Vantar och badkläder packade

I lördags packade vi bilen och körde den dryga milen till Ristafallet i Undersåker. Ristafallet är ett av Sveriges största vattenfall och även den plats där delar ur filmen Ronja Rövardotter spelats in.

Foto Darren Hamlin 

Vi skulle för första gången tälta med barnen. Bilen var packad som att vi skulle vara borta en månad, vi skulle vara borta en natt. Men det är ju så det är med barn, lika mycket packning oavsett hur länge man ska vara borta. Särskilt här uppe där det behövs allt från vantar till badkläder när man ska ut i naturen. Att vi valde Ristafallet berodde mest på att det är en ordnad tältplats med tillgång till vatten och toalett samt att den 15 minuter korta resvägen kändes alldeles lagom. Det gäller att spela säkert för att få en bra första upplevelse, då har vi kanske större chans till nya tältnätter på mer otillgängliga platser i framtiden. Att där fanns ett vattenfall var bara en bonus. När vi körde nerför backen mot tältplatsen slogs vi av hur otroligt vackert det var. Jämtlands sommarturister har börjat dra sig tillbaka, det var därför inga problem att hitta en fin plats att slå upp tältet på. Gräsplätten längst ifrån de andra gästerna var given. Vi misstänkte att de andra inte hade beställt väckning i ottan i form av barnspektakel. 

Foto Darren Hamlin 

Först, passa på att slå upp tältet medan barnen fortfarande sov i bilen. Sen, på med vandringskläder och ut för att utforska stigarna runt vattenfallet. Jag blir inte förvånad att Tage Danielsson valde den här platsen för inspelningen av Ronja Rövardotter. Så naturligt, så trollskt. Barnens obligatoriska test så fort vi kommer till vatten, känna om det är sommarvatten, det tyckte dom att det var (jag vet dock inte om jag var beredd att hålla med på den punkten). Eftermiddagens uppgift, hitta blåbär till kvällens efterrätt. Fixat. Resten av kvällen bestod av klassiskt campingliv med grillning, stormkök, neskaffe och diskning i tvätthuset (rookies som vi är hade vi förstås glömt den obligatoriska tvättbaljan som alla bär runt sin disk i!). Barnen tyckte att tältet var den bästa sovplatsen någonsin och somnade på nolltid. Sedan ett glas rött till mamman och pappan under den oändliga stjärnhimlen. Därefter tog det inte många sekunder att somna till dånet av vattenfallet. 

Foto Darren Hamlin

Morgonstund har guld i mun. En av de fördelarna med att ha barn som vaknar tidigt är att man får se den nya dagen gry. Det blev frukost på filten utanför tältet, i den mystiska morgondimman, med vantarna på. När de andra gästerna började vakna hade vi packat ihop och var på väg hem till Åre. Vår första tältupplevelse som barnfamilj gick bra, detta måste göras om. 

Ännu en sommardag i Åre bjöd på bad i Åresjön. Det är konstigt när man tänker på det, kontrasterna, vantar vid frukost för att några timmar senare svalka sig i sjön.

Tack föräldraförsäkringen...

...och tack alla skattebetalare som gör det här möjligt.

Idag när jag och barnen var ute och gick i skogen. Plockade blåbär. Fikade på en stock. Lyssnade på vattnet som porlar i bäcken. Lyssnade på fåglarnas kvitter. Tänkte jag på hur lyckligt lottade vi är som bor i Sverige. Som får betalt för att umgås med våra barn. Att alla vi som inte har råd att leva på en lön ändå kan skaffa barn och få vara hemma med våra barn längre än att de just passerat spädbarnsstadiet. Det är en sådan obeskrivlig lycka att kunna göra detta en vanlig fredag när man egentligen skulle ha varit på jobbet! 

Vi hittade bajs och jag och Eskil gissade bajset. Min gissning älg. Eskils gissning gris, rosa gris. Men när vi kom hem var jag ändå tvungen att googla bajset. Och tycker inte att det riktigt är älg, eller? 

Efter några dagar med regn och lite svalare väder var det som att sommaren kom tillbaks idag. Det var visserligen bara fyra grader när vi vaknade imorse. Men som alltid när solen kommer fram här uppe känns det alltid mycket varmare än vad termometern visar. Framåt eftermiddagen blev det över 15 grader och ytterligare en middag på balkongen blev möjlig. 

För att utnyttja det fina vädret som utlovats till helgen ska vi passa på att tälta imorgon. Har vi tur blir det kanske en repris av gårdagens norrsken som Darren lyckades se på sin kvällspromenad. 

Foto Darren Hamlin 

Det kan konstateras...

...att alldeles för många tar sig friheten att utnyttja vår vackra natur, för att sedan lämna kvar diverse skräp i den. Ölburkar, godispapper, använda blöjor, aluminiumfolie är några av de saker som ligger och skräpar på fjällen och i skogarna. Tänker man att nu är jag klar här, då spelar det ingen roll hur jag lämnar det? Eller är man helt enkelt för lat för att plocka med sig skräpet? Tråkigt. Skärpning!

Foto Darren Hamlin

...att norrmännen som vallfärdar över till Sverige för att handla "billigt" köper med sig flak med Red Bull och massvis med Pepsi Max! Någon förklaring till detta?

...att jag, 21 år efter att e-handeln kom, har upptäckt att det är hur smart som helst! Vi bor i en by och kan handla i stort sett vad som helst, utan att slippa trängas med andra folk. Vilken revolution! 

...att vi som nyinflyttade har fått ett bemötande från grannar och andra Årebor som jag aldrig hade väntat mig. Tack Åre för att ni gör att vi känner oss så välkomna här i byn!

...att vi kan gå i högt gräs och sitta i blåbärsris utan att vara täckta med fästingar efteråt. Måtte de aldrig komma längre norrut än de redan gjort! Knott, svirron, myggor? Ja, hur irriterande de än må vara är de ändå mer okej än fästingar.

...att jag älskar att bli en del av en ny plats. Att det är så intressant att se hur vardagen ter sig där man ska bo. Jag har varit vardag på en ö i Stockholms skärgård, jag har varit vardag i Stockholm och jag har varit vardag i London. Nu är Åre vardagen, och det finns så mycket kvar att lära sig om livet här!

Foto Darren Hamlin 

Och så kom regnet och vardagen

Foto Darren Hamlin

Som jag tidigare skrivit om så verkar vi ha haft tur med vädret sedan vi flyttade upp. Alla pratar om hur dålig sommaren här har varit, fram till den 22 juli, dagen efter vår flyttdag, då kom sommaren. Vi fick några härliga veckor med sol och värme. Men nu har regnet kommit och temperaturerna sjunkit. Det börjar kännas höst i luften. Imorse när vi gick ut var det 8 grader och blåst. Regnet hängde i luften. Häromdagen uppmätte regnmätaren i vår väderstation 19.5 mm regn. Idag har det pratats om att det kan bli frost inatt. Det här har varit lite av ett orosmoln för mig, hur ska vi klara av det nya klimatet? Chansen att vi får fantastiska vintrar med en massa snö är väl rätt hög, men resten av året då? Vi får se hur det känns om ett år när vi har upplevt alla årstider, men hittills kan konstateras att för en 3-åring är detta väder lycka. Så fort vi har ätit frukost är det på med regnkläder och ut i pölarna. Jag har också fått flera tillfällen att testa om det nyinköpta regnstället håller vad det lovar, och so far so good. 

Foto Darren Hamlin

Vardag har vi i princip haft sedan dag två i Åre, men i början var det ju så mycket nytt och familj som var här och hälsade på, så det kändes mer som semester. Nu har vi börjat komma in i livet här och det börjar mer och mer att kännas som hemma. Vad gör man då som mammaledig i Åre? På sätt och vis samma saker som jag gjorde i Stockholm när jag var mammaledig, träffar andra föräldralediga och deras barn, går till lekparken, går till biblioteket, går till badhuset och allt det där andra som man ska fixa med när man har två små barn. Den stora skillnaden är förstås omgivningarna. Idag gick jag och barnen upp i skidbackarna och kollade på alla som kör downhill mountainbike samtidigt som vi  käkade vildhallon från buskarna och drack vatten från bäckarna. 

Vissa undrar om jag saknar Stockholm. Ibland när jag är ute och joggar på kvällen springer jag förbi tågstationen och då händer det att nattåget till Stockholm står där. Så nära, men ändå så långt bort. Bara att kliva på och gå och lägga sig och när man vaknar är man i Stockholm. Det enda jag hittills saknar från min hemstad är alla människor vi lämnat där och Hammarby fotboll förstås. 

Vuxenvandring och bärplockning

Igår gjorde jag och Darren vår första vandring utan barn. Det var sista chansen vi hade att få hjälp med barnvakt, på ett tag i alla fall. Då var frågan vilken av alla vandringar eller aktiviteter man skulle hitta på. Som nya i Åre tänkte vi att det första som måste göras är att gå från vårt hus till Åreskutan. Och så blev det. Eftersom det byggs två nya liftar precis där vi bor är den delen av berget avstängd för tillfället. Men vi hittade en annan väg att gå. Och det blev en fantastisk promenad.

Foto Darren Hamlin

Vi har på de tre veckor som vi har bott här börjat vänja oss vid alla dessa uppförsbackar som man ska uppför hela tiden. Men när vi hade gått rakt uppför i två timmar började vi känna att det kunde vara skönt att sitta ner en stund, vi var värda macka och kaffe. När vi skulle ta första tuggan av mackan kom en yngling springandes, ja springandes, uppför det stupliknande klippblock vi just klättrat upp för. Vi kunde konstatera att vi har lite träning kvar tills vi springer upp till Åreskutan. När vi sedan fikat klart och gick vidare kom ynglingen springandes tillbaka, nedför. Vi stannade honom och frågade om han hade sprungit till toppen, nej, inte riktigt, han hade vänt precis innan. Han var längdskidåkare. Imponerande!

Återigen är det en märklig känsla att vandra där vi brukar åka snowboard. Men det är spännande att se vad som gömmer sig under snön. Alla dessa bäckar och stigar som inte syns på vintern. Backarna ser mycket brantare ut utan snö.

En annan fin sak med vandringarna här under sommaren är alla bär. Bästa färdsnackset man kan tänka sig.

På tal om bär, häromdagen hade jag ju lovat mig själv att jag skulle fylla frysen med blåbär. Vi hittade hur mycket blåbär som helst, men har en bit kvar till fylld frys. Jag upptäckte i alla fall att det var enkelt att plocka blåbär med två små barn, de satte sig mitt i blåbärsriset och åt så mycket de orkade. 

Idag ska vi ta bilen och upptäcka nya områden, och hitta nya bärställen. Många här uppe pratar också om hur mycket hjortron det finns. Men var dessa finns tycks vara en väl bevarad hemlighet, vi har hittat ett 20-tal på de myrmarker vi har gått på, men inte kilovis som andra tycks hitta. Jakten fortsätter! 

Åre, en annorlunda plats

När man åker genom Sverige passerar man en mängd tätorter, byar, städer, kalla det vad ni vill, boplatser helt enkelt. Boplatserna runt om Åre är precis som på många andra platser, någon by med ett gäng hus, någon bondgård och så kommer en lite större plats med några hyreshus, en Ica, Systembolaget osv.

Men så kommer man till Åre. Och det är så annorlunda jämfört med alla de andra platserna. Inte till storleken, man kör igenom Åre på någon minut, precis som de andra platserna. Men när man kör in i Åre ser man genast folk som joggar och cyklar. På bilarna är kanoter och cyklar surrade. När man kommer till Torget är folk klädda för att vandra eller cykla berget. Det kryllar av restauranger och barer. Det är helt enkelt ingen vanlig svensk tätort. Många som bor här gör det av en anledning, de har hamnat här pga viljan att ha friluftsliv, sport och natur alldeles utanför dörren. Men samtidigt kunna gå och äta en god middag eller ta en öl, och ha fler än ett ställe att välja på.  Det är det vi gillar med Åre. 

Att ta kvällsspringturen på samma ställen som jag brukar åka snowboard är en märklig känsla. Det är med skräckblandad förtjusning jag springer i de öde pisterna där gräset och blommorna är en meter högt, där liftarna står helt still och där snökanoner gapar tomma och väntar på att få jobba. Det är otroligt vackert samtidigt lite läskigt. Inte blir det mindre läskigt av att jag måste springa förbi Trollstigen (som jag skrev om för någon dag sedan). Man springer då under en bro, när man är under bron sätter en mörk röst igång "VEM ÄR DET SOM KLAMPAR PÅ MIN BRO?!". Ja, det är till för barnen, som går Trollstigen, Bockarna Bruse ni vet. Och jag blir lika rädd varje gång, fast att jag vet att den är där. Men så får man belöningen av löprundan. Dessa fantastiska vyer. 

Idag hörde jag på lokalradion att det finns extremt mycket blåbär i år. Så imorgon ska det bunkras. Vi har en stor frys. Jag vill kunna göra blåbärspaj i december när vi sitter här i -30 grader.

Det sägs att man ska passa på...

Kvällen för exakt två veckor sedan, när vi kom upp med flyttlasset till Åre, regnade det och var runt 10 grader. Morgonen efter vaknade vi till solsken. Sedan dess har solen stannat kvar och värmen har stigit upp till riktiga sommartemperaturer. Vi har ätit middag på balkongen nästan varje kväll, bortsett från någon dag då det kommit en regnskur. Vi har haft tur med vädret. I fredags när jag lyssnade på P4 Jämtland fick jag det bekräftat ytterligare en gång. De hade ett inslag om hur man på bästa sätt skulle utnyttja vad som kan vara den sista sommarhelgen. Därefter följde ett inslag om hur man ska klara den mörka långa hösten i Jämtland. Den här helgen skulle alltså utnyttjas som att man inte kommer att få sol och värme förrän nästa vår!

Efter gårdagens utflykt till Storulvån fortsatte vi idag med en utflykt till grannlandet Norge. Precis vid norska gränsen ligger vattenfallet Brudslöjan.

För att vara riktigt exakt börjar fallet i Sverige för att sedan rinna ner över det 24 meter höga gränsklippstupet in i Norge. Så vackert och så naturligt. Ingen turiststation, inget café, bara en stig in från E14. Visserligen med spänger på de blötaste passagen och trappor på de brantaste. Men så mäktigt.

Det är svårt att föreställa sig att det här gröna, relativt torra, sommarlandskapet när som helst kan förvandlas till ett höstlandskap. I Stockholm är vi vana vid att sommarvärmen kan hålla sig kvar till mitten eller slutet av september. Samtidigt blev jag peppad av inslaget på lokalradion i fredags. De fina dagarna ska nu utnyttjas på bästa möjliga sätt! Lunchen och kaffet intogs idag på den här platsen. 

Några meter in på norsk mark. 

Det är roligt att se hur snabbt barnen anpassar sig i den nya miljön. Vår 1-åring övade sig på att stå och gå själv, på det här underlaget. Vår 3-åring tittade undrande på mig när jag frågade om han ville äta sin pastasallad med gaffel eller en täljd pinne. En täljd pinne såklart! 

Vi tog en trip till landet

Aldrig har föräldrarnas fritidshus i Ånn varit så nära oss. Till Ånn är det 65 mil, från Stockholm alltså. Från Åre är det 3 mil. I Ånn har jag spenderat många vinterskollov under min uppväxt. Men nu kan vi helt plötsligt åka till Ånnhuset över helgen. Konstig känsla. Så igår efter Darrens jobb tog vi bilen och åkte hit. Mamma, pappa, brorsans familj och knotten skålade oss välkomna till Jämtland!

Imorse gjorde vi matsäck och begav oss till Storulvån, där Sylarna, Jämtlands högsta berg finns. Det blev ingen bergsbestigning av Sylarna idag, däremot en promenad på 1,5 km till en stenstrand längs forsen Handölan. På stenstranden intogs lunch med vatten från forsen. En alldeles lagom liten utflykt med två små barn. Eskil var nöjd att han orkat gå den långa vägen (3 km!) alldeles själv och höjdpunkten enligt honom var russinen som han hittade i en stubbe! Vi trodde det var ett troll som lagt dit dom, han trodde mer på pappa. Hur som helst tyckte han att vi ska leta efter stubbskatter varje gång vi är ute. 

På vägen från Storulvån stannade vi vid den här platsen. 

Så otroligt vackert och rofyllt. Strax innan vi satte oss i bilen igen bröt jag ron och kollade min telefon och såg alla uppdateringar på Facebook från Prideparaden. Vilken kontrast! Och ett kort ögonblick önskade jag att jag var på Pride med alla vänner, som alltid den här dagen, men insåg att vi hade det rätt bra som det var. Men jag var med er i tanken! 

Nu ska det ätas blåbärspaj med blåbär från Storulvån.