Full pott med hjärta

Så kom det ett jullov som blev som ett sådant jullov vi trodde att det alltid skulle vara här i Åre. Innan vi flyttade hit hade vi en bild av att vinter är vinter från det att första snön faller tills dess att våren kommer. I den tanken hade vi fel, under våra 4,5 år här har vi varit med om de mesta under en vinter, snö, is, regn, barmark, nyårsafton som är varmare än midsommarafton osv. Då kommer jullovet 2017 och slår oss med häpnad, hur många gånger senaste veckorna har vi stannat upp och sagt "hur kan det vara så vackert?". Hur många gånger de senaste veckorna har man fått den där naturreligiösa känslan där man stannar upp och undrar om jag faktiskt är i det här magiska just precis nu?

Supermånen. Foto Darren Hamlin 

Liften i kraftigt snöfall

På väg hem från jobbet

Lunchrast

En vanlig lördag i backen 

I slutet av november öppnade liftarna för säsongen och sedan dess har barnen velat ut och åka skidor varje möjlig dag, när vi har föreslagit en dags vila har vi blivit dumförklarade, klart vi inte kan göra något annat samtidigt som liftarna rullar? Sagt och gjort, det har blivit många skiddagar den här säsongen. När man slänger ut den där stora engångssumman på säsongskortet och får lite ångest brukar jag tänka att om vi hade köpt dagkort varje dag, när har vi då tjänat in säsongskortet? Det var någon helg sedan det hände, och då har vi fyra månaders skidåkning kvar! Lätt värt. Skidåkningen blir, i mina ögon, en märklig vardag för barnen, lite svårt att föreställa sig när man själv bara haft skidåkningen som en hobby någon vecka per år. Precis som när man själv var liten och hittade på billekar för att underhålla sig i bilen har barnen tillsammans med sina kusiner hittat på en liftlek för att göra liftturen lite roligare, varje liftstolpe är numrerade och när man åker förbi "sin" stolpe, alltså sin egen ålder, säger man "min full pott med hjärta" och varje gång blir de lika bekymrade att mamma och pappa är så gamla att vi inte har någon full pott med hjärta...de undrar hur lång lift man skulle behöva bygga för att vi skulle får en? Och så går diskussionen vidare tills vi kommit upp och det är dags att stiga av. 

Mycket puder senaste dagarna

Julafton firar vi ofta med mina föräldrar tre mil bort i Ånn, ibland har vi åkt dit redan dagen innan för att vara på plats på julafton. Förra året kom vi på att skidåkning på julafton är något av det bästa! Trots att jul och nyår är den mest besökta tiden i Åre är julafton relativt lugn i liftsystemet. Plus att fokus på mat och klappar tas bort något när man spenderar dagen i backen. Det här var andra julaftonen som vi tog en heldag i backen med lunch på en av backrestaurangerna, vilket också ger en mysig känsla i familjen som alltid har med sig lunch till backen. Dagen innan julafton hade en mindre snöstorm dragit in över Åre och pudrat backarna, och snöfallet höll fortfarande på under förmiddagen, men så sprack det upp till ett bli en ganska solig dag. Trots sol och puder är det såklart inte alltid smärtfritt för en familj att ge sig ut i backen med allt vad det innebär. Det ska enas om i vilka backar det ska åkas och vilka kläder som bör vara på...

Julafton i Rödkullen

Pärlemormoln på julafton 

I slutet av julaftonsdagens åkning fick vi syn på pärlemormolnen som vi läst om i tidningen dagen innan och den där naturreligiösa känslan kom igen, till och med barnen var fascinerade över att molnen såg ut som en regnbåge. Det måste vara för att det är julafton. Vi lämnade Åre och alla människor och körde mot Ånn med Bing Crosby på bilradion. Inte en bil på vägen, snövallar högre än bilen, snötunga grenar på träden, ett sista pärlemormoln innan det mörknade helt, en månskärva och sedan - två mäktiga älgar som vandrade under stjärnorna ute på en av isarna, det var min full pott med hjärta!

Skridskoläger

Lördagen lovade sol och minusgrader och på sociala medier hade bilderna från säsongens första skridskoisar spridits. Vi vet att skridskosäsongen här uppe är kort, väldigt kort. Tiden med minusgrader utan snöfall är oftast inte så lång. Vi bestämde med några kompisar att det skulle bli lunch och skridskoåkning. Vi vaknade på lördagen och SMHI hade lovat rätt. Lättare panik uppstod när vi tittade ut från fönstret och såg vädret, vi måste ut snabbt! 

Lördagsmorgon från vardagsrummet

Lördagsmorgon med halo. Foto: Darren Hamlin 

De flesta verkade ha tagit sig till Ottsjö, en av sjöarna som fryser snabbast. Vi bestämde oss för Fröåtjärn i Björnen. Inte lika välbesökt, men helt ensamma var vi inte.

Fin is

För att bryta trenden med våra vanliga matsäckar tänkte vi nytt och gjorde långkok kvällen innan. Sedan skulle spisen från kåtan med, några hängmattor och Darrens nya miljövänliga naturservis från Kupilka (för övrigt ett hett julklappstips för den naturintresserade!).  Tur att promenaden från parkeringen inte är längre än 10 minuter och att det var bra pulkaföre så att utrustningen kunde åka med där. Väl där upptäckte vi att hela sjön var frusen, att isen var helt perfekt utan bucklor och att andra redan var ute och åkte och hade kollat hållbarheten. Alltså bara att packa upp vårt skridskoläger. 

Långkok för uppvärmning

De första som gick förbi vårt läger undrade hur länge vi hade campat på platsen och om långkoket hade tillagats på plats...det var lockande att dra en liten vit lögn. Hur som helst var det här helt klart ett vinnande koncept, för hur gott var det inte att äta en varm gryta ihop med nybakat bröd en kylig vinterdag? 

Foto: Darren Hamlin

Vi hade inte bara sällskap av andra skridskoåkare utan ett gäng lavskrikor lockades också till vårt läger...

Helt orädda sällskapade lavskrikorna med oss. Foto: Darren Hamlin 

Nöjda med lördagen gick vi hem och tänkte att nästa helg måste vi testa någon av de andra skridskoisarna...om det inte hade varit för den decimeter snö som fallit sedan dess. Sa jag att skridskosäsongen är kort här?

Att somna under norrskenet

Senast jag skrev handlade det om sensommar och hjortron. Nu har tiden sprungit iväg och vintern har gjort entré. Efter en höstlovsvecka i Stockholm möttes vi av barmark när vi kom hem, men spår av snöhögar som hade plogats ihop under vår frånvaro. Det luktade vinter när vi klev av tåget och den där känslan av vad som komma skall infann sig hos oss alla. Söndagen bjöd på ett enda långt snöfall och pulkor, stjärtlappar och madrasser skulle förstås invigas utanför huset och i skidbackarna i Björnen, ett måste när första snön har fallit. I två dygn har den aktiviteten pågått, dag som kväll, på förskolan, i skolan, ständigt rosiga kinder och lyckan över att snön äntligen har kommit tillbaks.

Snart så

Hösten då, vad hände med den? Det är något alldeles speciellt med färgerna, krispigheten som löses av med varma sensommardagar som snabbt går över till frostnätter. Det fiskades, plockades bär, vandrades och när barnen fick bestämma så cyklades det på en dirtbana eller en ramp. 

En värmande solig dag i oktober

En frostig morgon i oktober 

Fiske bland molnen i september

Solnedgång från sovrummet i september 

Hallonskörd 24 september

Nu kom jag nyss hem från gymmet, en helt vanlig tisdags kväll, barnen hade valt att somna i vår säng... för där var den bästa norrskenssikten, och så låg de där och sov samtidigt som det gröna skådespelet dansade på himlen. 

Norrsken från sovrummet 

Förrädiska myrar med mängder av hjortron

Hjortron? Nej, det finns inte i Jämtland, eller så är det ett väldigt dåligt hjortronår...ja ungefär så brukar det låta när det orangea lilla bäret kommer på tal här i Jämtland. I år kan ingen komma med några sådana bortförklaringar, myrarna fullkomligen kryllar av hjortron, och vi kom hem från semestern i helt rätt tid för att få ta del av plockandet.

Bärmani. Foto: Darren Hamlin 

Efter en månad i Stockholm och dess skärgård med familj och vänner var det en skön känsla att komma hem och bege sig ut i tystnaden på myrarna. Det kliade i bärplockarfingrarna och trots värmen och svärmen med insekter som följde varje steg jag tog gick det lätt att fylla en 1,5 liters burk på en kvart. Myren var ömsom torr, ömsom dyngblöt, när man satte foten i det blöta kändes det att man lätt skulle kunna bli ordentligt blöt.

De lyser med sin närvaro

Efter en stund tröttnade barnen på min bärmani och började bli middagshungriga. Darren, barnen och min brorsa började gå hemåt men sa att jag kunde stanna och plocka vidare, och får jag ett bärplockningstillfälle så tar jag det. Så gick de och jag var alldeles ensam på den tysta myren, eller ja, helt ensam var jag förstås inte, fågellivet här är rikt och vi hade dessutom haft sällskap av en älg under eftermiddagen.

Foto: Darren Hamlin 

Jag plockade vidare i samma takt och när min sista burk började bli full insåg jag att jag stod på en av de torra partierna i myren, omgiven av blöta partier, vilket håll var minst vått att ta sig härifrån? Jag såg en bit på bara några meter som såg bra ut, klev ut och slurp så var hela högerbenet nere i myren, panik! No one can hear you scream! Och min mobil låg dessutom i just höger byxficka som nu låg i den geggiga myren. På något sätt, utan att tappa ett enda hjortron ur burken, lyckades jag ta mig upp till det torra partiet, för att sedan hoppa mellan de torra partierna bort till spängerna och där upptäcka att mobilen var intakt och att älgen stod alldeles stilla och stirrade på mig. Stockholmaren i mig är nog inte helt utsuddad trots allt och älgen suckade nog och skakade på huvudet innan den fortsatte att mumsa. 

Nöjd hjortronplockare med ett blött ben

Efter bärplockningen var det dags för en testsovning i Darrens nyinköpta kåta, bara på tomten utanför huset i Ånn, men ändå. Ett tält med bekvämt sittläge och även ståläge (för mig och barnen i alla fall...) med kamin i mitten, det är annat än de klaustrofobiska klassiska tälten.

Grilla marshmallows i kåtan...

...som sedan toppas med ett nyplockat hjortron, testa det! 

Helsport

Vi vaknade klockan sju på måndagsmorgonen, tände i kaminen, kokade vår havregrynsgröt på ovansidan av kaminen och satt där inne och åt medan regnet smattrade på tältduken. Sedan var det dags för Darren att göra sig klar för jobbet, jag och barnen fortsatte vårt sommarlov i lugnt tempo och gick och sa god morgon till våra tältgrannar, getterna. 

Kaminkokad havregrynsgröt

Tältgrannarna. Foto: Darren Hamlin  

Flera årstider i hallen

Så gjorde vi samma misstag i år igen, tvättade mössor, vantar och barnens fodrade galon för att hänga in garderoberna...för att några dagar senare ta fram allt igen. Och sen, bort med allt igen lagom till midsommar, för att strax därefter plocka fram allt igen. Det svänger om vädret, minst sagt. Tack och lov blev det en midsommar av det varmare slaget, det gick faktiskt att ha sommarklänning! Dagen efter, veckan efter, fick vi sota för det. Det är livet i Åre. Som vanligt är grönskan oslagbar, ibland undrar man hur växterna klarar sig när nätterna inte är långt ifrån frostgrader.

Grönska. Foto: Darren Hamlin 

På midsommarkvällen lyckades vi utan problem hitta sju sorters blommor på bara en kort promenad.

Sju sorters blommor

Helgen efter midsommar kom värmen tillfälligt tillbaks och vi tog ett premiärdopp i Åresjön, 15 grader hörde vi rykten om. Kallt var det hur som helst, men skön svalka i den, för dagen, heta temperaturen. 

Premiärdopp

 Trots att vädret ena dagen bjuder på högsommar och nästa dag på höst så har turisterna hittat hit. När vi flyttade till Åre var det många som frågade mig vad man gör i Åre när skidsäsongen är över, det är roligt att se hur många som har kommit underfund med det nu! I måndags, min första semesterdag, blev jag positivt överraskad av det knökfulla parkeringen utanför Coop och Systemet och vimlet på torget. Åre Bike Festival, som har gått av stapeln den gångna veckan, har lockat hit många. Downhillcykling är inget jag provat på än, konstigt kan man tycka den femte sommaren som årebo. Kan det vara kostnaderna för all utrustning som gör att det inte blivit av? Eller för att vara helt ärlig, kanske det faktum ambulanshelikoptern titt som tätt landar utanför oss med patienter från bike parken? Hur som helst, i år har jag engagerat mig mer i Åre Bike Festival än tidigare. Darren och hans kompanjon med Huldra pictures var ett av fem filmteam som blivit utvalda att filma proffscyklister under festivalen för att sedan visa upp filmen under festivalens sista kväll och tävla om att utses till festivalens bästa film. För att få någon skymt av Darren den här veckan har jag och barnen hängt runt på festivalen och barnen har blivit ännu mer intresserade av cyklingen och allt runt omkring.

Bbq och hoppning på Dirten 

Årekidsens andra hem 

Ny inspiration inhämtad

En annan sorts tävling...

Som sambo till en av filmarna blir man inbjuden att sitta med vid film/cykelteamets bord vid filmvisningen och prisutdelningen på lördagskvällen. Visst hade jag koll på att cyklingen är en sport som intresserar många, men att det var så här stort hade jag inte förstått. Fullsatt och ett stort engagemang under uppvisningen av de fem olika filmerna. Resultatet då? Darrens Hulrda Pictures vann inte men var definitivt där och nosade på priset. Filmen i sin helhet kan ni se här The Goldstones Åre Video Challange 2017.

Säga vad man vill om väderväxlingarna, men skådespelen på himlen när de olika vädren möts är mäktiga, som här från vår balkong sent igår kväll!

Dubbel skatt?

Det strålar. 

Hemmablind

Blogginläggen sinar, jag ser att det bara blivit fyra under den första halvan av året. Jag frågar mig om vardagen är så vardaglig att jag inte längre har ett behov av att berätta om den? Precis när vi hade flyttat till Åre sa någon här till mig att hur vackert det än må vara så är ett tips att lämna byn då och då för att inte hamna i en bubbla och för att när man kommer tillbaks till Åre efter semestern så kan det hända att man uppskattar platsen ännu mer. Så är det säkert med de flesta platser, men av de platser jag bott på upplever jag det nog som starkast här.

Liv i Tegeforsen

Sedan vi flyttade till Åre har jag alltid drabbats av en vädersvacka i maj månad. Det kan förstås vara riktig vår med höga temperaturer och växtlighet som exploderar, men det kan också vara snö, minusgrader och blåst. Den här maj hade jag förmånen att spendera en vecka i Italien och en i Spanien, det är lätt att vänja sig vid värmen där och jag var inte så pigg på att flyga hem i början av juni när jag samtidigt såg bilder med snöfall från Åre. 

Så landade vi en sen lördagskväll i Trondheim och skulle köra de 13 milen hem till Åre. Kent på i bilstereon, kvällsljuset som aldrig blir till mörker, de mäktiga fjällen som mil efter mil följer oss och så de vilda djuren, hur obehagligt det än må vara när de dyker upp utan förvarning på vägen så är det speciellt att köra genom deras territorium. Äntligen hemma. 

Cykling 6 juni

Häng vid Tegeforsen

Fotbad i Tegeforsen

Kvällen innan midsommar från vår balkong

Det bitterljuva slutet

Trots att man genom hela säsongen vetat att den här helgen är den sista för utförsåkning, i alla fall om man vill åka lift upp, så infinner sig en vemodig känsla i kroppen...och i hela byn. Mitt under vintersäsongen tar man nästan skidåkningen för given och blir kräsen med vilka snö- och väderförhållanden man vill åka i, men så här sista helgen vill man utnyttja varenda sekund av det, oavsett väder. Att det sedan blev ett avslut på topp, både vädermässigt och med atmosfären i byn, gjorde det inte lättare att packa in skidorna i bilen idag efter sista åket. I år avslutades skidsäsongen med en festival, Åre Sessions, det var första gången festivalen anordnades och artister som The Hives, Fireside och Veronica Maggio var här och spelade. Vädret har i det stora hela varit fint med mycket sol, lite vind, kalla nätter och varma dagar. Stämningen i byn har varit på topp.

DJ-häng på 720

Igår avslutade vi dagen på takterassen på en av restaurangerna i backen, med musik, folkvimmel och varm choklad. Idag när vi kom till parkeringen vid Rödkullen var det nästintill tomt, festivalskyltarna var ihoppackade i en hög, leran hade letat sig ännu längre in i backarna och liftköerna var obefintliga och slaskåkningen...alldeles underbar.

Gästrappet i majslask

Gegga på parkeringen

Klivit ur efter sista åket

Men helt slut är det inte...precis som förra året erbjuder Holiday Club två helgers extra skidåkning nästa helg och helgen därefter. För dryga tusenlappen får man bo en familj en natt med bad, skidåkning och frukost. Så om vädret fortsätter på det här viset får vi kanske en till chans nästa helg. Annars hoppas jag mest på att snön ska smälta illa kvickt så att fjällen blir tillgängliga för den underbara vandringen och kvällspromenaderna en vanlig kväll efter jobbet.