nog var isen tillräckligt tjock, för senare på eftermiddagen visade det sig att Tomten kom farandes från fjällen över isen hem till oss.

Julafton Ånnsjön

Stormen Staffan då? På juldagen hade SMHI satt en klass 2-varning för Jämtlandsfjällen, dvs väder som kan innebära fara för allmänheten. Tågen var inställda och allmänheten uppmanades att hålla sig inne. Katastrofläge? Visst började det blåsa och snöa. Och visst svajade träden och det knakade till i huset några gånger. Men nog kändes alla varningar lite i överkant. Under julafton hade isen smält något, för att sedan frysa på, vilket innebar att juldagsisen var något blöt. Men med den solen kunde vi inte hålla oss borta.

Ånnsjön juldagen 

Isskärva i motljus 

Idag när vi vaknade var marken täckt med snö. Det blåste fortfarande lite, men vi kunde inte motstå en tur på längdskidorna. Någon decimeter snö hade kommit och gårdagens isiga underlag var som borta.

Spåra i nysnö 

Rastplatsen 

Nu kanske ni tror att våra utflykter alltid är som en julkortsidyll? Jag kan trösta er med att så inte är fallet. Till rastplatsen skidade vi på utan bekymmer. Hemvägen bestod av gråt och ymnigt snöfall. En treåring som kastade av sig mössa och vantar och skrek de få kilometerna hem, för att sedan somna gott hemma i sängen. Vi andra tog en till tur. Dagsljuset visar sig inte särskilt länge så här års, så det gäller att passa på. 

Ånnsjön annandagen 

Sikta på ljuset bakom snöfallet

För en femåring blev turen ut på isen i blåst och snöfall ett litet äventyr, det såg ju ut att vara så långt hem. Imorgon fortsätter jullovet med slalom hemma i Åre.

Premiär i backen

Vi hade tur med förra helgens premiäråk i längdspåret. Dagen efter kom regn och blåst. All den fina fluffiga snön blev till blankis. Vägarna var glashala, gångvägarna glashala, gården på jobbet glashal och längdspåren glashala. Veckan fortsatte med minusgrader och snö och plusgrader och regn. På fredagen var det dags för barnens Luciafirande på deras förskola. Traditionen säger utesång på gården i den mörka morgonen. Vi hade tur med vädret, inget regn och ingen blåst. Luciakänslan infann sig snabbt när vi klev in på gården och möttes av marschaller, islyktor på marken, ljuslyktor i träden och eldkorgar. Svårt att hålla tårarna tillbaks när dessa fantastiska barnröster förgyllde den mörka decembermorgonen.

Lussefirande på förskolan 

Det var inte bara Luciahelg det var också Åre Ski opening, den stora öppningshelgen, det är nu vintersäsongen drar igång på riktigt. Skid-och produkttest för vinterns nyheter i skid/snowboardbranschen  och World Cuptävlingar för damernas storslalom och slalom. På lördagen spenderade vi en del av eftermiddagen på tävlingarna, även om jag är mer för att åka alpint än att titta på alpint är det en mysig känsla att hänga i målområdet och höra kobjällrorna som tar en tillbaks till barndomens TV-sändningar från olika alpina tävlingar. Vi träffade Tomten, Valle (Skistars maskot) och såg en kort livespelning med Ison och Fille. Barnens höjdpunkt var utan tvekan Valle! 

World cuptävlingar

Därefter kom den årliga chocken att vår lilla by från en dag till en annan fyllts med folk. Gå och handla på Ica efter World cup-tävlingar och efter att liftarna stängt var ingen höjdpunkt, och det visste vi ju förstås. 

Idag var det äntligen dags för vår premiär i slalombacken. Som vi har längtat! Det var länge sedan vi packade bilen för en dag i backen, vad var det nu man behövde? Nya längre skidor för barnen. Första stoppet, ställa in bindningarna efter pjäxorna, klart och dags för första åket! Det är ju märkligt att efter ett 8 månaders uppehåll kör barnen på som att det vore igår. Den här helgen var bara ett barnområde öppet, men köerna var ändå överkomliga. Och det var inte bara Åres bofasta på plats, en och annan norrman och engelsman syntes också till. Kul att Åre lockar så här tidigt på säsongen. Efter några timmars åk lämnade barnen motvilligt backen, det verkar som att vi kommer hålla oss sysselsatta de kommande helgerna. 

Foto Darren Hamlin

Foto Darren Hamlin 

Premiär i längdspåret

Spåren i Edsåsdalen öppnade redan för några veckor sedan, dit hann vi aldrig ta oss för ett premiäråk. Men nu har även några av spåren i Björnen öppnat. Björnen ligger bara några kilometer bort och det är där jag åker längd som mest under vintern. Idag hade vi ingen plan och vi längtade allihop efter skidåkning. När vi hade svängt ut på E14 och fick syn på detta kändes det som att vi hade valt rätt premiärdag. Om ni tittar noga ser ni några små snöflingor på bilden!

Decembersol över Björnänge 

Det blev en skön förmiddagstur med en 5-åring som åkte ett par varv i 1-kilometersspåret och som sedan inte kunde få nog av backträning. Och en 3-åring som för första gången testade "riktiga" längdskidor, tidigare har hon bara haft sådana som man spänner fast på vanliga skor. Det finns ett köpbytessystem här där man "köper" ett längdkit till barnen och sedan byter en eller flera delar när de har vuxit ur en storlek. Nu är båda barnen inne i det systemet. Och det gick över förväntan för en bestämd och trotsig 3-åring! Tur att vi hade varm choklad och pepparkakor i ryggsäcken. 

Mor och dotter på tur

Slalombackarna premiäröppnade i fredags, den premiären får vänta till en annan dag. Men nog längtar man ut när man tittar ut genom vardagsrumsfönstret och ser liften rulla och ljuset från stålkastarna i VM8:an. Men först ska vi tydligen ha lite snöstorm, Helga är på ingång. 

Som ett vykort

Några dagar efter mitt senaste inlägg kom en dump med snö. Sedan en vecka med minusgrader och alla var vi glada över att den första riktiga snön faktiskt inte smälte bort det första den gjorde. Men så kom regnet och det mesta av den decimetertjocka snön försvann. Eskil var bjuden på ett kalas där pulkaåkning stod på schemat, typiskt. Men så någon timme innan kalaset började föll det ett litet lager med snö på den hårda isiga marken, stjärtlapparna bokstavligen flög fram. Att det går att ha pulkakalas i slutet av november gör mig så glad!  Det blir så mycket roligare när snön har lagt sig. Eftermiddagar, kvällar och helger är precis som på sommaren, barnen längtar ut på gården...men nu för att åka pulka och bygga snögrottor. Eller som idag, min sluta-tidigt-dag när jag och barnen brukar hitta på något mer än att bara gå hem, var vi bjudna på lekfika hemma hos en kompis. Väl där hade hon tänt en eld ute och gjort iordning våffelsmet, det blev eldgräddade våfflor och en skön eftermiddag i lugnet efter snöstormen som tidigare under dagen besökt Åre. Barnen tumlade runt i den fluffiga snön på deras roliga kuperade tomt. Det är dagar som denna som det gamla livet i Stockholm känns så otroligt långt bort.

Våffelmellis

Julgransförsäljningen igång

Det är roligt hur snacket går på en skidort som Åre. Nu har vi haft två vintrar med lite snö och mycket jojoväder. Och likt kvällstidningarnas prognoser och spådomar kring hur varm och solig sommaren ska bli diskuteras olika tecken och statistik på hur kommande vinter ska bli med snö och kyla. "Rent statiskt borde den tredje vintern bli bättre", "El Niño ger alltid mer snö" eller "Ju senare snön kommer, desto bättre vinter blir det". Ja, vi håller alla tummarna för mycket snö. Och just nu känns det faktiskt som att man befinner sig i ett vykort. Promenaden till jobbet på morgonen går inte att klaga på med snötyngda grenar och månsken. Nu på fredag öppnar första liften för skidåkning, VM8:an har lyckats få till en åkvänlig pist, jihoo!

Utsikt från jobbet 

Morgonstund 

Lunchstund

När snöstormen tar sig in i garaget... 

34 grader kallare

När hösten var som mest höstig lämnade vi Åre och åkte ner till Thailand för två veckors semester. 30 grader morgon som kväll. 30 grader oavsett mulet eller klart. God mat, vågornas brus, långa bad, yoga, massage och bara... i n g e n t i n g. Så välbehövligt.

Foto Darren Hamlin 

Foto Darren Hamlin

Foto Darren Hamlin

I torsdags kom vi hem. 34 grader kallare, -4, och frost. Även om jag motvilligt satte mig i den thailändska taxin till flygplatsen var det faktiskt mysigt och skönt att komma hem. Vi reste bort från Årehösten och kom hem till vintern. Vi åkte från Halloweenpynt och kom hem till julpynt. Det kändes lite konstigt att se julgranar och kulor på Arlanda när vi landade, men när vi andra morgonen hemma vaknade till ett frostigt soligt Åre infann sig en skön vinterkänsla.

Godmorgon Åre. Foto Darren Hamlin 

Trots en enorm trötthet och jetlag kunde vi inte bara sitta hemma i detta vackra väder. Det fick bli en kort utflykt till Ullådalen. Vinterns första glida-ner-för-backar-på-rumpan! Forsen var dock långt ifrån frusen.

Ullån

Vårt sällskap. Foto Darren Hamlin 

Under helgen har jag fått rapporter om att den första skridskoisen har lagt sig på vissa av sjöarna. I skidbackarna är snökanonerna igång. Och imorgon har SMHI utfärdat en klass 1 varning för hård vind och snödrev. Nu är det nära. 

Snökanoner i VM 6:an

Idag var det inte bara frost och snökanonsnö i byn, första riktiga snön hade kommit och lagt sig som ett tunt lager på marken. Barnen var ivriga att komma ut, stjärtlappspremiär förstås! Hela kvarterets ungar var ute och testade underlaget, och så kul det var. Några snöänglar och snöbollar hanns också med. Och för att gå all in gick vi sedan lite småfrusna in och drack varm choklad med vispgrädde och lät stearinljusen lysa upp köket. Det var inte så tokigt att vara hemma trots allt.

Ja ser det snöar!

Första snön nere i byn faller just nu! Barnen står och hoppar och sjunger vid balkongdörren och tittar ut på flingorna som dalar. Äntligen! Häromdagen hittade jag en bild från förra året, då gjorde vi snögubbar den 24 september. I år har vi alltså fått vänta en hel månad till på den första snön.

Årets första snöfall i Åre by.

Men innan den första snön föll hann vi få en sista (?) promenad på fjället i de vackra höstfärgerna. I lördags åkte vi till Storlien, 60 kilometer väster om Åre. Där tog vi en promenad på den vackra Blomsterstigen, det var faktiskt första gången vi gick den sedan vi flyttade hit. Blomsterstigen kom till på 1800-talet när Doktor Ernst Westerlund gjorde Jämtlands hälsosamma luft känd. Han tog hit patienter som genomgick Westerlunds behandlingsmetod som gick ut på ett program med sömn, måltider, arbete, motion, vila och nöje. Motionsdelen genomfördes på Blomsterstigen eftersom man hade kommit på att det var en kraftig stimulans för kropp och själ att vistas och vandra på hög höjd (källa blomsterstigen.com).

Blomsterstigen Storlien 

Med solen som värmde och vattnet som porlade i bäcken kändes det nästa som vår. Men löven, färgerna och de nakna träden tog oss snabbt tillbaka till hösten. Längs stigen finns många bänkar utställda, alla med någon historia - ofta om någon person som besökt stigen. Vi tog oss inte till toppen av fjället den här gången, men hittade en fin lunchplats. 

Lunch vid bäckravinen. 

På vägen hem gick vi förbi kungens lilla fjällstuga. Flaggans frånvaro skvallrade om att ingen var hemma. 

Kungens stuga.

Väl nere i Storlien by möttes vi av alla lördagsshoppande norrmän. Själva åkte vi tillbaks till huset i Ånn och spenderade lördagskvällen där.

En färgglad höst

Nästan en hel månad sedan förra inlägget. Kan det vara så att hösten i Åre har så mycket att erbjuda att det inte finns tid till att skriva blogg? Nja, det är nog snarare så att hösten, med den nystart som den alltid innebär, har snott all min tid. För när jag tänker efter så har jag mest jobbat, pluggat, fixat, donat, tränat och följt Hammarbys höststrid i allsvenskan. Samtidigt har hösten gjort entré på allvar. Det är nästan så att man kan se förändringarna i naturen från en dag till en annan. I början på veckan hade vi första minusgraden på vår termometer! Pudret uppe på Åreskutan har setts till flertalet gånger de senaste veckorna.

En pudrad Åreskuta från Fröågruva. Foto Darren Hamlin 

För två veckor sedan var den årliga Höstmarknaden, ett stort och populärt event i väntan på att skidsäsongen ska dra igång. Folk kommer hit från hela Sverige...eller kanske mest från Stockholm. För oss var det den tredje höstmarknaden och även om det alltid är mysigt att strosa runt bland de olika mat-och hantverksstånden så kände vi i år att vi gjort det förut. Så när vi hade fått i oss mat från de lokala tillagarna och kollat lite snabbt på rean som pågår i de flesta affärer var vi nöjda.

Kolbulle.

Eskil skulle prompt ha en kolbulle till lunch, det är hans favorit. När vi såg kön till kolbulleståndet försökte jag locka med raggmunk istället, som ju ändå liknar kolbullen lite (lyncha mig inte nu kära jämtar!). Men det var bara att glömma och ställa sig i kolbullekön. Tålmodigt väntade han och fick sedan i sig en vuxenportion av den lokala delikatessen. Vi andra tog älgfärsburgare, inte så tokigt det heller. Och rean då? Ja som alltid sedan man fick barn så hittar man bra reagrejor till barnen, men inget till sig själv. Det bästa med höstmarknadshelgen var nog ändå att vi fick besök både från västkusten och Stockholm.

För drygt två år sedan när vi flyttade till Åre undrade vi om man någonsin kommer att tycka att omgivningarna här är vardagsmat och inte uppskatta det lika mycket som i början. Nu har det ju inte gått så lång tid, men tillräckligt med tid för att livet här i Åre såklart blivit vardag. Men omgivningarna är fortfarande lika storslagna. Ibland när vi har besök brukar de fråga om vi ställer oss på balkongen och insuper utsikten som de alltid tycker är fantastisk. Och jo, så är det, man kan gå ut för att ställa ut något på balkongen och så bara fastnar man för ett ögonblick och har svårt att slita blicken. Ännu har vi inte tröttnat. 

Solregn från vår balkong. Foto Darren Hamlin

Åre by från vår balkong. Foto Darren Hamlin

Den här veckan har vi blivit riktigt bortskämda med finväder. Den ena krispigt soliga höstdagen har avlöst den andra. Och med klara mörka kvällar kommer norrsken. Det började med några gröna stråk utanför sovrumsfönstret när jag skulle somna härom kvällen. Och norrskenet är faktiskt något som jag börjat vänja mig vid, jag blir inte riktigt lika uppjagad som i början. Men när man kan ligga i sängen och titta på det från kudden är det något alldeles extra. Dagen efter bjöds vi på årets show. Jag och några kollegor hade varit på en föreläsning i Järpen och skulle ta bilen hem. Under den 20 kilometer långa resan var det en konstant ljusshow på himlen. Och så fortsatte det hela kvällen.

Norrsken från vår balkong. Foto Darren Hamlin

På väg upp. Foto Darren Hamlin

Nysnö på toppen, sensommar i dalen

För en vecka sedan föll den första snön på Åreskutan. Ett tunt lager hade lagt sig på staketet utanför topprestaurangen Bistrologiskt (bildbevis på årelive.se). Dagen efter var det så kallt att det tog timmar att tina upp efter en eftermiddag ute på jobbet. Och så kom torsdagen och fredagen, 20 grader, sol och t-shirtväder. Vinter, höst och sensommar inom loppet av en vecka. Men visst känns det att hösten är på gång, förra helgen syntes några gula blad till på björkarna, idag virvlade samma gula björkblad runt i vinden. Kvällarna blir fortare mörka och solljuset ser ut på ett annat sätt.

Kvällspromenad i en av pisterna

Helgen före min födelsedag visade sig äntligen blåbären i blåbärsskogen. Det blev en härlig repris på blåbärsplockningen vi ägnade oss åt drygt en månad tidigare i Stockholms skärgård. Att det kan skilja så mycket i samma land! Blåbär på min födelsedag i början av september är lite av ett måste, och visst fick vi ihop till en paj! Till och med så att det blev över till filmjölken till frukosten den veckan. Och än tycks inte blåbären i skogen ha försvunnit.

Blåbärsplockning vid Tännforsen

I fredags började jag läsa förskolelyftet, Flerspråkighet och interkulturalitet i förskolan, i Östersund och på vägen hem från föreläsningen stannade vi på Ås Trädgård, precis utanför Östersund. Där säljs jämtländska, ekologiska och KRAV-märkta grösaker, blommor och andra matvaror. Vilket fint ställe! Det kan jag verkligen rekommendera om ni har vägarna förbi. Vi svängde också in på en favorit i Undersåker, Charkuterifabriken, som drivs av Fävikens Magnus Nilsson. Den är också värt ett besök om ni inte redan har varit där.

Efter middagen på fredagen åkte Darren iväg till Tännforsen för att spendera natten i sin tälthängmatta, och fota. Och vilken kväll han fick! 

Norrsken vid Tännforsen. Foto Darren Hamlin

Norrsken över Tännforsen. Foto Darren Hamlin 

Precis som tidigare år bjuder nätterna på magiska norrsken såhär i augusti/september. Häromkvällen fullkomligen dansade norrskenet över oss här, mitt i centrala Åre med all belysning. 

Soluppgång Tännforsen. Foto Darren Hamlin

Soluppgång Tännforsen. Foto Darren Hamlin

I väntan på att pappa skulle komma hem på lördagen blev det utflykt och lunch en bit upp i skogen för mig och barnen. Om barnen får bestämma är vi ute dygnet runt oavsett väder, helst ska vi äta alla måltider ute också. Att äta hemma vid köksbordet ser de ingen som helst anledning till. Naturen leder med 1-0, precis som vi önskade när vi flyttade hit för två år sedan! 

Lunch på "draken"

Gungan i skogen