Det luktar vår!

För drygt en vecka sedan kom stormen Ole på besök till Åre. Det började med en storm, som gick över till snöstorm- ganska mysigt faktiskt, även om vi längtade ut i backen hela familjen tillsammans efter vattkoppor och annat. Men så gick snöstormen över till regnstorm och det var inte alls lika mysigt. All fin pudersnö som hade fallit regnade bort fortare än den kommit. När vädret var som värst lyckades jag pricka in att bli sjuk, vältajmat i alla fall. När jag låg nedbäddad i sängen och lyssnade på vinden som ven utanför fönstret hörde jag plötsligt hur det droppade ganska snabbt och högt. Jag var tvungen att gå upp och titta vad det var, det lät för mycket för att vara utanför.

Vattenbubbla

Vardagsrumstaket, som blev nymålat i somras. Från den stora bubblan droppade vattnet snabbt ner på parkettgolvet. Man bor utsatt när hela ena sidan av lägenheten vätter mot väst, där det i stort sett alltid blåser ifrån. Tur att vi bor i hyresrätt och tur att fastighetsservice var på plats så fort. När jag väl blev frisk och kunde ta mig ut igen var det blankis på vägarna. Skönt att bo på gångavstånd från jobbet och slippa köra bil, men den promenaden var inte heller helt lätt. Så småningom försvann även blankisen och gruset tittade fram. Tråkigt, i början av februari, när alla sportlovsfirare är på väg upp. 

Nu har i alla fall stormen och regnet dragit sig bort och temperaturen har gått lite under nollan igen. Men det känns mer som vår än vinter. Helgen har bjudit på sol och på marken finns det knappt någon snö kvar. När solen värmer blir det så varmt att våren gör sig påmind. I skidbackarna finns det fortfarande snö, och när vi var och åkte idag kändes det mer som april än något annat. Jorden som kommit fram vid sidan av liften luktar så där blött och gott som jord gör när vårsolen skiner på den. Och när jag gick ut en sväng vid halv sextiden hade solnedgången ännu inte gått över till mörker. Det är en härligt speciell känsla när ljuset kommer tillbaks och när solen värmer igen. Men vi önskar oss mer snö innan den här vintern tar slut, det är ju nu den skönaste åkningen brukar vara. Och det är ju nu liftarna har börjat ha öppet lite längre på eftermiddagen. 

I torsdags var jag ute med några tjejkompisar och testade vår nya restaurang här i byn, Crêperie och Logi Åre. Ägarna har serverat galetter och torr fransk cider i Visby i några år, men nu har de alltså utvidgat sig till Åre. Och det tackar vi för! Otroligt god mat, mysig lokal och bra service. Rekommenderas att testa. Finns i Gamla Brandstationen.  

Det är ju det här som är så speciellt med att bo i Åre. Man bor på en liten ort med relativt få året-runt-invånare, man har skog och berg utanför dörren och behöver inte gå längre än fem minuter bort för att vara helt själv med naturen. Samtidigt har vi ett restaurang- och barutbud som få andra orter av denna storlek kan erbjuda. 

I fredags åkte vi till Ånn. Där var det aningens mer snö än i Åre. Barnen fick äntligen ta en sväng på sina nya längdskidor. Men bäst gick det att åka spark, vilket före! Med två barn i lådan på sparken åkte jag iväg och behövde inte ens sparka, det var bara att stå. Roligt, tyckte alla! Medan jag, barnen och mina föräldrar mumsade renskavsgryta hemma i värmen gjorde Darren ännu en övernattning i skogen. Och vilken natt han fick. Stjärnhimeln var fantastiskt klar och det var bara synd att norrskenet inte letade sig ner till oss. 

Stjärnhimmel Ånnsjön Foto Darren Hamlin 

Morgonen och soluppgången blev inte heller så tokig.  

Soluppgång Ånnsjön Foto Darren Hamlin 

När vi var på Ica och handlade efter vår dag i skidbacken satt alla göteborgare och väntade på tåget hem. Och ett nytt lass sportlovsfirare klev av det inkommande tåget. Det är roligt med sportloven, man behöver inte ha koll på vilka som har vilken vecka, det hörs på dialekten. Nu var det skånes tur.

Förresten, om det finns någon förskollärare där ute som är sugen på att testa något nytt, kom hit vettja! Att arbeta i de omgivningar som erbjuds här är något alldeles extra. In på länken och sök!

Mörkerkörning

Det är något visst med att ge sig ut i backarna eller i längdspåren när mörkret har lagt sig. Att åka i lampornas sken samtidigt som resten av landskapet bara är mörker. I förra veckan åkte jag och Eskil till kvällsåkningen i Duved efter jobbet/förskolan den dagen. Det var Eskils första kvällsåkning och han var taggad till tusen! -1 och kraftigt snöfall.

Linbanan Duved

Pisten var riktigt bra och det var mer folk än väntat. Jag tänkte att Duveds kvällsåkning skulle vara bättre att ha med en 4-åring på än Åres. Kanske skulle det vara färre festfolk? Första liften upp delade vi med ett gäng finska ynglingar. När vindskyddet på sittliften fälldes ned la sig en tjock spritdimma inne i "kupén". Det kanske inte var färre festfolk här trots allt? Jaja, nu var vi här. Eskil spanade in hopp från liften som han ville testa. När jag såg hastigheterna på de andra åkarna bestämde jag mig för att köra bakom honom hela tiden. Får en 4-åring en vuxen man (ja, för det är oftast män som tror att de äger backen och anser att de inte behöver väja för någon) i ryggen i den hastigheten vill jag inte ens tänka på vad som skulle kunna hända. Det blev några sköna timmar och Eskil var lyckligt ovetandes om de fartdårar som ven förbi oss.

I lördags gick mitt gymkort ut, jag hade medvetet sagt upp det så för att jag tycker att jag ska utnyttja skidåkningen den här tiden på året. Skillnaden är bara den att gymmet ligger 30 sekunder från vårt hus och de upplysta längdspåren i Björnen ligger 10 min bilväg från vårt hus. Och till det kommer gå-till-bilen-och-packa-in-skidorna-projektet. Darren hade varit ute på ett fotojobb uppe på Åreskutan under eftermiddagen och kom hem och undrade hur kallt det egentligen var. -12 svarade jag. Bara? Undrade han, det kändes mycket kallare. Min tanke att ta en längdtur efter middagen kändes mindre och mindre lockande. Men nej, har jag bestämt mig för något så bara ska jag göra det. När jag kom fram till Björnen möttes jag av en öde parkering, skönt lite folk. När jag öppnade bildörren hördes skrålen till Bon Jovi från någon av stugorna i närheten. In i skogen snabbt, bort från allt ljud. Och så väl där, bästa glidet den här säsongen. vilken tur att jag tog mig hit!

Förra helgen var Darren ute i Ullådalen, en av våra favoritplatser här uppe, och gjorde ett filmjobb. De sov i tält till en stjärnklar norrskenshimmel och vaknade till en av de finaste dagarna den här säsongen. En version av filmen som visar våra närmsta hoods finns här Winter Overnight.

Norrsken. Foto Darren Hamlin