Förra helgen stängde liftarna för den här vintern. Lite vemodigt, samtidigt lite skönt. Nu kan man börja göra andra saker på helgerna, utan att få dåligt samvete. Konstigt? Ja, det kan tyckas. Men när man har förmånen att kunna åka utför varje helg hela vintern och när man dessutom har betalat för att göra det känns det som att man måste utnyttja det till max, helst varje helg. Även om vi nu, vintersäsong nummer två som årebor, har blivit något mer kräsna avseende väder. Som förra helgen, fint vårväder i byn och blåsigt på berget. Hur mycket vi än hade planerat för att ta en sista dag i backen blev det en vårdag utan skidåkning istället.
Lördagsnatten valde vi att spendera vid vårt favoritställe Ristafallet. Vi hyrde en liten stuga där för 400 kr och spenderade hela eftermiddagen i skogen vid vattenfallet och på ängen utanför stugan. Fotboll och grillning. Inte den varmaste eftermiddagen och skönt att ha en stuga och inte ett tält. Sedan, Fia med Knuff i sovsäckarna och somna under fullmånens sken och till ljudet av det dånande vattenfallet. Barnen hade gärna bott kvar i stugan, hur länge som helst!
 |
| Foto Darenn Hamlin |
 |
| Godmorgon! Foto Darren Hamlin |
Kvällarna är fantastiskt ljusa och snön på de nedre delarna av berget börjar smälta nu. Det betyder att de rogivande kvällspromenaderna är tillbaks. En favorit är Solstigen som man når genom att gå rätt upp på berget från vårt hus. Efter 15-20 minuters stigning hittar man denna fina lilla stig som äntligen börjar bli fri från snö. Det är med skräckblandad förtjusning jag går där. Lukten av av blöt jord, porlande bäckar, solen som lyser mellan granarna, fåglarnas sånger- våren går liksom att ta på! Samtidigt kan jag inte släppa tanken att det kanske är någon nyvaken björn som går samma promenad som jag? Inte för att jag har sett någon, eller ens några spår av någon, men ändå...
 |
| Och jag som inte trodde att det fanns blåsippor här. Lycka! |
Den här helgen bestämde vi oss för att köra mot Kall. Kall är en liten by som ligger fint belägen på baksidan av Åreskutan. Vi hade läst oss till att det skulle finnas grottor där (Bergsjögrottorna) som man skulle kunna gå in i. Det var förstås något vi var tvungna att undersöka. Men att hitta dit var svårare än vi trott. Skyltar i de mindre byarna här är ofta en bristvara. Efter ett tags letande parkerade vi utanför Ica och jag gick in för att fråga. Och så blev det så där trevligt som det bara kan bli på en liten ort. Hela kön blev engagerade och ville hjälpa. Fortfarande snövägar vid grottorna? Svårt att komma fram? Faktum var i alla fall att vägbommen i början av den väg som vi behövde köra var låst. Och en av de som hade nyckeln dit stod förstås i kön! Efter henne och hem för att hämta nyckeln, vidare till bommen och så var vi på rätt väg. Så hjälpsamt att det inte längre spelade någon roll om vi skulle hitta till grottorna! 6 km på kvaddad väg och väl framme insåg vi att det var alldeles för blött för att kunna gå vägen fram till grottorna. Men nu har vi ett utflyktsmål för sommaren, för tillbaks måste vi. Istället blev det lunch på en strand vid Kallsjön. Det är så vackert att man har svårt att ta in.
 |
| Välkommen till Kall. Foto Darren Hamlin |
 |
| Kallsjön med Åreskutan. Foto Darren Hamlin |
