När vet man att hemma är hemma?

Nu är det ganska precis ett år sedan som vi på allvar började prata om att lämna Stockholm för att flytta hit till Åre. Det känns länge sedan, samtidigt har allt gått väldigt snabbt, från de första tankarna på en flytt, till att det faktiskt blev av. Nu har vi bott här i fyra månader och det händer fortfarande att man får nypa sig själv i armen när man kommer ut i vardagsrummet på morgonen och blickar ut över bergen och Åresjön. Ja, vi bor faktiskt här, på riktigt, vi är inte på semester. De allra flesta dagar lever vi på som vanligt här uppe, gör vår nya vardag. Men så kommer det dagar då man blir påmind om den gamla vardagen i Stockholm, man ser ett inslag på nyheterna om Stockholm eller man pratar med någon där nere. Och alltsom oftast känns det så avlägset. Det är märkligt bra hur fort man vänjer sig vid det nya. Samtidigt, när vet man att hemma är hemma? Åre är vårt hemma nu, men vi är på de allra flesta sätt rookies i byn! När jag bodde i London minns jag en gång när jag landade på Heathrow efter ett Stockholmsbesök, och kände den konstigt sköna känslan att nu är jag hemma, hemma i London. Nu börjar Åre kännas mer hemma än den semesterplats det tidigare varit för oss. Det är svårt att inte trivas i Åre.

Foto Darren Hamlin 

Sedan den fina skridskoisen vi hade för två veckor sedan har vi haft uppåt 10 plusgrader, spöregn, storm, -17 grader, ny skridskois för att nu, de senaste dygnen fått några decimeter nysnö. Äntligen, massor av snö! Man märker att Åre håller på att göra sig redo för en ny vintersäsong. Snökanonerna har varit igång i flera veckor, de tre nya liftarna är mer eller mindre redo att invigas och säsongsarbetarna börjar komma hit. Vi är också mer än redo, liftkorten är inköpta och brädorna bara väntar på att få komma ut. Vi ser fram emot att uppleva första vintersäsongen som Årebor.

I och med snöns ankomst infann sig också julstämningen som jag och barnen snabbt tog till vara på. Medan snön vräkte ner och vinden ven runt huset passade vi på att göra årets första lussebullar. Nu, mamma och pappa, är ni välkomna upp till vinterlandet och smaska med oss!

Foto Darren Hamlin 

Den senaste tiden har för övrigt gått åt till att försöka få någon ordning på vår bil. När man bor här uppe är man ju, tyvärr, mer eller mindre beroende av att ha en bil, som fungerar. Körkort har jag haft i 12 år, bil har jag aldrig haft tidigare. Jag har just upptäckt vad som är värre än att går till tandläkaren. Att gå till bilverkstaden. Ångest! Nu funkar den i alla fall igen, vår blå lilla Volvo.

Äntligen skridskois!

Under de regniga och gråmulna dagarna vi hade i början av förra veckan fick vi höra rykten om att Ånn (som ju bara ligger 30 km från oss!) minsann hade minusgrader och sol. Och det hade på bara några dagar blivit perfekt skridskois på Ånnsjön. Vi måste dit! På lördagen vaknade vi upp till -5 och strålande sol. Vi packade matsäck och skridskor och tog bilen till Ånn. När vi svängde ner mot Ånnsjön för att parkera bilen såg vi hur det kryllade av folk ute på isen. Eller krylla var kanske en överdrift, men om man säger så här, under alla de vintrar jag har spenderat i Ånn har jag aldrig sett så mycket folk på Ånnsjön. Den kortaste säsongen, skridskosäsongen, har börjat! Och Ånnsjön är en av de första sjöarna att frysa.

Foto Darren Hamlin 

Det gäller att passa på, när det väl frusit på är det inte många dagar man har möjlighet att åka skridskor här uppe. Redan nu har det kommit ett lager med snö, och snart kommer det inte vara möjligt att åka skridskor mer. I alla fall inte så fritt som vi kunde i lördags. En plogad isbana ger inte samma känsla. Jag och Eskil körde med hockeyrör och tog oss inte alls lika långt ut som de andra som gled iväg på långfärdsskridskor. Men vilken dag vi fick.

Foto Darren Hamlin

Vid strandkanten hade Ånns Värdshus ställt upp ett bord och några stolar där de bjöd på kaffe och möjlighet att värma sig vid elden intill. Det blev en mysig samlingsplats för alla som skrinnade förbi. En plats att byta några ord och höra hur långfärdsåkarna haft det där ute, de hade på sina ställen fått ta ett långt skär för att undvika att gå igenom vid de svaga partierna. Tur att Ånnsjön, på de allra flesta ställen, är en grund sjö. Hur mycket vi än längtar efter att snön ska komma för att stanna, hoppas jag att lördagens skridskotur inte var den sista för i år!

Choklad, is och magiska nätter

Åre Chokladfabrik ligger fem minuters bilväg från oss, farligt nära har vi nu förstått. Sedan 1991 har grundarna av Åre Chokladfabrik gjort den godaste chokladen jag vet. Under åren som gått har de tre utökat sin personalstyrka till ett 20-tal och de tillverkar nio miljoner praliner om året! Under alla de år vi har varit här i Åre och under de tre månader vi har bott här har vi pratat om att besöka chokladfabriken, men det har aldrig blivit av. I förra veckan blev det av.

Foto Darren Hamlin

Då och då köper vi en strut med Årechoklad från någon av mataffärerna här. Nu har vi fått se chokladfabrikens riktiga utbud och kan konstatera att det är tur att vi dagligen promenerar i den backiga terrängen. De chokladdoppade pepparkakorna kan nog bli en favorit till glöggen. Och för er som inte bor fem minuter från chokladfabriken, förutom det som säljs i affärer runt om hela Sverige så finns det en webbshop på deras hemsida Åre Chokladfabrik. Väl värd ett besök!

I förra veckan hade vi inte bara besök av min familj. Suz och Tom, som aldrig hade varit norr om Stockholm, kom upp och Åre levererade! Vi kunde bjuda på bergsbestigning av Hummeln i ett väder som växlade mellan sol, snö och även en mindre snöstorm på toppen av berget. För att på kvällen, som pricken över i:et, se en magnifik stjärnhimmel med norrsken. 

Foto Darren Hamlin 

Helgen spenderade vi med min familj i Ånn och även där blev vi bortskämda med klara kvällar och fantastiska himlar. Isen på Ånnsjön började också bli mer än bara ett tunt lager i strandkanten. Men en cm räckte inte för någon skridskoåkning. För Eskil och Lola räckte det gott och väl, i alla fall för att utforska vad som hade hänt med vattnet på den strand där de för några månader sedan badade. Att stå och gunga på den svajiga isen i strandkanten för att se hur fiskarna under isen snabbt simmade iväg var mer än roligt! De upptäckte också det ekande ljudet som uppstår när man kastar en sten så att den studsar på isen. Vatten i alla dess former är nog det roligaste som finns.

Foto Darren Hamlin 

Nu har ännu ett smakprov av vintern försvunnit och ersatts av dimma, plusgrader och regn. Då är något av det mysigaste man kan göra i ett folktomt Åre att gå och bada på Holiday Club. Det gjorde vi igår. Vi var ensamma i hela badhuset och låg i det varma vattnet och tittade ut på dimman och regnet genom de stora fönstren som vetter mot Åresjön.