God jul från Åre

Så kom den första julen som årebor. Ett fint snötäcke på marken, snöklädda granar, några minusgrader och så vackert! Imorse när jag tog bilen ner till Ica var det nästintill folktomt på torget och fortfarande mörkt ute. Men månen, snön och lamporna lyste upp morgonen och jag var tvungen att stanna bilen, gå ur och njuta av lugnet före stormen.

Några timmar senare var jag ute med bilen igen och då var det allt annat än lugnt. Den största folkinvasionen sedan vi flyttade hit började nämligen i slutet av förra veckan. Det väller av folk från tågen, man måste stå i kö när man är och handlar mat och man har sällskap av andra i liftarna. Milt sagt så är upplevelsen av julveckan i Åre en annan som årebo än när jag var här som turist. 

I lördags gav jag och Darren vår julklapp till varandra. En heldag i backen, afterski, middag och mera öl. Samtidigt som barnen hängde med mormor och morfar i Ånn. Åkningen var inte den bästa. Mycket is på förmiddagen, sedan snöstorm, sedan blötsnö. Men det var ändå bästa julklappen! 

Foto Darren Hamlin

Foto Darren Hamlin 

Hoppas att ni alla får åtminstone någon ledig dag att hänga med dom ni trivs bäst med! Kung Bore verkar ju i alla fall vara med på noterna i år vad det gäller snöfördelningen. Skönt för er alla där nere i södra Sverige som gillar gröna vintrar och lycka för oss här uppe att snötäcket tjockas på under morgondagen! 

82.337 och snö, test och fest

82.337 kr lyckades Åres samtliga initiativ samla in till Musikhjälpen 2013! En fantastisk summa. Men det är främst engagemanget som berör mig. Att vi skulle få 321 följare på vår Facebooksida och så många företag och privatpersoner som var med oss under förra veckan värmde verkligen. Nästa år får vi ännu fler engagerade, eller hur Åre?

De senaste två veckorna har mest gått åt till Musikhjälpen. Men det har funnits några stunder över till annat. Förra helgen fick vi säsongens första familjedag i backen. Försöka lära en 3,5-åring att åka slalom när man själv åker bräda. Hur sjutton ska det gå till? Det slutade med att jag sprang bredvid nedför barnbacken. För att sedan inse att skidskola för Eskil och några dagar med hyrskidor för min del är ett måste! Men vi hade en mysig dag. Medan vi satt och åt vår matsäck ute i snön bredvid barnbacken kom liftpersonalen och skottade fram den insnöade grillen och tände en eld. Nu börjar säsongen!

Foto Darren Hamlin 

Stormen Ivar kom på besök under slutet av förra veckan. Det blåste på ordentligt, nånstans runt 57 sekundmeter på Åreskutan. Rutorna och huset skakade. Ett tak blåste av flög in i stationshuset, med krossade rutor och nedrivna tågledningar som följd.

Foto Darren Hamlin

På fredagsmorgonen var allt som bortblåst, både storm, träd och annat. Och vi kunde gå till Eskils förskola och se ett Lucitåg ute i mörkret med värmande eldar och fika. Fredagen var också starten på Åres snö, test och fest-helg. Helgen som på riktigt drar igång Åres vintersäsong. Ett tillfälle att testa ny utrustning från många av de största skid-och snowboardtillverkarna. Någon tid för test och fest hade jag inte, men lite snö fanns kvar efter stormen och det blev några åk på brädan. Vi som just hade börjat vänja oss vid att kunna ta ut svängarna i backarna med de andra byborna fick helt plötsligt en påminnelse om hur det är att behöva väja för andra. Men kul att folk hade tagit sig hit för den officiella premiärhelgen! 

Foto Darren Hamlin 

Helt plötsligt har halva december gått. Stjärnorna lyser fint i fönstren och igår köpte vi till och med en gran (ja köpte! Trots att hela berget är fullt av granar, vågade vi oss inte ut för att knycka en). Om några dagar får vi julbesök och största julönskan är MER SNÖ!

Att vara med och göra skillnad

Jag har fött två barn. Jag vet inte hur många gånger under dessa två graviditeter som jag har oroat mig över att något ska hända barnet där inne. Men aldrig har jag oroat mig över att jag inte ska överleva graviditeten. I Sverige är risken att dö i samband med graviditet eller förlossning en på 14 100. I Niger är den risken en på 23. Skillnaden heter mödravård. 99% av alla dödsfall i samband med graviditet och förlossning sker i låginkomstländer. Temat för Musikhjälpen 2013 är "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet".

Foto Darren Hamlin 

Under förra årets insamling till Musikhjälpen värmde det att höra att så många i Sverige och världen engagerade sig. Jag sms:ade in nån 100-lapp och önskade en låt, men jag blev berörd och kände att jag ville göra något mer. Då bodde vi i Stockholm, nu bor vi i Åre. När det började närma sig årets Musikhjälpen kände jag att här i Åre finns det kanske en möjlighet att dra igång en lokal insamling i förmån för Musikhjälpen. Många i Åre är väldigt driftiga och engagerade. När jag läste vilket årets tema var kände jag ett ännu större behov av att göra något. Jag chansade och slängde ut en förfrågan på Facebook och nu har jag hittat ett gäng som vill vara med. Vi har fått ihop en hemsida Åre För Musikhjälpen och en Facebooksida. Vårt mål är att få Åreföretagare att auktionera ut produkter och tjänster. Så här dagen innan Musikhjälpen 2013 drar igång har vi redan några auktioner uppe och hoppas på fler. Så, kan vi inte bara stanna upp i julhandeln och visa lite solidaritet? Köp en julklapp mindre eller varför inte köpa julklapparna genom Musikhjälpens och Traderas auktioner? Även det lilla kan göra stor skillnad. 

Och så kom den stora dagen

I fredags öppnade äntligen liftarna! Som vi har väntat. Snowboardåkningen var ju trots allt en av de stora anledningarna till att vi flyttade upp hit. Nu har vi bott här i fyra månader utan att kunnat åka snowboard och faktiskt, utan att ens tänkt på det så mycket eftersom vi har haft så mycket annat att utforska. Men i fredags var det alltså dags. Fredagen var bästa och sämsta tänkbara dag. Det sämsta var att Darren var bortrest norrut med sitt jobb. Det bästa var att mamma och pappa kommit upp hit dagen innan och gärna var barnvakt medan jag tog vinterns första svängar i backen. 

I somras tyckte jag att det var en konstig känsla att gå i skidbackarna och plocka hallon, det var helt nytt för mig. Nu var den konstiga känslan att åka snowboard där vi för några månader sedan plockade hallon. Hur som helst fick jag några sköna åk och framförallt känns det skönt att ha de första åken avklarade, för visst kändes det lite ovant när det var åtta månader sen sist! 

Vädret verkar inte kunna bestämma sig för om det ska vara höst eller vinter. Vi får några decimeter snö, som efter några dagar regnar och blåser bort. Och så håller det på. Som i förra veckan, tre decimeter snö töade bort på två dagar. På onsdagskvällen när vi gick och la oss var det återigen barmark utanför fönstret, på torsdagsmorgonen när vi öppnade dörren såg det ut så här. 

Och mer snö kom det över helgen! Det har åkts pulka, byggts snögrottor, snögubbar och snölyktor, gjorts snöänglar, rullats i snön och åkts spark. Behöver jag ens nämna att barnen var överlyckliga? Men nu har även den snön regnat bort, och vi väntar på nästa omgång. 

När vet man att hemma är hemma?

Nu är det ganska precis ett år sedan som vi på allvar började prata om att lämna Stockholm för att flytta hit till Åre. Det känns länge sedan, samtidigt har allt gått väldigt snabbt, från de första tankarna på en flytt, till att det faktiskt blev av. Nu har vi bott här i fyra månader och det händer fortfarande att man får nypa sig själv i armen när man kommer ut i vardagsrummet på morgonen och blickar ut över bergen och Åresjön. Ja, vi bor faktiskt här, på riktigt, vi är inte på semester. De allra flesta dagar lever vi på som vanligt här uppe, gör vår nya vardag. Men så kommer det dagar då man blir påmind om den gamla vardagen i Stockholm, man ser ett inslag på nyheterna om Stockholm eller man pratar med någon där nere. Och alltsom oftast känns det så avlägset. Det är märkligt bra hur fort man vänjer sig vid det nya. Samtidigt, när vet man att hemma är hemma? Åre är vårt hemma nu, men vi är på de allra flesta sätt rookies i byn! När jag bodde i London minns jag en gång när jag landade på Heathrow efter ett Stockholmsbesök, och kände den konstigt sköna känslan att nu är jag hemma, hemma i London. Nu börjar Åre kännas mer hemma än den semesterplats det tidigare varit för oss. Det är svårt att inte trivas i Åre.

Foto Darren Hamlin 

Sedan den fina skridskoisen vi hade för två veckor sedan har vi haft uppåt 10 plusgrader, spöregn, storm, -17 grader, ny skridskois för att nu, de senaste dygnen fått några decimeter nysnö. Äntligen, massor av snö! Man märker att Åre håller på att göra sig redo för en ny vintersäsong. Snökanonerna har varit igång i flera veckor, de tre nya liftarna är mer eller mindre redo att invigas och säsongsarbetarna börjar komma hit. Vi är också mer än redo, liftkorten är inköpta och brädorna bara väntar på att få komma ut. Vi ser fram emot att uppleva första vintersäsongen som Årebor.

I och med snöns ankomst infann sig också julstämningen som jag och barnen snabbt tog till vara på. Medan snön vräkte ner och vinden ven runt huset passade vi på att göra årets första lussebullar. Nu, mamma och pappa, är ni välkomna upp till vinterlandet och smaska med oss!

Foto Darren Hamlin 

Den senaste tiden har för övrigt gått åt till att försöka få någon ordning på vår bil. När man bor här uppe är man ju, tyvärr, mer eller mindre beroende av att ha en bil, som fungerar. Körkort har jag haft i 12 år, bil har jag aldrig haft tidigare. Jag har just upptäckt vad som är värre än att går till tandläkaren. Att gå till bilverkstaden. Ångest! Nu funkar den i alla fall igen, vår blå lilla Volvo.

Äntligen skridskois!

Under de regniga och gråmulna dagarna vi hade i början av förra veckan fick vi höra rykten om att Ånn (som ju bara ligger 30 km från oss!) minsann hade minusgrader och sol. Och det hade på bara några dagar blivit perfekt skridskois på Ånnsjön. Vi måste dit! På lördagen vaknade vi upp till -5 och strålande sol. Vi packade matsäck och skridskor och tog bilen till Ånn. När vi svängde ner mot Ånnsjön för att parkera bilen såg vi hur det kryllade av folk ute på isen. Eller krylla var kanske en överdrift, men om man säger så här, under alla de vintrar jag har spenderat i Ånn har jag aldrig sett så mycket folk på Ånnsjön. Den kortaste säsongen, skridskosäsongen, har börjat! Och Ånnsjön är en av de första sjöarna att frysa.

Foto Darren Hamlin 

Det gäller att passa på, när det väl frusit på är det inte många dagar man har möjlighet att åka skridskor här uppe. Redan nu har det kommit ett lager med snö, och snart kommer det inte vara möjligt att åka skridskor mer. I alla fall inte så fritt som vi kunde i lördags. En plogad isbana ger inte samma känsla. Jag och Eskil körde med hockeyrör och tog oss inte alls lika långt ut som de andra som gled iväg på långfärdsskridskor. Men vilken dag vi fick.

Foto Darren Hamlin

Vid strandkanten hade Ånns Värdshus ställt upp ett bord och några stolar där de bjöd på kaffe och möjlighet att värma sig vid elden intill. Det blev en mysig samlingsplats för alla som skrinnade förbi. En plats att byta några ord och höra hur långfärdsåkarna haft det där ute, de hade på sina ställen fått ta ett långt skär för att undvika att gå igenom vid de svaga partierna. Tur att Ånnsjön, på de allra flesta ställen, är en grund sjö. Hur mycket vi än längtar efter att snön ska komma för att stanna, hoppas jag att lördagens skridskotur inte var den sista för i år!

Choklad, is och magiska nätter

Åre Chokladfabrik ligger fem minuters bilväg från oss, farligt nära har vi nu förstått. Sedan 1991 har grundarna av Åre Chokladfabrik gjort den godaste chokladen jag vet. Under åren som gått har de tre utökat sin personalstyrka till ett 20-tal och de tillverkar nio miljoner praliner om året! Under alla de år vi har varit här i Åre och under de tre månader vi har bott här har vi pratat om att besöka chokladfabriken, men det har aldrig blivit av. I förra veckan blev det av.

Foto Darren Hamlin

Då och då köper vi en strut med Årechoklad från någon av mataffärerna här. Nu har vi fått se chokladfabrikens riktiga utbud och kan konstatera att det är tur att vi dagligen promenerar i den backiga terrängen. De chokladdoppade pepparkakorna kan nog bli en favorit till glöggen. Och för er som inte bor fem minuter från chokladfabriken, förutom det som säljs i affärer runt om hela Sverige så finns det en webbshop på deras hemsida Åre Chokladfabrik. Väl värd ett besök!

I förra veckan hade vi inte bara besök av min familj. Suz och Tom, som aldrig hade varit norr om Stockholm, kom upp och Åre levererade! Vi kunde bjuda på bergsbestigning av Hummeln i ett väder som växlade mellan sol, snö och även en mindre snöstorm på toppen av berget. För att på kvällen, som pricken över i:et, se en magnifik stjärnhimmel med norrsken. 

Foto Darren Hamlin 

Helgen spenderade vi med min familj i Ånn och även där blev vi bortskämda med klara kvällar och fantastiska himlar. Isen på Ånnsjön började också bli mer än bara ett tunt lager i strandkanten. Men en cm räckte inte för någon skridskoåkning. För Eskil och Lola räckte det gott och väl, i alla fall för att utforska vad som hade hänt med vattnet på den strand där de för några månader sedan badade. Att stå och gunga på den svajiga isen i strandkanten för att se hur fiskarna under isen snabbt simmade iväg var mer än roligt! De upptäckte också det ekande ljudet som uppstår när man kastar en sten så att den studsar på isen. Vatten i alla dess former är nog det roligaste som finns.

Foto Darren Hamlin 

Nu har ännu ett smakprov av vintern försvunnit och ersatts av dimma, plusgrader och regn. Då är något av det mysigaste man kan göra i ett folktomt Åre att gå och bada på Holiday Club. Det gjorde vi igår. Vi var ensamma i hela badhuset och låg i det varma vattnet och tittade ut på dimman och regnet genom de stora fönstren som vetter mot Åresjön.

Vem bor i lilla söta huset?

Under alla de år som vi har åkt mellan mammas och pappas fritidshus i Ånn och Åre har vi passerat lilla söta huset, ja det är så vi har kallat det. Och varje gång man passerar måste man säga just "lilla söta huset".

Foto Darren Hamlin

Det är det sötaste lilla hus man kan tänka sig. Som ur en saga ligger det där intill den forsande Ullån som rinner ned för berget. Men vem bor där? Jag har aldrig sett någon vid huset när vi har åkt förbi, men jag har sett det lysa där inne. Så, om du vet vem som bor där, säg till. Jag är så nyfiken att jag håller på att spricka!

Nu har vi barmark igen. Förra helgens snö försvann snabbt och sedan har det varit en salig blandning av varmt, kallt, soligt, regnigt. I lördags tog vi med mina safirbröllopsfirande föräldrar på en lunch i en trollskog strax nedanför lilla söta huset. All nederbörd den senaste veckan hade gjort skogen genomblöt, så det tog sin tid att få fart på elden. Min pappa, som har böcker om det mesta man kan tänka sig, har nu lånat mig boken Eld, om samisk eldkonst. Så nu ska här göras rök utan eld!

Foto Darren Hamlin 

I söndags kom nästa gäng på besök från Stockholm. Brorsan och hans familj. Hur kul som helst att fritidshuset i Ånn är fullproppat av familj den här veckan. Vi hade hoppats på att kunna utnyttja den fina skridskoisen som den grunda Ånnsjön kan bjuda på, men temperaturen har varit för hög och än så länge finns bara lite is vid strandkanten. Men snart så.

Jag har aldrig känt mig så hemma...

...som när vinterns första snö kom i torsdags. Äntligen! Inte bara äntligen att snön kom, utan det största äntligen infann sig när jag insåg att alla andra jag träffade den dagen var precis lika lyckliga över snön som vi. När jag kom till förskolan med Eskil var alla barnen i full färd med att försöka samla ihop det tunna snölagret på marken för att kanske kunna göra en liten snögubbe, lyckan lös i deras ögon. Och precis lika lyckliga såg pedagoger och föräldrar ut att vara. Det var något nytt för mig. När den första snön faller i Stockholm drar många vuxna en djup suck över att det kom snö i Stockholm även denna vinter. Man vågar knappt säga att man är glad att snön har kommit.

Foto Darren Hamlin 

Vi slängde i oss frukost, på med kläder och ut för att känna på snön, kasta några snöbollar och göra vinterns första åk på snowracern. Efter ett åk i backen utanför vårt hus hade vi åkt bort snön och gräset lyste grönt. Men det gjorde inget, gräset var minst lika halt och fungerade utmärkt att åka på. Vi fick hejarop från grannar och andra som gick förbi. Eskil nöjde sig inte med att provåka snowracern, de nyinköpta slalomskidorna skulle också invigas. Men det fick bli efter förskolan. Efter förskolan hade den första snön smält bort. För en 3-åring som längtat och längtat efter snön innebar det en eftermiddag av ilska och tårar. Men vi hade tur, temperaturen sjönk och det kom en omgång till med snö. Lycka! 

Foto Darren Hamlin 

Både lördagen och söndagen spenderade vi i Björnen. Björnen är barnfamiljernas paradis, eller inte. Björnen är normalt sett inget ställe man tar sig till om man inte har barn. Alla år jag har varit här och åkt snowboard har jag inte satt min fot i Björnen. Första gången vi var där var när Eskil för första gången skulle testa slalom, på nyårsafton förra året. Helt fel dag. Nyårsafton är den dag på året då flest människor åker i Åres skidbackar. Alltså knökfullt i backen, knökfullt i värmestugor. Björnen, en helg i oktober, med pudersnö i backarna och EN annan bil på parkeringsplatsen blir därför som en helt annan plats. Att åka snowracer i de tomma skidbackarna och att göra upp en eld och äta lunch i ett ankarliftspår känns som att gå på Bajens första träningsmatch för säsongen eller att se sitt favoritband soundchecka. Man får en första smak av det stora som komma skall! Nu verkar det tyvärr vara varmväder och regn på gång, men den här helgen kan man leva på länge. Och längtan efter den "riktiga" vintern har blivit ännu större. 

Foto Darren Hamlin 

Sista helgen med barmark?

Helgen har bjudit på fantastiskt höstväder! Sol och hyfsat varmt. Var det möjligtvis en väderpepp för att klara av den sex månader långa vintern? Det ser ut som att det här var den sista helgen med barmark. I alla fall om man ska tro väderfolket, i slutet av veckan kommer tydligen snön. Som vi har längtat! Eskil frågar minst en gång om dagen "när kommer snön egentligen? Jag orkar inte vänta mer!". Snowracern står i källaren och väntar. Skidutrustning till Eskil är inköpt. Våra snowboards är avdammade. Vi är mer än redo! Men innan marken blir vit passade vi på att utnyttja det sista av hösten. Igår fortsatte vi att utforska bergsbyarna söder om Åre. Vi åkte vidare på vägen som bland annat leder till Trillvevallen, Edsåsdalen och Ottsjön. Körde så långt det går, och hamnade efter 37 kilometer i Vålådalen. Ytterligare en vacker plats. Annorlunda mot de andra. För mig som är uppvuxen i Stockholms skärgård, kändes det som att vara på Sandhamn, om man bortser ifrån att vi i princip var ensamma. Men naturen påminde om Sandhamn. En gles barrskog som växte på sand, sedan en lång sandstrand i anslutning till sjön. På vägen hem stannade vi vid ett vattenfall som vi hade spanat in längs vägen.

Foto Darren Hamlin 

Idag höll vi oss hemma i Åre. Eskil längtade efter trollstigen. Jag och han passade på att gå den innan trollen, tomtarna och skatterna längs stigen blir täckta av snö. Rulla nedför backen i höstlöven blev dock höjdpunkten. Nu är vi klara med hösten, välkommen Kung Bore!

Tre månaders semester

Det är inte förrän föräldraledigheten lider mot sitt slut som man inser hur bra man har det om dagarna. Häromdagen insåg jag att det nu är tre månaders ledighet kvar. Tre månader av att spendera en massa tid med våra barn, tre månader av att kunna gå på utflykt när man vill, tre månader av att äta lunch i skogen, tre månader av att kunna göra långkok till middag, tre månader av att umgås med andra föräldralediga och deras barn. Samtidigt, häromveckan fick jag följa med mitt nya jobb på ett studiebesök. Och då kom jag på det igen, jag har ju världens roligaste jobb! Det ska bli så grymt roligt att börja jobba igen. Så nu tänker jag, härmed börjar en tre månaders lång semester, istället för att nu är det "bara" tre månader kvar. Då känns det helt plötsligt som en jättelång ledighet. Projektet att ta till vara på ledigheten får dock börja imorgon, idag var det åka till bilverkstaden med två trötta barn för att byta till vinterdäck. Jo, jag hörde att ni i Stockholm hade sommar idag, så vinterdäck känns kanske något avlägset. Även här var det något av sommar, 12 grader och regn, men man vet ju aldrig, första natten med minusgrader hade vi för två veckor sedan. Bergen bortom våra är redan snötäckta.

Foto Darren Hamlin 

Norrsken har vi också haft! När man har en sambo som jobbar med att sälja norrsken blir man ofrivilligt väldigt insatt i det hela. En stor del av de engelsmän som köper resor av Darren ser norrskenet som höjdpunkten och det viktigaste på Sverigeresan. Galet, tyckte jag till en början. Men, jag måste säga, det är magiskt!

Foto Darren Hamlin 

Så här såg det ut från vår balkong en kväll i förra veckan. Längs med Kabinbanans vajrar dansade det gröna skenet. Normalt sett brukar inte norrskenet gå att se så här starkt när det är mycket lampor som lyser upp runt omkring. Men den här kvällen var det extra starkt (Darren har ett larm på sin mobil som drar igång då det väntas bli ett extra starkt norrsken....). I år är det tydligen något av ett toppår för norrsken, så håll utkik mot norr!

I helikopter från Åre strand

Igår hände det. Det som har varit en dröm i så många år, men som aldrig har blivit av. Nere på Åre strand stod en Eurocopter EC 120 Colibri och väntade på oss. Jag och Darren skulle åka i en riktig helikopter över Åre. Som jag har sett fram emot detta! Men när det väl var dags att stega fram till helikoptern tog nerverna över. Jag som aldrig varit rädd för liknande saker förut, men det är som att i och med sekunden man blir mamma så blir man helt plötsligt väldigt harig, i alla fall blev det så för mig. Hur som helst, nu fanns det ingen återvändo. Så det vara bara att hoppa in. På med hörselskydd, headset och säkerhetsbälte. Kapten kontrollerade att vi hörde honom i lurarna och rotorbladen började snurra och låta. Helt overkligt! Åkturen? Så häftigt, men det roliga tog slut alldeles för fort. Vi hade kunnat åka hela dagen. Det måste göras om, och ni som inte har gjort det men är sugna på en åktur, gör det!

Foto Darren Hamlin 

Det här var en av alla aktiviteter på Åre höstmarknad. Det var första gången vi var med på höstmarknaden, och den förtjänar verkligen det goda rykte den har bland årebor och andra. En mängd olika aktiviteter att prova på, jämtländsk mat att äta och att köpa med sig hem och mängder av hantverk av olika slag. En stor bonus var att det fanns så många roliga aktiviteter för barn att testa på. I fredags drog Eskil med mig upp i en brandbilskorg som tog oss upp till toppen av några flaggstänger för att sedan svänga upp över ett hustak. Lyckan hos en 3-åring var förstås total (även mamman var ganska road!).

Foto Darren Hamlin 

När vi igår morse satt hemma vid frukostbordet med en kaffe och programbladet framför oss för att gå igenom vilka aktiviteter vi ville hinna med under dagen insåg vi att det påminde om när vi för x antal år sen satt med ett spelschema för någon festival och försökte pussla ihop hur vi skulle kunna se så många favoritband som möjligt och samtidigt dricka så många öl som möjligt. Skillnaden nu var att lyckas klämma in fårvallning, flugfiske, helikoptertur och lek för barnen, med tid för kaffe och raggmunk gjord på lokal potatis. Tiderna förändras!

Idag fick vi nog av aktiviteter, folk och matstånd så vi packade bilen för att utforska ytterligare en plats vi ännu inte hade varit på. Vi hamnade i vackra Ottsjö som ligger ca 30 km från Åre. Jag har hört mycket om Ottsjö, men inte riktigt förstått vad som är så speciellt med den platsen. Nu vet vi.

Foto Darren Hamlin 

Efter en promenad på ungefär 2 km från platsen där vi hade parkerat bilen hittade vi vår lunchplats, en stenstrand vid Ottsjön med utsikt över det snöklädda bergstopparna på andra sidan sjön. Dagens lunch, till ljudet av en sprakande eld och skvalpande vågor, blev ett bra avslut på den här helgen. På vägen hem mötte vi alla bilar som var på väg hem från Åre. Den här helgen fick vi ett smakprov på hur det är att bo i Åre när det är turister här. Nu väntar 2 lugna månader innan nästa invasion kommer.

En håttu byss

Igår firade vi två månader i Åre! Eller, det gjorde vi egentligen inte, men igår imorse insåg vi att det har gått två månader sedan flyttlasset från Stockholm gick. Två månader. Det känns som att vi har bott här i ett år, minst! Fast ändå inte. Vi är fortfarande inne i den där nykära perioden man får till en ny plats man tycker mycket om. Det är fortfarande så att vi varje morgon tittar ut genom vardagsrumsfönstret för att bli lika förundrade över hur vackert det är med bergen, sjön och lugnet. Det är fortfarande så att vi hela tiden upptäcker nya platser, den ena vackrare än den andra. Detta trots att vi, och framförallt jag, har spenderat så mycket tid här genom åren. Men Åre som vi bor i nu är inte samma Åre som jag åkt till några veckor om året de senaste 20 åren. Nu är Åre hemma och det känns speciellt!

Foto Darren Hamlin 

När vi spenderar lördagen på en plats som denna. Vandrar. Plockar bär. Slänger pinnar i bäcken för att följa deras snabba, virvlande färd. Tänder en eld. Äter den medhavda mackan och dricker kaffet från termosen. Bygger en koja med Eskil och ser på Lola som på stapplande steg tar sig igenom, vad som för henne måste kännas som en djungel, blåbärsriset. Brukar vi påminna oss själva vad vi brukade göra en lördag i Stockholm. Ta en promenad på Söder, köpa en take-away-kaffe och ta med den till närmsta lekplats där barnen lekte en stund. Sedan hem, via Ica. Inget fel i det, bara helt skilda världar. Samtidigt blev jag häromdagen påmind av den förändring vi har gjort. Jag hämtade Eskil på förskolan och ett av de andra barnen där kom fram till mig och sa "Vet du?! En gång var jag i STOCKHOLM!". Staden som jag och Darren har tröttnat på betyder något helt annat för andra. Om vi blir kvar här uppe, kommer våra barn också att uppleva Stockholm som ett "wow-ställe"? 

Det där regnet som skulle komma, och som verkar ha kommit på andra platser, lät i stort sett Årefjällen vara. Istället har vi blivit bortskämda med ännu fler sensommardagar. Igår blev det lunch på uteserveringen på Delin i gamla brandstationen. Mysigt, gott och soligt. Hösten i Åre är den årstid jag tidigare inte upplevt. Sedan någon vecka tillbaks är det en salig blandning på färgerna på fjällen.

Foto Darren Hamlin 

Nu jobbas det för fullt med att förbereda Åre för den kommande höstmarknaden nästa helg. Den pågår i tre dagar, fredag-söndag, och de som har varit med förr säger att det är en höjdpunkt som inte får missas. 

Rubriken på det här inlägget? Ja, det är jämtska, och betyder "en charmig by". När vi flyttade hit gav pappa oss en ordbok på jämtska-svenska. Jag kan inte säga att jag har lyckats förstå mig på språket än och jag har hittills inte träffat någon som pratar jämtska (eller jamska som det heter). Men jag älskar dialekter och tycker det är roligt att bläddra i boken för att upptäcka att många av orden är helt obegripliga, medan andra påminner om rikssvenskan. 

Ha en artun da!

Mörkret smyger sig på

Så var det helt plötsligt mörkt om kvällarna. Vad fort det går. För bara några veckor sedan brukade vi sitta på balkongen efter att barnen lagt sig och titta på de fantastiska solnedgångarna. Nu är det svart ute vid samma tidpunkt. Men allt har ju något gott med sig, med mörkret kommer stjärnhimmel, måne och norrsken. Och så inser man återigen att man är ganska liten i detta universum!

Foto Darren Hamlin

Joggingrundan på kvällen sker numer i den nyinköpta reflexvästen. Tur att man har sprungit rundan så många gånger i ljus och känner till stigarna, då känns det inte lika läskigt att ta sig igenom mörkret. Höjdpunkten är när man kommer till mysiga Tottens by, en liten gata ovanför vårt hus med Bullerbynkänsla. Där känner man nu lukten av rök från skorstenarna och ser det hemtrevliga ljuset lysa genom de spröjsade rutorna. Där får det gärna bli ett hus till salu för en billig peng!

Det märkliga är att värmen håller i sig. Men alla som har bott här ett tag säger att det här inte hör till det normala. Vänta bara. Igår tog jag och Eskil i alla fall tillvara på det onormala och kastade höstlöv på varandra, i t-shirt. Ikväll sägs det att regnet ska komma för att stanna, ett tag åtminstone.

Helgen avslutades med en tur till en av favoritplatserna, Ullådalen. För första gången var vår bil ensam på Ullådalens parkering. Det blev en skön promenad bland de höstfina björkarna. Sedan en fika intill ullån som forsar ner genom dalen. Kantarellerna och lingonen jag har hört ryktas om lyste med sin frånvaro. Den planerade kantarelltoasten till middagen uteblev med andra ord.

Foto Darren Hamlin 

Ett barndomsminne

Ett av mina bästa barndomsminnen är de där helt vanliga vardagskvällarna då vi tog båten och åkte ut och kobbade istället för att äta middag hemma vid matbordet. Ja, kobba, för er som inte känner till ordet. Det är alltså när man tar med sig mat och åker ut med sin båt till en liten kobbe, sätter sig på en klipphäll och intar maten. Det gjorde vi ibland när det var en extra fin kväll. Sen åkte man hem, gick och la sig för att nästa dag ha en helt vanlig dag i skolan. 

Ungefär 220 av årets 365 dagar är vanliga vardagar. Att inte ta till vara på dessa dagar vore slöseri. Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Särskilt när man har barn, eller annat som kräver en massa tid. Men om det så är EN av de där 220 dagarna som man lyckas göra det där som får en att må så bra så måste det ju vara värt det? 

Nu bor vi, i en för oss, ny miljö och måste hitta nya smultronställen. Och som föräldraledig har man ju all tid i världen att reka omgivningarna. Häromdagen när jag hämtade Eskil på förskolan hade jag gjort iordning mellanmål som jag hade med. Vi vandrade sedan upp en bit på berget, till en av favoritplatserna, med utsikt över Åresjön, där blev det mellis. 

Nu är det bara att vänta sådär en 20-30 år för att se om våra barn kommer att komma ihåg dessa dagar som något minnesvärt, eller om de kommer att minnas det som en jobbig promenad uppför, där mackan blev barrig om man tappade den på marken. 

Jag skrev i mitt förra inlägg att hösten var ett faktum. Jag bara skämtade. Nu är det sommar igen! De senaste dagarna har det varit runt 20 grader och sol, märkligt, men underbart! Helgen spenderar vi på "landstället" i Ånn. 

Barnen passade på att ta ett dopp i Ånnsjön. Det sista för i år? 

Förskolestart, skördemarknad och snö

När man jobbar som förskollärare känns det alltid lite speciellt att vara med sitt barn på inskolning på en ny förskola. Man är där som mamma för att se till att ens barn får en så trygg start som möjligt på den plats där barnet ska vistas delar av dagen. Som mamma är man förstås också nyfiken på vilka barn och vuxna ens barn ska umgås med om dagarna. Och vad ens barn kommer att pyssla med på den nya förskolan. Men så är man också förskolläraren som ser det hela som ett studiebesök på en ny förskola. Där man kan få en massa inspiration och idéer till sitt eget arbete, hur kul som helst! I onsdags började Eskil på sin nya förskola här i Åre och jag var med på inskolningen. Jag som är uppvuxen på en ö i Stockholms skärgård kände mig helt hemma på nya förskolan som har skogen både innanför och utanför staketet. Nu börjar det på riktigt kännas att vi bor här i Åre. Vi börjar bli en del av något. Det är kul!

När vardagen drar igång får ju också helgen en annan betydelse. Lediga ihop alla fyra. Den här helgen skulle bli en regnig en. Så vad hittar man då på? Enligt SMHI skulle regnet komma kl 13 på lördagen, alltså fick vi ta vara på lördagsförmiddagen. Skördemarknad i Kretsloppshuset i Mörsil (3 mil öster om Åre) fick det bli. Kretsloppshuset är en ekologisk träffpunkt där man kan handla ekologiska produkter, äta och fika, hälsa på i hönsgården med mera.

Tänk om man alltid kunde handla sin mat så här! Snyggt, fräscht och närproducerat. Vi fick också smaka på den nordiska gamla maträtten kolbulle. Kolbulle är som en pannkaka med fläsk i som serveras med lingonsylt. Den steks i en stekpanna på öppen eld. Jag tyckte det påminde lite om raggmunk. 

Lagom till att vi kom hem till Åre igen började regnet att vräka ner och har gjort så sen dess. På knappt ett dygn har det kommit 31 mm regn. Temperatur? 5 grader. September och hösten är ett faktum. Det är inte bara hösten som är ett faktum, från fönstret kan vi också se att Åreskutan nu har ett tunt snötäcke!

Vantar och badkläder packade

I lördags packade vi bilen och körde den dryga milen till Ristafallet i Undersåker. Ristafallet är ett av Sveriges största vattenfall och även den plats där delar ur filmen Ronja Rövardotter spelats in.

Foto Darren Hamlin 

Vi skulle för första gången tälta med barnen. Bilen var packad som att vi skulle vara borta en månad, vi skulle vara borta en natt. Men det är ju så det är med barn, lika mycket packning oavsett hur länge man ska vara borta. Särskilt här uppe där det behövs allt från vantar till badkläder när man ska ut i naturen. Att vi valde Ristafallet berodde mest på att det är en ordnad tältplats med tillgång till vatten och toalett samt att den 15 minuter korta resvägen kändes alldeles lagom. Det gäller att spela säkert för att få en bra första upplevelse, då har vi kanske större chans till nya tältnätter på mer otillgängliga platser i framtiden. Att där fanns ett vattenfall var bara en bonus. När vi körde nerför backen mot tältplatsen slogs vi av hur otroligt vackert det var. Jämtlands sommarturister har börjat dra sig tillbaka, det var därför inga problem att hitta en fin plats att slå upp tältet på. Gräsplätten längst ifrån de andra gästerna var given. Vi misstänkte att de andra inte hade beställt väckning i ottan i form av barnspektakel. 

Foto Darren Hamlin 

Först, passa på att slå upp tältet medan barnen fortfarande sov i bilen. Sen, på med vandringskläder och ut för att utforska stigarna runt vattenfallet. Jag blir inte förvånad att Tage Danielsson valde den här platsen för inspelningen av Ronja Rövardotter. Så naturligt, så trollskt. Barnens obligatoriska test så fort vi kommer till vatten, känna om det är sommarvatten, det tyckte dom att det var (jag vet dock inte om jag var beredd att hålla med på den punkten). Eftermiddagens uppgift, hitta blåbär till kvällens efterrätt. Fixat. Resten av kvällen bestod av klassiskt campingliv med grillning, stormkök, neskaffe och diskning i tvätthuset (rookies som vi är hade vi förstås glömt den obligatoriska tvättbaljan som alla bär runt sin disk i!). Barnen tyckte att tältet var den bästa sovplatsen någonsin och somnade på nolltid. Sedan ett glas rött till mamman och pappan under den oändliga stjärnhimlen. Därefter tog det inte många sekunder att somna till dånet av vattenfallet. 

Foto Darren Hamlin

Morgonstund har guld i mun. En av de fördelarna med att ha barn som vaknar tidigt är att man får se den nya dagen gry. Det blev frukost på filten utanför tältet, i den mystiska morgondimman, med vantarna på. När de andra gästerna började vakna hade vi packat ihop och var på väg hem till Åre. Vår första tältupplevelse som barnfamilj gick bra, detta måste göras om. 

Ännu en sommardag i Åre bjöd på bad i Åresjön. Det är konstigt när man tänker på det, kontrasterna, vantar vid frukost för att några timmar senare svalka sig i sjön.

Tack föräldraförsäkringen...

...och tack alla skattebetalare som gör det här möjligt.

Idag när jag och barnen var ute och gick i skogen. Plockade blåbär. Fikade på en stock. Lyssnade på vattnet som porlar i bäcken. Lyssnade på fåglarnas kvitter. Tänkte jag på hur lyckligt lottade vi är som bor i Sverige. Som får betalt för att umgås med våra barn. Att alla vi som inte har råd att leva på en lön ändå kan skaffa barn och få vara hemma med våra barn längre än att de just passerat spädbarnsstadiet. Det är en sådan obeskrivlig lycka att kunna göra detta en vanlig fredag när man egentligen skulle ha varit på jobbet! 

Vi hittade bajs och jag och Eskil gissade bajset. Min gissning älg. Eskils gissning gris, rosa gris. Men när vi kom hem var jag ändå tvungen att googla bajset. Och tycker inte att det riktigt är älg, eller? 

Efter några dagar med regn och lite svalare väder var det som att sommaren kom tillbaks idag. Det var visserligen bara fyra grader när vi vaknade imorse. Men som alltid när solen kommer fram här uppe känns det alltid mycket varmare än vad termometern visar. Framåt eftermiddagen blev det över 15 grader och ytterligare en middag på balkongen blev möjlig. 

För att utnyttja det fina vädret som utlovats till helgen ska vi passa på att tälta imorgon. Har vi tur blir det kanske en repris av gårdagens norrsken som Darren lyckades se på sin kvällspromenad. 

Foto Darren Hamlin 

Det kan konstateras...

...att alldeles för många tar sig friheten att utnyttja vår vackra natur, för att sedan lämna kvar diverse skräp i den. Ölburkar, godispapper, använda blöjor, aluminiumfolie är några av de saker som ligger och skräpar på fjällen och i skogarna. Tänker man att nu är jag klar här, då spelar det ingen roll hur jag lämnar det? Eller är man helt enkelt för lat för att plocka med sig skräpet? Tråkigt. Skärpning!

Foto Darren Hamlin

...att norrmännen som vallfärdar över till Sverige för att handla "billigt" köper med sig flak med Red Bull och massvis med Pepsi Max! Någon förklaring till detta?

...att jag, 21 år efter att e-handeln kom, har upptäckt att det är hur smart som helst! Vi bor i en by och kan handla i stort sett vad som helst, utan att slippa trängas med andra folk. Vilken revolution! 

...att vi som nyinflyttade har fått ett bemötande från grannar och andra Årebor som jag aldrig hade väntat mig. Tack Åre för att ni gör att vi känner oss så välkomna här i byn!

...att vi kan gå i högt gräs och sitta i blåbärsris utan att vara täckta med fästingar efteråt. Måtte de aldrig komma längre norrut än de redan gjort! Knott, svirron, myggor? Ja, hur irriterande de än må vara är de ändå mer okej än fästingar.

...att jag älskar att bli en del av en ny plats. Att det är så intressant att se hur vardagen ter sig där man ska bo. Jag har varit vardag på en ö i Stockholms skärgård, jag har varit vardag i Stockholm och jag har varit vardag i London. Nu är Åre vardagen, och det finns så mycket kvar att lära sig om livet här!

Foto Darren Hamlin 

Och så kom regnet och vardagen

Foto Darren Hamlin

Som jag tidigare skrivit om så verkar vi ha haft tur med vädret sedan vi flyttade upp. Alla pratar om hur dålig sommaren här har varit, fram till den 22 juli, dagen efter vår flyttdag, då kom sommaren. Vi fick några härliga veckor med sol och värme. Men nu har regnet kommit och temperaturerna sjunkit. Det börjar kännas höst i luften. Imorse när vi gick ut var det 8 grader och blåst. Regnet hängde i luften. Häromdagen uppmätte regnmätaren i vår väderstation 19.5 mm regn. Idag har det pratats om att det kan bli frost inatt. Det här har varit lite av ett orosmoln för mig, hur ska vi klara av det nya klimatet? Chansen att vi får fantastiska vintrar med en massa snö är väl rätt hög, men resten av året då? Vi får se hur det känns om ett år när vi har upplevt alla årstider, men hittills kan konstateras att för en 3-åring är detta väder lycka. Så fort vi har ätit frukost är det på med regnkläder och ut i pölarna. Jag har också fått flera tillfällen att testa om det nyinköpta regnstället håller vad det lovar, och so far so good. 

Foto Darren Hamlin

Vardag har vi i princip haft sedan dag två i Åre, men i början var det ju så mycket nytt och familj som var här och hälsade på, så det kändes mer som semester. Nu har vi börjat komma in i livet här och det börjar mer och mer att kännas som hemma. Vad gör man då som mammaledig i Åre? På sätt och vis samma saker som jag gjorde i Stockholm när jag var mammaledig, träffar andra föräldralediga och deras barn, går till lekparken, går till biblioteket, går till badhuset och allt det där andra som man ska fixa med när man har två små barn. Den stora skillnaden är förstås omgivningarna. Idag gick jag och barnen upp i skidbackarna och kollade på alla som kör downhill mountainbike samtidigt som vi  käkade vildhallon från buskarna och drack vatten från bäckarna. 

Vissa undrar om jag saknar Stockholm. Ibland när jag är ute och joggar på kvällen springer jag förbi tågstationen och då händer det att nattåget till Stockholm står där. Så nära, men ändå så långt bort. Bara att kliva på och gå och lägga sig och när man vaknar är man i Stockholm. Det enda jag hittills saknar från min hemstad är alla människor vi lämnat där och Hammarby fotboll förstås. 

Vuxenvandring och bärplockning

Igår gjorde jag och Darren vår första vandring utan barn. Det var sista chansen vi hade att få hjälp med barnvakt, på ett tag i alla fall. Då var frågan vilken av alla vandringar eller aktiviteter man skulle hitta på. Som nya i Åre tänkte vi att det första som måste göras är att gå från vårt hus till Åreskutan. Och så blev det. Eftersom det byggs två nya liftar precis där vi bor är den delen av berget avstängd för tillfället. Men vi hittade en annan väg att gå. Och det blev en fantastisk promenad.

Foto Darren Hamlin

Vi har på de tre veckor som vi har bott här börjat vänja oss vid alla dessa uppförsbackar som man ska uppför hela tiden. Men när vi hade gått rakt uppför i två timmar började vi känna att det kunde vara skönt att sitta ner en stund, vi var värda macka och kaffe. När vi skulle ta första tuggan av mackan kom en yngling springandes, ja springandes, uppför det stupliknande klippblock vi just klättrat upp för. Vi kunde konstatera att vi har lite träning kvar tills vi springer upp till Åreskutan. När vi sedan fikat klart och gick vidare kom ynglingen springandes tillbaka, nedför. Vi stannade honom och frågade om han hade sprungit till toppen, nej, inte riktigt, han hade vänt precis innan. Han var längdskidåkare. Imponerande!

Återigen är det en märklig känsla att vandra där vi brukar åka snowboard. Men det är spännande att se vad som gömmer sig under snön. Alla dessa bäckar och stigar som inte syns på vintern. Backarna ser mycket brantare ut utan snö.

En annan fin sak med vandringarna här under sommaren är alla bär. Bästa färdsnackset man kan tänka sig.

På tal om bär, häromdagen hade jag ju lovat mig själv att jag skulle fylla frysen med blåbär. Vi hittade hur mycket blåbär som helst, men har en bit kvar till fylld frys. Jag upptäckte i alla fall att det var enkelt att plocka blåbär med två små barn, de satte sig mitt i blåbärsriset och åt så mycket de orkade. 

Idag ska vi ta bilen och upptäcka nya områden, och hitta nya bärställen. Många här uppe pratar också om hur mycket hjortron det finns. Men var dessa finns tycks vara en väl bevarad hemlighet, vi har hittat ett 20-tal på de myrmarker vi har gått på, men inte kilovis som andra tycks hitta. Jakten fortsätter!