Förra helgen var den första helgen den här vintern som vi inte åkte skidor. Lördagen bjöd på ett fint vinterdop i Åre kyrka, som för dagen var omgiven av sol frostiga grenar och 15 minusgrader. På söndagen åkte vi "till stan", eller Östersund som jag fortfarande säger. Det där med "byn" och "stan" var begrepp som vi direkt efter flytten hit började höra och som nyinflyttad var det bara att spela med i snacket för att verka världsvan. Som föräldraledig, som jag då var, var det andra föräldrar som föreslog "en fika på byn", det betydde alltså en fika någonstans runt Åre torg. När jag någon vecka senare fick höra "jag ska åka till stan och fika med en kompis" hängde jag inte alls med, vilken stad? En stad som man åker och tar en fika i? Östersund ligger ju tio mil bort och verkar inte rimligt att man åker till någon timme för en fika? Jo, visst var det så! 20 mil tur och retur var inget att snacka om! Det lät ju inte klokt, som att köra Stockholm-Västerås eller Stockholm-Nyköping! Inget man gör en vanlig eftermiddag, tänkte jag. Fyra och ett halvt år senare är det vi som tar en sväng till Östersund. Barnen hade fått presentkort på H&M och Clas Ohlson som de ville shoppa för och vi som aldrig storhandlar mat kunde ju passa på att göra det.
 |
| Baksätesfotografer mot "stan" |
När man kör mil efter mil i det magiska vinterlandskapet med snöklädda träd som då och då byts mot en hästhage eller ytterligare ett rött hus med vita knutar, känns det som att man är på väg till något helt annat än en shoppinggata. Mitt i detta vinterlandskap dyker det senare upp en stor reklamskylt som annonserar för kommande sextondelsfinal i Europa Leauge mellan Östersund och Arsenal. Jag tänker att barnens bild av "stan" blir något annat än vad jag växte upp med.
Väl framme i Östersund tänkte jag att vi skulle kolla in Östersunds vinterpark, där ska man tydligen kunna åka pulka och skridskor, grilla korv och helghänga. Bara det att Årebarn har höga förväntningar när det gäller vinterlek. Väl framme blev de lite imponerade av den stora snöborgen som byggts upp och Storsjöodjuret i snö. Sedan undrade de var pulkabacken var, trots att vi stod precis bredvid den, som vilken upplogad snöhög som helst i Åre. Eftersom de tagit med något att åka på och hjälmen var på fanns det inte annat att göra än att prova. Två åk, sen fick det räcka. Kanske hade varit kul om man varit två år, resonerade de. Vi grillade i alla fall korvarna vi hade med oss, saften hade frusit till is i de -20 grader som Östersund för dagen bjöd på. - Kan vi gå och shoppa nu?
 |
| Pukakullen som inte dög |
Helgen innan stötte vi på renar uppe i skidbacken. Vi brukar se renar från kabinbanan på väg upp till Skutan, men oftast kommer vi inte så nära, tills den här gången. På väg upp i ankarliften i Rödkullen tyckte jag mig se några horn sticka upp en bit upp. Vi tog av oss skidorna och gick upp den sista kullen upp från slutet av liften, och där stod de, ett helt gäng och letade käk på den högsta toppen där vinden piskar bort mycket av snön. När man kommer nära inser man att de är rätt stora och när de gav oss blicken "vad-gör-ni-här-vi-försöker-faktiskt-äta", var det dags att lämna.
 |
| Renar på bete |
Annars fortsätter vintern som den började.
 |
| Lördag när den är som bäst |
 |
| Kvällsskidåkning i snöfallet |
