Soliga november

Den gråa, mörka och dystra månaden november bokstavligen lyser med sin frånvaro. Hittills har november månad varit solig, frostig, frisk och gjort precis vad man önskar från den, nämligen piggat upp. Våra, för tillfället, sex timmars långa dagar börjar ofta med en makalös soluppgång vid 9-tiden och fortsätter sedan att ge oss en d-vitamin boost för att sedan försvinna i en lika vacker solnedgång vid 15-tiden.

Foto Darren Hamlin 

Därefter är det mörkt, riktigt mörkt. Minusgraderna vi har haft de senaste veckorna har gett oss frostiga träd, de har också varit gynsamma för den snöproduktion som för fullt pågår i skidbackarna just nu. Snökanonerna brummar på mest hela dagarna och ger hopp om en snar premiär i skidbacken. Den lilla mängd snö vi har haft här i byn senaste veckan är till stor del snökanonernas förtjänst. Men det är fortfarande för lite snö för att den ska lysa upp i mörkret. Särskilt efter dagens tillfälliga plusgrader då det mesta här nere i byn försvann. I helgen hann vi i alla fall ta några premiäråk med stjärtlapparna och pulkorna utanför huset. Vips så är alla som barn igen!

Foto Darren Hamlin 

Pepparkaksbak hann vi också med. En tålamodsprövande syssla med en envis 2-åring och en noggrann 4-åring. Bilden är tagen under någon av de få minuter då Luciasångerna spred en harmoni över bakbordet. Resten kan ni räkna ut själva! Men några pepparkakor lyckades vi i alla fall grädda.

Foto Darren Hamlin 

Det märks att Åre håller på att göra sig redo för en ny vintersäsong och just nu hoppas vi mest på att underlaget i backarna ska vara tillräckligt bra för den årliga skidtestarhelgen 12-14 december. Vi har för första gången sedan vi flyttade in i vår nya lägenhet utnyttjat den gemensamma vallningsboden här i huset, brädorna är nu redo för säsongens första åk!

Kabinbanan. Foto Darren Hamlin 

Isen har lagt sig på Ånnsjön!

När isen lägger sig på Ånnsjön vet man att vintern är i antågande. Det är på Ånnsjön som den korta men så fantastiska skridskosäsongen startar för många. I förra veckan hade vi nästan bara temperaturer under nollan och ingen snö i sikte. Jag uppdaterade mig kontinuerligt med mina föräldrar som fortfarande var i huset i Ånn. Redan efter några få dagar med minusgrader ringde mamma och sa att hon nu hade testat isen i strandkanten, och den höll! Temperaturerna fortsatte att hålla sig under nollan och solen höll sig framme mest hela tiden. Vi planerade för en helg i Ånn, som så många andra. Redan på fredagsmorgonen när jag var på väg till jobbet såg jag skridskoutrustade Årebor på väg i gryningen för att vara först på plats. På fredagskvällen packade vi bilen och åkte till Ånn.  När vi vaknade på morgonen och tittade ut ur köksfönstret förstod vi att det skulle bli en fin dag på isen.

Från köksfönstret i Ånn. 

Redan innan solen hade gått upp såg vi de första skridskoåkarna där nere. Med två små barn är det lättare sagt än gjort att komma ut i tid. Vi hade dessutom lyckats med det där som händer varje år, att man inser alldeles för sent att barnens fötter har vuxit och att skridskorna inte längre passar. Eskils skridskor var urvuxna, men passade ännu inte Lola. Några nya hade vi inte hunnit skaffa. Darren, som ju faktiskt är engelsman, har haft nog med att lära sig åka bräda, och äger ännu inga skridskor. Men jag hade med mig mina! Så med Eskil i en pulka och Lola sovandes i vagnen gick vi ner på isen. De första skären för säsongen är lika ostadiga som underbara. Med Eskil i pulkan efter mig skrinnade jag iväg. Motvind utåt och medvind tillbaks, precis som det ska vara. Sedan tog jag en sväng själv.

Ånnsjön. Foto Darren Hamlin 

Jag förstår att folk åker specialchartrade bussar från Stockholm till Ånn, bara för att få uppleva den här första (och enda?) skridskohelgen. Det är en obeskrivlig känsla att skrinna ut på den vidsträckta isen som är omgiven av de pampiga bergstopparna. Trots att det var mer folk än det någonsin brukar vara i Ånn märktes det knappt av. När man väl fått upp farten och har vinden och solen i ansiktet och blickar upp mot de höga bergen känns det som att det bara är det som händer just nu i hela världen. De två senaste helgerna gav mig höga doser av lyckokänsla i kroppen, men på så olika sätt man kan tänka sig. En vecka innan bilden ovan togs stod jag tillsammans med 30.000 andra och jublade över Hammarbys 5-0 seger över Jönköping som innebar ett kliv upp i Allsvenskan.

Darren gjorde en kort film av helgens skridskoåkning, den kan ni kika på här. 

Fäviken tur och retur

I förra veckan kom mamma och pappa upp för att hälsa på oss. En annan anledning till att de kom upp hit var för att vi hade gett en tack-för-att-ni-alltid-ställer-upp-för-oss-present till dem, en middag på Fäviken Magasinet. Fäviken Magasinet är krögare Magnus Nilssons lyxrestaurant där det serveras mat som främst är hämtad från den jämtländska naturen. Man följer årstidernas variationer och traditioner och lagar maten därefter. I presenten ingick även skjuts de knappa två milen från Åre till Kallbygden. Jag satte mamma och pappa i baksätet på vår blå Volvo V40, slängde bak en Systemetkasse med varsin öl och några lokalt tillverkade tilltugg och satte igång bland-CD:n som tillverkats speciellt för denna kväll. En blandad kompott av The Beatles, Rolling Stones, Patti Smith, Dire Straits mfl som passar sig väl in på ett 40-talistpar som mina föräldrar. På med vindrutetorkarna och testa bromsarna i den decimetertjocka nysnö som fallit under dagen, och som ännu inte plogats. Typiskt att de hade fått bord på Fäviken på den första riktiga vinterdagen då det snöade så kraftigt att man inte såg mer än någon meter framför bilen. Men fram kom vi och hem kom jag (trots att det kändes lite nervigt att lämna Fäviken själv i bilen, med samma kraftiga snöfall, utan någon täckning på mobilen).

Foto Fäviken.com 

Jag tycker det är ganska fantastiskt att det mitt ute in the middle of nowhere ligger en världskänd restaurang som finns med på topp 20 på eftertraktade The Worlds 50 Best Restaurants. Och när mamma och pappa sedan berättade om besöket förstod jag att det här var något utöver det vanliga. Middagen hade varit en enorm smakupplevelse av både mat och dryck. Eller vad sägs om kalvdans och blåbär presenterad på det här viset? 

Foto Barbro Stenstrand

Eller fermenterande yoghurt, is och hallonjuice?

Foto Barbro Stenstrand

Hela menyn såg ut så här

Meny Fäviken. Foto Göran Stenstrand 

Just den kvällen var mamma och pappa de enda svenskarna där, resten var matälskare som rest från världens alla hörn för att uppleva detta. När jag körde hem i det ymniga snöfallet tänkte jag att det blev Fäviken tur och retur inom en timme för min del, så mycket närmare den restaurangen lär vi inte komma de närmsta åren i alla fall. Den ekonomiska prioriteringen för en barnfamilj ligger nog inte riktigt just där. Men mamma och pappa hade i alla fall en oförglömlig kväll!