Sportlov, eller var det påsklov?

Så kom den beryktade vecka nio. Veckan som jag så många gånger spenderat här i krokarna. Veckan som numer har fått en ny innebörd. De två första sportlovsveckorna märkte vi inte av särskilt mycket. I söndags, på den stora bytardagen, gjorde vi misstaget att åka och handla på ICA efter en dag i skidbacken, dvs samtidigt som alla som skulle fylla upp kylskåpen i sina hyrstugor var där. Sedan vi flyttade från Stockholm har man nästan glömt hur det är att gå och handla i en knökfull mataffär. Som tur var hade vi varit förutseende och skaffat en scanner, så kassakön slapp vi! Idag när jag tog bilen till längdspåren i Björnen för att göra min friskvårdstimme kom nästa upptäck, på parkeringen där man vanligtvis brukar kunna välja och vraka plats fick jag slåss för den sista platsen. Men det glädjer mig att det är fler som ser tjusningen med Åre!

Foto Darren Hamlin 

Förra veckan blev en seg vab-historia med en febrig liten tjej. Lagom till helgen hade dock febern försvunnit och den pigga, glada Lola var tillbaks. Bra tajming eftersom lördagen bjöd på fantastiskt väder. -5 och sol, bästa vädret för en dag i backen. Vi packade med oss lunch, skidor och brädor och begav oss till Rödkullen, vår favoritplats när vi har barnen med oss. Rödkullen har det mesta man som barnfamilj kan tänkas behöva, bra barnbackar, grillar för lunchen, stor värmestuga med många toaletter, café, en fantastisk utsikt och, det sammanlänkat med backarna som vi vill åka i när man får ta ett vuxenåk alldeles själv! 

Ena brorsan hade kommit upp med sin familj kvällen innan och fick en fin start på sportlovet. Annars har det varit en sportlovsvecka som mest liknat påsklov. Den utlovade metern snö som skulle ha kommit i slutet på förra veckan dök aldrig upp. Istället blev det vårväder och man började undra om det var påsklov. I måndags morse när jag kom till jobbet var gården som en isbana, som på eftermiddagen blev till en sjö med isbitar i. Galonkläder på barnen i februari i Åre hade jag inte räknat med. Tyvärr har det varma vädret fortsatt och igår när vi skulle gå till förskolan konstaterade Eskil att det nog är sommar snart eftersom det var grönt gräs utanför huset. Nu håller vi alla tummar vi kan för att temperaturerna ska sjuka och att det kommer någon meter snö de närmsta veckorna. Det måste ju finnas tillräckligt med snö i påsk för att gräva grop i snön att sola och luncha i. I morgon blir det en ledig dag i backen med hela familjen från Stockholm, som jag har sett fram emot det! 

Nu ska jag ta min tekopp och jacka och gå ut på balkongen för att titta på kvällens skådespel, det starka norrskenet som har parkerat sig över Åre. 

En stund för mig själv under stjärnorna

Den här veckan var det dags, vab för första gången på två år. Jag tror vi får inse att vi har varit lyckligt lottade som inte haft några sjuka barn på så lång tid. Men med en nyinskolad 1,5-åring har vi bara väntat på att det ska komma. Vabruari hette det va? Igår morse vaknade Lola med feber, snuva och hosta. Idag var det min tur att vara hemma. Eskil tyckte också att det var mysigt att vara hemma med sjuk lillasyster. Särskilt när det hade kommit en decimeter snö över natten. Han tyckte plogbilen var sen och tog saken i egna händer och började skotta hela grannskapet. Äntligen hade isfläckarna i backen utanför huset snöats över och vi kunde köra puder med snowracern. Allt medan sjuklingen bara sov och sov och sov. 

När mörkret hade lagt sig och dagens snömoln försvunnit tog jag bilen och körde upp till ett stjärnklart Björnen. Det absolut bästa sättet att svettas, rensa hjärnan och bara vara är att ge sig ut på längdskidorna i elljusspåret. Jag ville så gärna fånga känslan att motionera bland de snöbeklädda granarna, under miljontals stjärnor på bild, men det var för mörkt för min iphonekamera. 

När jag stannade för att ta den här bilden var allt jag hörde mitt hjärta slå. Nästan lite skrämmande tyst. Men alldeles underbart! 

Nu när jag har börjat jobba försöker vi utnyttja helger och kvällar på bästa sätt. I helgen hade vi besök men vädret bjöd inte på några kanondagar. Runt nollan, lite regn, lite snöblandat och en hel del blåst. Det blev bara några få åk på brädan. Lagom till att våra vänner hade åkt hem kom pudersnön och det var dags för jobb och vab. Det ser ut som att de kommande sportlovsfirarna kan få en skön semester, det ryktas om ännu mer snö och sjunkande temperaturer. Hela stora familjen, om några dagar ses vi, välkomna! 

Slut på semestern

Äntligen lite tid över att skriva blogg! För en vecka sedan tog mammaledigheten slut och jag började jobba. Vilken omställning det är. Dags att koppla på hjärnan igen! För att inte tala om allt det praktiska runt omkring; ha allt förberett kvällen innan, planera matinköp i förväg (det som vi i den här familjen är usla på!), gå och lägga sig i tid och utnyttja varje minut som man får med sina barn. Men så roligt det var att komma tillbaks till jobbet. Så spännande det var att börja på ett nytt jobb. Och vilken skillnad det är på förskoleverksamheten här jämfört med Stockholm. Vi följer samma skollag och läroplan, men ungefär där slutar likheterna. Det känns orättvist att inte alla barn kan få ta del av den förskola som bedrivs här (och säkert på många andra mindre ställen också!).

Med jobb kommer också friskvårdstimme. Aldrig har det känts så inspirerande att ta vara på den timme per vecka som är avsatt för motion. Jag valde att ta en runda på längdskidorna.

Eftersom första veckan på nya jobbet tar på krafterna hanns det inte med så mycket annat än jobba, äta och sova. Men så hade vi också besök från London. Två kompisar som aldrig tidigare varit i Sverige. Då är det extra roligt att visa runt och berätta. Till vår stora lycka kom det några centimeter välbehövlig snö under fredagsnatten. Hela lördagen spenderade vi i backen. Minus en, pudersnö och några solglimtar fram på eftermiddagen. 

Foto Darren Hamlin 

Förmiddagen idag spenderades på storhandling. Det slår blixtrar i huvudet av att behöva tänka ut middag för flera dagar. Chansen att man ska vara sugen på just den rätten den dagen är ju minimal. Efter den pärsen var jag tvungen att ta brädan och köra några åk. Sportlovsinvasionen hade börjat. Göteborg förstod jag när jag hörde dialekten i liftarna. Det blir intressant att se hur de olika sportlovsveckorna är här uppe. Själv har jag ju bara upplevt den beryktade vecka 9. 

Spåren från förra veckans blogg har vi förresten inte fått någon klarhet i. Vi vet fortfarande inte vad det var för en rackare som smög omkring på andra sidan sjön...