Det blev en vit jul trots allt

November gick till historien som en vit och fluffig månad, men en bit in på december tog regnet över och gjorde Åre gräsigt och isigt. Skidåkningen i pisterna har varit okej, men puderåkning i skogen har inte varit att tänka på. Tills igår. Igår morse, på självaste julafton vaknade vi i ett vitt Åre. Ett lager på marken och vitt på träden, och precis som SMHI förutspått så drog snöfallet iväg och solen tittade fram på förmiddagen. Vår plan med skidåkning och restauranglunch i backen gick att genomföra.

Toppen av Rödkulleliften 

Väl uppe i systemet förstod vi hur mycket snö natten levererat. Tio centimeter nysnö, i pisten. Strålande sol. Julafton. Det kanske finns en tomte trots allt. Efter några åk, några pudervurpor, ett fall i en av liftarna vilket ledde till utförsåkning i liftspåret med en 4-åring för att sedan gå över till offpiståkning i avstängda pister med samma 4-åring, för att komma tillbaks till liftstationen, var det läge för lunch. Vi som alltid brukar ha med egen lunch till backen njöt av att gå in i värmen och bli serverade. 720:s meny imponerade och var inte alls som vissa andra backrestauranger. Väl värt ett besök!

Från Restaurang 720

På hemvägen hade vi två sovande barn i bilen (det tar ju på krafterna att stiga upp i ottan på julafton, för någon sovmorgon var det inte tal om...) och tog en extrasväng för att de skulle få en lite längre tupplur. Då är Copperhill alltid en fin plats att spana ut ifrån, särskilt när solen börjar gå ner...

Från Copperhill 

Mörkret närmar sig

Imorse när vi vaknade var den vackra julaftonen som bortblåst. Något snöblandat regn föll och på rutorna var det blött. Efter en sovmorgon, långfrukost och lek med julklapparna bestämde vi oss ändå för att ta några åk. Som så många gånger förut hade vi lurats av det blöta vädret här nere i dalen, halvvägs upp till Rödkullen övergick det snöblandade till enbart snö och ett helt annat vinterlandskap öppnade sig. När det är mycket folk här brukar vi ta oss till liftarna i Ullådalen för att slippa köa så mycket. Har det kommit nysnö är också Ullådalen en bra plats för puderåkning i skogen, så även idag.

Dålig sikt

Skidpremiär i november

Den stora frågan varje höst är: När kommer liftarna att öppna? Den officiella öppningshelgen är alltid vid Lucia, men har vädret skött sig så är det inte ovanligt att det öppnar tidigare. I år blev det förra helgen, alltså mitten av november! Vi med våra 3,5 år som årebor räknas nog fortfarande som rookies i sammanhanget som blir alldeles pirriga och förväntansfulla när premiärdatumet blir klart. De som är gamla i gården väntar på mer snö, fler öppna liftar och mindre hysteri.

Premiäråkning 

Vi var förstås peppade till tusen och fanns på plats på lördag förmiddag, och tro det eller ej, men både snö och väder fick helt klart godkänt. Förutom själva åkandet, som var begränsat till några få pister, är det minst lika kul att träffa alla vänner och bekanta som också är på plats. Vissa har man inte träffat sen förra säsongen, lite som när man går på säsongens första fotbollsmatch och alla kommer ut ur sin vinterdvala. 

Under veckan kom det ännu mer snö och vi kunde ta pulka till skolan och förskolan varje morgon. SMHI:s prognos om rikligt regn på fredagen stämde dock tyvärr, så mycket av den fina pudersnö regnade bort under fredagskvällen. På lördagen blev det minusgrader och snö igen, stämningen för lussebak kunde inte bli bättre och den regniga fredagen gick till historien.

Snöfall i Ånn

Vinterlandskapet tillbaks

Årets första lussebullar

Tack kramsnö

På söndagen sken solen och vi var bara tvungna att lämna Ånn för att göra några åk i backarna. Väl där visade det sig att helgens blåst inte riktigt hade dragit sig bort, så att ta med barnen högre upp i systemet kändes inte aktuellt. Vi höll oss till barnbackarna och det fick duga, barnen drog med mig på några härliga åk offpist bredvid barnbacken så även vi fick känna på lite puder.

Barnens offpist

Nu längtar vi till helgen och mer skidåkning och kanske fler öppna pister, men tills dess fortsätter vardagen i västra Jämtlandsfjällen...

Vintern gör entré

Helt plötsligt infann sig en julkänsla. I skrivande stund sitter vi i köket i Ånn, elden i vedspisen sprakar, snöflingorna utanför dalar och på isen har skridskoåkarna tagit över. Som om inte det vore nog spelas första (?) julsången på radion. Vi värmer våra frusna tår efter en dag på isen och dricker en kopp te. En sån vacker dag det blev, men så isande kallt. -9 och lite blåst, köldchock, om några månader kommer man att tycka att "det bara är -9".

Ånnsjön

Veckan började med snöblandat regn för att sedan gå över till kallare temperaturer och riktigt snöfall. På lördagen tog vi oss till Björnen för att testa om de ännu stängda skidbackarna kunde bjuda på någon bra pulkaåkning, och visst gick det! Åtminstone 10 cm natursnö och i andra backar mer för där sprutar snökanonerna för fullt. Hur långt kan det vara kvar tills de första skidbackarna öppnar? Vi hoppas på en novemberpremiär! 

Natursnö i Björnen

Efter kaffe, varm choklad och mackor packade vi ihop för att göra ett mellanstopp hemma. Sedan bar det av mot Ånn. Efter att ha sett snömängderna i Björnen och konstaterat att det faktiskt snöat hela lördagen tänkte vi att det var lönlöst att ta med skridskorna till Ånn. Det skulle väl vara för mycket snö på isen? Det är just då som sociala medier är så himla användbara. En titt på Instagram och vi förstod att isen på Ånnsjön var mer än åkbar. Väl framme kolsvart och iskollen fick vänta till söndagen. 

Frostiga fönster 

Det tunna snötäcket på isen visade sig inte vara några problem att skära igenom, och SMHI:s moln hade blivit till sol. Det kändes mer som en decemberdag än tidig november. 

Foto: Darren Hamlin 

Väl tillbaks vid huset gick mina nyfunna ögon för sprängticka igång. Jag hade ju inte tidigare tänkt på att kolla av tomten i Ånn för sprängtickor. Och så en bra bit upp i en björk såg jag en utbuktning. Fram med stege och förstås ville pappa upp där och kolla. Ner kom han med gren och utbuktning, men om det är en sprängticka eller inte vet vi inte. I jämförelser på google ser vår för ljus ut. 

Sprängtickajakt

Sprängticka?

Koka hälsosvampar i höstmörkret

Efter en fantastiskt solig och varm sensommar och en krispig och solig början på hösten har nu mörkret och rusket hittat hit. Molnen ligger lågt, dagarna har varit gråa och på nätterna har regnet smattrat mot rutorna. Igår vaknade vi till snöblandat regn, här nere i dalen landade det som regn, men uppe på fjället la det sig som snö. Åreskutan har fram och tillbaks varit snöklädd under den senaste månaden, men så långt ner som snön la sig igår har jag inte sett tidigare den här hösten.

Snöklädda skidbackar

Mamma berättade att Stockholm hade haft 35 minuter sol de senaste två veckorna, och att döma av de bilder hon har fått av mig de senaste veckorna så tyckte hon nog att det verkade som att Åre haft mer sol än så. Jag har inte hittat någon statisk på Åres soltimmar, men det stämmer nog, trots det är det är lätt att längta sig bort. Istället har jag ägnat mig åt att koka hälsosvampar. Det började med att jag fick en Kombucha av en kollega. Kombucha är en jäst-och bakteriekultur som också kallas för svamp. Den är fylld av nyttiga ämnen, enzymer, vitaminer, mineraler, hälsosamma bakterier och jäst som har en avgiftande och renande effekt på kroppen. Nu har jag haft den på jäsning i köket i drygt en vecka. 

Kombucha

Samma dag som jag var på väg hem från jobbet med min Kombucha fick jag med en annan svamp hem. Nämligen en Chaga eller Sprängticka, det är en parasit som växer på björkens stam. Chagan är full av antioxidanter och har använts i hälsosyfte sedan 1500-talet. Svampen låter man sjuda i vatten som man sedan dricker. Jag fullkomligen älskar hokus pokus med naturen! Om det kommer ge någon effekt har jag ingen aning om, men spännande är det. 

Chaga

En dag i landet i väst

Här i Åre i vårt fjällandskap med toppar, dalar och sjöar, är det lätt att glömma att vi faktiskt bara är ett par timmars bilresa från Atlanten. De närmsta städerna till Åre är Östersund, 10 mil, och Trondheim, 16 mil. Allt som oftast är det Östersund vi åker till om vi behöver uträtta något som inte kan göras i Åre. Men i helgen har jag och Darren varit i Trondheim. I våras släpptes biljetterna till Kents sista turné och vi fick se att de skulle spela både i Östersund och Trondheim, ett ypperligt tillfälle för ett besök i Trondheim. Hur som helst, det där var ju längesedan vi köpte biljetterna och oktober kändes långt bort, men igår var det dags. När vi vaknade på lördagsmorgonen låg ett lager med den första snön på marken, och vi hade inte bytt till vinterdäck...

Första snön 

Chansa på att halka runt på vägarna kändes inte som ett bra alternativ. Men vinterdäcken fanns i Ånn (visserligen på väg till Trondheim), men vi var inte så pepp på att stanna till och byta däck på väg till en spelning. Men så fick det bli. Så med oljiga händer begav vi oss sedan mot Norges tredje största stad med 180000 invånare. Och vilken resa det blev. Om man får klaga på något så var det väl att vi hade solen i ögonen hela resan.

Mot Trondheim. Foto Darren Hamlin 

När jag och Darren bodde i London och Stockholm var vi på spelningar mest hela tiden. Det här var den första uppe i dessa breddgrader, och det kändes speciellt att åka genom detta fantastiska landskap och vara på väg till en spelning. Glada att vi valde Trondheim och inte Östersund. 

Trondheim. Foto Darren Hamlin

Väl framme checkade vi in på Clarion Bakeriet i centrala Trondheim, slängde i oss maten som ingick i boende och sedan en promenad på Trondheims söta små gator gator mot en kall öl och konsertstället Spektrum. 

Fullmåne över Trondheim.

Nedräkning

Konserten då? Ja vad ska man säga? När man har lyssnat på Kent sedan 14 års ålder och sett otaligt antal spelningar med dem var det minst sagt känslosamt att säga tack och hej. Samtidigt kanske det skedde på bästa tänkbara sätt, en hyfsat liten spelning jämfört med när jag sett dem i Stockholm och sedan med hela upplevelsen av Trondheim runt omkring. 

Foto Darren Hamlin 

Tack Kent. 

Idag vaknade vi till en solig och krispig höstmorgon och begav oss hemåt mot Åre direkt efter frukost. 

Kisspaus.

Hemåt. Foto Darren Hamlin 

Foto Darren Hamlin

Vilken tur att jag hade två timmars bilresa att smälta gårdagens intryck samtidigt som vi körde genom de frostiga landskapen med vår mountain music på stereon. Vi visste att isen på Ånnsjön hade lagt sig, så när vi kom dit var vi bara tvungna att göra en avstickare. 

Foto Darren Hamlin 

Foto Darren Hamlin

Fruset. 

Väl hemma var barnen överlyckliga över den lilla mängd snö som kommit. Det skulle göras snöbollar och snöänglar och så skulle förstås stjärtlapparna provåkas. 

Vinterns första snöängel.

Nu ikväll när mörkret hade lagt sig tog vi med oss ficklampor ut och gick ut på en kvällspromenad efter middagen för att leta efter den röda supermånen. Vi hittade den inte, men det är alltid lika spännande att lysa på allt i mörkret och titta på stjärnorna. Nästa helg vill vi åka skridskor, vi hoppas att de fina isarna ligger kvar och att det inte hunnit komma för mycket snö på. 

I mörkret. 

Det kom ett DNA- test på posten..

...Nä, det här har ju inget med vår vardag i Åre att göra. Men jag bara måste berätta om detta! När jag sprang vårruset i våras var jag med i en tävling där man kunde vinna en DNA-analys, Life Nutritest. Tänkte förstås inte mer på det, förrän jag fick ett mail att jag hade vunnit. Det skulle komma instruktioner på posten om hur det hela skulle genomföras. Jag kände mig tveksam till att genomföra testet, vill man verkligen veta vad man har för DNA? Men när jag läste igenom instruktionerna visade det sig att testet enbart skulle visa på hur jag optimerar mina mat och motionsvanor. Jag skulle spotta i en burk och skicka den till ett laboratorie.

Spottkopp

En månad senare kom resultatet, en bok på 100 sidor där hela min analys är sammanställd, i kombination med allmänna tips på kost och träning samt vilken kost och träning som passar just mitt DNA. 

Resultatet

Så, vad framkom då? Jo, min kropp bryter ner koffein långsammare än normalt, så jag ska dricka max en kopp kaffe om dagen (panik!). Alkohol och laktos däremot, alkoholen bryter jag ner effektivt och mjölkprodukter är bara att avnjuta, särskilt som det framkom att jag har låg bentäthet och behöver mycket kalcium (det behovet kan mättas med 100 g vallmofrön per dag)! Jag har en blandning av långsamma, explosiva och starka muskelfibrer och uthållighetsträning har normal effekt på mig. Jag har lägre risk för övervikt men högre tendens till omättnad. Jag har risk för lägre järnnivå än normalbefolkningen och behöver mycket frön och nötter. Och så vidare, och så vidare... Onödigt vetande? Kanske, kanske inte, men det var i alla fall spännande att få en hel bok om mitt eget DNA. Om jag hade betalat 4500 kr för att köpa testet? Det kan man väl egentligen inte veta förrän man testat att leva efter dessa rekommendationer och märker ett förbättrat mående. Men 4500 kr hade jag nog bara lagt på detta om jag hade dem pengarna liggandes skräpande i någon vrå. 

Lugna fjäll eller folkfyllda gator?

Den här sensommarhösten har skämt bort oss så pass att man undrar om det är något riktigt ruskväder på väg in? Är det här någon slags vädermuta? Jaja, det är bara att hålla tyst, låtsas som ingenting...och njuta av det så länge det varar. Visst har det smugits in någon svalare, blötare dag, och man har trott att nu är det slut på finväder, men så kommer solen och värmen tillbaks.

Höstspegel. Foto: Darren Hamlin 

Höstfärger och Åreskutan. Foto: Darren Hamlin 

Som förra helgen, Julia, en av mina bästa vänner skulle komma på besök från Stockholm, första gången i Åre, någonsin. Då önskar man ju inget hellre än att visa upp Åre från sin bästa sida. När hon kom in med tåget på lördagseftermiddagen låg molnen så långt ner att inga fjäll syntes, regnet hängde i luften och det blev en mysig hemmakväll. Morgonen efter vaknade vi till den klassiska morgondimman som brukar inta byn den här tiden på året, fortfarande inga fjäll syntes till, men jag kunde se att de var en fin dag på gång så vi packade lunch och begav oss mot kabinbanan för en tur upp på Åreskutan. 

Kabinbanan upp.

Höst från kabinbanan. 

Vi hade packat med varma kläder, för där uppe på skutan är det ju alltid kallare, och framför allt blåsigare. Inte den här gången. När vi hade klivit av kabinbanan och började vandra uppåt mot den allra högsta punkten så gjorde vi det i linne, det var varmt på riktigt! Ingen vind. Väl uppe intog vi vår lunch samtidigt som vi tog in vyerna. Sen tyckte barnen, och vi, att det var dags att ta sig nedför för ett bad i Åresjön och en glass på Grädda. Så fick det bli. Och tack vare Julia så blev det ett bad även för mig! Den 18 september! Men det var nog årets sista...

Bad i Åresjön. Foto: Julia Ringbom 

Den här helgen blev kontrasten till förra helgens lugn stor. Vädret var nästan lika bra, men Åre Höstmarknad och 20.000 personer kom på besök. Lördagen spenderade vi på marknaden, kul att kolla runt, träffa folk och äta god mat. Idag kände vi inte för trängsel, så vi kollade in backluckeloppisen på Åre Camping. Inga fynd gjordes, men barnen testade att baka tunnbröd i bagarstugan. Trots våra tre år i Åre var det här deras första gång med tunnbrödbakning. 

Foto: Darren Hamlin 

Skjuts in i ugnen! Foto: Darren Hamlin 

Och det måste jag säga, godare tunnbröd var det längesedan jag smakade! Om någon är sugen på att baka går det bra att hyra Åre Campings bagarstuga. 

Efter tunnbrödsbakning begav vi oss till ett av våra ställen i närheten för lunch, så vackert så lugnt. 

Pytt i panna. Foto: Darren Hamlin 

Foto: Darren Hamlin  

Foto: Darren Hamlin 

Foto: Darren Hamlin 

Nu ropar Darren från balkongen att det är en grön show på himlen, så det är väl bäst att jag går och spanar in norrskenet...

Krispiga morgnar och sensommarbad

Krispiga morgnar där termometern visar under fem grader. Ett tjockt dimlager över sjön. Sedan, när dimman lättar, spegelblank sjö där de gul-röd-orangea lövträden bildar dubbletter. Om eftermiddagarna har termometern visat sommartemperaturer och i alla fall barnen har tyckt att Åresjön varit badvänlig. Dessa höstdagar är speciella och man vill bara utnyttja varje minut av dem.

Septemberbad

Söndag

Nästa dag har ett regnmoln parkerat över Åre och tömmer rejäla mängder. 

Väderspaning

Igår spenderade vi hela dagen i Östersund för att uträtta vissa ärenden. En lördag i stadsmiljö är inte längre vår grej. Vi är väldigt sällan i Östersund och när vi väl ska dit brukar jag kunna se fram emot några timmar där. Men när vi väl kommer dit vill jag inget annat än bort från butiksgator, shoppingcenter och lördagsjippon. Därför var vi idag desperata efter att komma ut i naturen, så vaknade vi till hällregn, inte en skur, utan ihållande. En förmiddag på hemmaplan för att vänta ut regnet. Sen, packa ryggsäcken med lite mellanmål och bege oss ut. Ingen lång runda, upp på Solstigen bakom vårt hus, mellis i skogen, och en massa lek. Vi hade tydligt gått vilse i en snöstorm och blev tvungna att bo under en gran där vi fick äta grillade kottar och klöverblad till middag. Och Bockarna Bruse! Den måste vi alltid leka när vi kommer till träbron, och vi måste göra den så många gånger att alla får vara trollet en gång. 

Skicka iväg löv

Vildhallon längs stigen

Vem är det som klampar på min bro?

Hej larv!