Måne

Måne

söndag 28 juni 2015

Barnens guide till Åres cykelbanor

När man inte åker skidor i Åre så cyklar man. Alla cyklar, nästan i alla fall. Stora som små. Jag har aldrig sett så många små barn som lärt sig cykla så tidigt som här i Åre. Så fort ett barn lärt sig gå springer de runt på en springcykel, och vid tre-fyra års ålder cyklar de. Och barnen nöjer sig inte med att cykla på vägar, de vill göra som de större, cykla på de olika cykelbanorna och ramperna som finns här. Jag och barnen bestämde oss för att göra ett test av de olika banorna.

Rampen vid Holiday Club: Den här cykel/skateboardrampen ligger strategiskt placerad ett stenkast från Ica. Med andra ord ett perfekt stopp till och från affären när man har barnen med sig. Här träffar de ofta någon kompis från förskolan som också är där och cyklar. De tycker också att det är spännande att kolla in ungdomarna som också kör här. Minus skulle väl vara att för de minsta barnen är det bara mittenrampen som är aktuell, eftersom de andra två är för svåra att cykla upp på. Men både vår blivande 3-åring och 5-åring gillar att köra här ändå. I helgen blev det invigning för skateboarden på rampen, inte lika lätt som att cykla, men 5-åringen var ändå nöjd efteråt.



Dirten Åre: Dirten är minst sagt populär bland Åres barn, ungdomar och vuxna. Det är lite av en samlingsplats för alltifrån proffs till barn på springcyklar som knappt lärt sig prata. Dirten ligger fint belägen mellan järnvägen och Åresjön, precis nedanför VM8:ans lift. Den är byggd så att proffsen kan hålla till på de mer avancerade banorna, medan barnen håller till på de lite enklare. Och så finns det grillplats för den som vill ta med sig middagen dit. Minus här är att den ligger precis vid en obevakad järnvägsövergång, men än så länge går barnen i alla fall inte dit själva.  



Dirten Undersåker: 10 kilometer öster om Åre ligger grannbyn Undersåker. Där har man också anlagt en dirtbana, den testade vi för första gången i söndags. En väldigt mycket mindre och enklare bana än Åres. Men alldeles utmärkt för barn. Även de yngsta barnen klarar att cykla runt hela banan. Nu håller de också på att bygga ut banan och jag tror att en del av den ska bli till skateboardramp. Här finns det också en grillplats. Det finns även en lekplats med gungor, gungbräda, rutschkana och sandlåda, vilket var perfekt när barnen ville ta en paus från cyklingen. Inte nog med det ligger Pizzeria Milano några meter bort. Där serveras den bästa "vanliga" pizzan jag ätit i Åre. I söndags intogs lunchen där, för att efteråt gå in på Bygårn i samma byggnad där det pågår sommarloppis. Varje dag mellan 11-17. Många bord med mycket prylar. Jag gick därifrån med en gammal fin burk att ha i köket samt ett gammalt decilitermått. Lyckad dag när både barnen och mamman fick vad de ville. Minuset här enligt barnen var att det inte var några andra där och cyklade samtidigt, inga barn och inga äldre att beundras av, men det var nog bara en tillfällighet. 





Pumptrack: Den här banan gör gästbesök lite här och var i byn. Ibland befinner den sig inne i arenan på Holiday Club, ibland vid stationshuset, och som när vi testade den, på Torget. När barnen skulle testa den här för första gången var jag nervös. Hård bana på hård asfalt med, vad jag tyckte, svåra kurvor att ta sig an. Men det gick bra och var väldigt uppskattat av båda barnen. Det var bara 5-årignen som testade att cykla i kurvorna, inte lika lätt med en springcykel kanske. Men båda var extra stolta när ungdomarna runt omkring stod och hejade på! 


Och det här med att ha ungdomarna med sig måste jag säga gäller för samtliga cykelbanor. Det värmer i hjärtat att höra hur en målbrottskille säger att det var ett snyggt åk till en 5-åring, och hur de alltid visar hänsyn genom att vänta tills de yngre hunnit flytta sig innan de tar sats och kör. Cykelbanorna är helt klart värt ett besök om ni kommer till Åre! 

måndag 22 juni 2015

Äventyr i Norge

Gång på gång har jag stött på och hört talas om Rypetoppen Adventurepark i Norge. Fritidsbarnen här i Åre åkte dit på en skolresa, vänner och bekanta har varit där och så häromdagen damp det ned en broschyr i brevlådan från just Rypetoppen. Vi hade förstått att det var någon slags klätterpark precis när man kommit över den norska gränsen. Vi hade förstått att det måste ligga i närheten av det pampiga vattenfallet Brudslöjan som vi så många gånger besökt. Och så hade Darren hittat att man kunde sova i trädtält där. Midsommarhelg och goda väderutsikter, vi måste prova!  På midsommaraftonskväll bokade vi ett trädtält online för 400 norska kronor. Eftersom vi inte har besökt Brudslöjan i år började vi vår utflykt där på lördagsförmiddagen. De 60 kilometrarna från Åre till den norska gränsen är en enkel och snabb resa. Precis innan vi nådde den norska gränsen passade vi på att handla det vi hade glömt i en av gränsbutikerna. Man vill inte riskera att behöva köpa något i onödan i Norge med dess priser. Gränsbutikerna är...annorlunda, vad är det tex. med norrmän och Capri-Sun?

Capri-sun upp till taket
När man kör förbi den lilla gränsstationen till Norge är det så tydligt att man kommit in i ett nytt land. Naturen ser helt plötsligt annorlunda ut. Pampigare och så otroligt vackert. Vi parkerade där vi brukar när vi ska till Brudslöjan. Därifrån leder en trolsk skogstig oss ner de ca 1,5 kilometerna till själva vattenfallet. Barnen älskar stigen som innehåller allt man kan önska sig av en skogsstig. Spänger, branter, rötter, stubbar, bäckar, små broar och en massa spännande fågelläten.

Foto Darren Hamlin

Foto Darren Hamlin
Det blev lunchrast på en bergshäll ovanför fallet. Samtidigt som vi satt där och åt såg vi folk åka zipline mellan de höga klipporna som sticker upp på varsin sida om Langhalstjonna, sjön som Brudslöjan forsar ner i. Nu var vi nära klätterparken!

Dagens lunch på toppen av Brudslöjan. Foto Darren Hamlin 
Tillbaks till bilen körde vi några minuter bort för att där hitta Rypetoppen. Parkerade bilen, 400 meters promenad. Väl där låg det välorganiserade område där reception, kiosk, klätterpark, grillar, bänkar, värmestuga, kanoter, SUP-brädor och boende fanns. Vi blev visade vägen till nattens boende, rätt upp i skogen.

Rypetoppen. Foto Darren Hamlin 
Vårt trädtält. Foto Darren Hamlin 
Installerade oss, slängde in middagsmaten i en av de uppställda kylarna och under tiden hade barnen hittat till en klätterställning som de spenderade x antal timmar i under vår vistelse där!

Klätterställningen
Innan vi grillade vår middag lånade vi flytvästar och en kanadensare för att ta en paddeltur. Mot Brudslöjan igen, för att få se vattenfallet från en annan vinkel, framifrån. På vägen dit hade vi en örn seglandes högt över våra huvuden. Vattenfallet var om möjligt ännu pampigare sett från en kanot på några meters avstånd.

Brudslöjan från kanoten. Foto Darren Hamlin
...och därav dess namn. Foto Darren Hamlin. 
Sedan blev det snabba paddaltag tillbaks, mot grillen. Middagen intogs vid sidan om sjön i den starka kvällssolen. Att somna i trädtältet blev sedan inga problem. Däremot blev det kanske ingen skönhetssömn, men det hade man kanske inte heller väntat sig i ett tält på norra halvklotet under årets ljusaste natt. Men fågelsången var fin och det var tur att vi hade lämnat ficklamporna hemma!

Klockan 22:15. Foto Darren Hamlin
Uppstigningen kl 06:00 hade kunnat bivit så mycket tidigare än så. Med fyra timmar kvar till klätterparken öppnade tog vi en ny kanottur på en spegelblank sjö i morgonsolen. Och så kl 10 var det äntligen dags för klättring! Till att börja med köpte vi biljetter på minsta banan för båda barnen. På med klättersele, karbinhakar, hjälm och upp i träden!

Balansgång. Foto Darren Hamlin 
Efter en omgång på minsta banan vill Eskil upp på nästa nivå, den för barn över 110 cm. Vi uppgraderade hans biljett och så försvann han iväg ännu högre upp. 

Foto Darren Hamlin 
Hela familjen var så nöjda efteråt. Vilken lyckad minisemester i grannlandet i väst. Det här måste göras om, och nästa gång är det nog dags för mamman och pappan att också testa klättringen. 

fredag 19 juni 2015

Midsommar i Åre

Med en månads (minst!) regn i bagaget och ett minne från förra årets midsommar i Åre med snöfall och 2 grader hade jag inte jättehöga förväntningar på årets midsommarafton. Men när regnet helt plötsligt slutade under kvällen dagen före midsommarafton och solen letade sig fram bakom de mörka molnen var det som att allt var förlåtet. Man känner ofta så här uppe. När solen skiner på Åre, oavsett årstid, är det så vackert att det kan vara den vackraste platsen på hela jordklotet. Jag tog en filt och satte mig på balkongen och spanade in den spegelblanka sjön och den rosa-lila-gula solnedgången. Solen är bara nere i ungefär 3,5 timme så här års. Och trots att solen har gått ner är det i princip dagsljus. Det är magiskt. 23:26 när solen gick ner igår satt jag på balkongen och lyssnade på fåglarnas sång. Darren hade gått till Ullådalen för att spendera natten där i tält och knäppte några fina kvällsbilder.

Solnedgång Ullådalen. Foto Darren Hamlin 

Kvällsol med Åreskutan i bakgrunden. Foto Darren Hamlin 
När vi vaknade på midsommaraftons morgon var det som att sommaren hade anlänt. Det var sol och varmare än på mycket länge. Nu var frågan hur vi skulle spendera en av årets ljusaste dagar. För några dagar sedan blev det klart att man den här helgen skulle kunna ta med sig skidor och snowboards upp med Kabinbanan för att utnyttja snön som fortfarande ligger i högzon. Downhillcyklisterna som brukar kunna köra ned från Åreskutan vid den här tiden får vänta ett tag till.  Det lockade att plocka fram brädan och ta några åk. Lika mycket lockade det att faktiskt njuta av att sommaren här nere i dalen. Sommaren vann och vi tog oss till två midsommarfiranden.

Midsommar Fröå Gruva. Foto Darren Hamlin 
Först Fröå Gruva, några kilometer bortom Björnen. Där blev det premiär för oss. Midsommarfirande omgivna av fjälltopparna. Och förstås picknickfiltar, sång och dans. Sedan vidare till nästa firande vid Hembygdsgården i Åre. Till båda festplatserna går det lövade fordon som barn (och vuxna) åker med i. Den första kortegen missade vi, men den andra såg vi till att hinna till. Traktorer och brandbilar stod uppradade vid Åre Torg för avfärd mot Hembygdsgården. För oss blev det att åka på taket av en brandbil som hade blåljusen på. Stort såklart!

Mot Hembygdsgården! Foto Darren Hamlin 
Och så körde vi dagens andra firande. Fika, tombola, sång, dans och lek. 

Åre Hembygdsgård. Foto Darren Hamlin 
Sedan var det två trötta barn som tog sig hem till en midsommarkväll hemma. Mätt, belåten och tacksam för en fin dag parkerade jag mig själv i hängmattan på balkongen för bloggskrivning. Imorgon siktar vi på en utflykt till Norge. 

I kvällssolen på balkongen. Foto Darren Hamlin 

söndag 14 juni 2015

Mitt problem: Jag jämför väder

Jag gör det hela tiden, som på min SMHI-app där mina favoriter är Åre, Ånn, Stockholm och London. Först kollar jag Åre, som man den senaste månaden har börjat undra om de verkligen har uppdaterat prognosen på? Regn och 5 grader, varje dag, hela prognosen. Sedan kollar jag Stockholm. 18-25 grader och sol. Sedan kollar jag London, som brukar se ut ungefär som Stockholm. Ånn är ingen idé att ens kolla, visserligen 3 mil närmare Atlantkusten, men ändå. Förra helgen var vi i Stockholm, och när vi närmade oss Stockholms central på tåget undrade Lola vad det var för starkt som bländade henne i ögonen, det kallas solen. Det blev en helg utan jacka, mössa och vantar. Stockholmarna klagade på att det var så kallt, bara 15 grader och sol, jobbigt. Men det konstiga är ju att jag ens reagerar på det, jag vet ju att vädret här uppe med största sannolikhet är så här. Jag måste sluta jämföra väder. Jag älskar vår nya boplats och vädret kan jag inte göra något åt, det är bara att gilla läget. Sagt och gjort, när vi kom tillbaks till Åre efter Stockholmshelgen (och vädret fortfarande var detsamma som innan vi åkte) vägrade jag att deppa ihop över det. Dagen efter hemkomsten gick jag upp till Totthummeln med min nyfunna vän. Hon och jag trivs som bäst när det är vi, fjällen och inget annat. Totthummeln ligger 826 m.ö.h mitt bland skidliftar och backar. Just den här dagen var det 4 grader och regn och blåste 15 sekundmeter där uppe. Uppfriskande, minst sagt. Och så vackert att man skäms att man har talat illa om vädret.

Offpist 
Toppen av Totthummeln
I flera dagar hade vi sett att på lördagen (igår) förutspåddes 0.0 mm regn, kan det vara möjligt? Vi bestämde oss för att utnyttja det eventuella uppehållsvädret och göra en utflykt. Vi körde på ett säkert kort, vägen från Undersåker mot Edsåsdalen, Ottsjö och Vålådalen. Det blev en annan del av Ottsjö som vi inte hade besökt tidigare. Lagom till att vi parkerade bilen var himmelen helt blå och det blev lunch i solen.



Barnen delade med sig av sitt lördagsgodis till myrorna, lycka för myrorna!
Potentiella badplatser är alltid intressanta att undersöka. Den här visade sig vara en fin plats för att sätta upp vår tälthängmatta Amok. Jag och barnen kröp ned i sovsäcken och tog eftermiddagsvilan där med utsikt över Ottfjället. 

Ottsjö Foto Darren Hamlin 
En dag utan regn (nästintill i alla fall) gav massor av energi och på kvällen tog jag årets första cykeltur på fjället. Jag har inte fallit för downhillcyklingen...än. Men att ta en tur på grusvägarna som går mellan skidbackarna är något alldeles speciellt. Ju högre upp vi kom desto kallare blev det och på sina ställen ligger fortfarande snön kvar, samtidigt som midsommarblommorna blommar för fullt. Vi tog oss till Olympiaplatån innan vi påbörjade nedfärden. 

Drickpaus

Kraftiga vårforsar



Mycket väderprat? Javisst är det så, men när man spenderar största tiden ute i naturen (både på jobb och fritid) blir det liksom ganska påtagligt. Idag skulle det vara snöblandat regn, det såg vi inget av, regn däremot. Det blev en utflykt med kaffe och varm choklad till Trollstigen. Resten av dagen ägnades åt brödbak, müslibak och film. Men tro det eller ej, nu har vi haft två soliga kvällar på rad. Vi kämpar på de sista veckorna innan semestern och hoppas att termometern letar sig över 10-strecket i alla fall!