Koka hälsosvampar i höstmörkret

Efter en fantastiskt solig och varm sensommar och en krispig och solig början på hösten har nu mörkret och rusket hittat hit. Molnen ligger lågt, dagarna har varit gråa och på nätterna har regnet smattrat mot rutorna. Igår vaknade vi till snöblandat regn, här nere i dalen landade det som regn, men uppe på fjället la det sig som snö. Åreskutan har fram och tillbaks varit snöklädd under den senaste månaden, men så långt ner som snön la sig igår har jag inte sett tidigare den här hösten.

Snöklädda skidbackar

Mamma berättade att Stockholm hade haft 35 minuter sol de senaste två veckorna, och att döma av de bilder hon har fått av mig de senaste veckorna så tyckte hon nog att det verkade som att Åre haft mer sol än så. Jag har inte hittat någon statisk på Åres soltimmar, men det stämmer nog, trots det är det är lätt att längta sig bort. Istället har jag ägnat mig åt att koka hälsosvampar. Det började med att jag fick en Kombucha av en kollega. Kombucha är en jäst-och bakteriekultur som också kallas för svamp. Den är fylld av nyttiga ämnen, enzymer, vitaminer, mineraler, hälsosamma bakterier och jäst som har en avgiftande och renande effekt på kroppen. Nu har jag haft den på jäsning i köket i drygt en vecka. 

Kombucha

Samma dag som jag var på väg hem från jobbet med min Kombucha fick jag med en annan svamp hem. Nämligen en Chaga eller Sprängticka, det är en parasit som växer på björkens stam. Chagan är full av antioxidanter och har använts i hälsosyfte sedan 1500-talet. Svampen låter man sjuda i vatten som man sedan dricker. Jag fullkomligen älskar hokus pokus med naturen! Om det kommer ge någon effekt har jag ingen aning om, men spännande är det. 

Chaga

En dag i landet i väst

Här i Åre i vårt fjällandskap med toppar, dalar och sjöar, är det lätt att glömma att vi faktiskt bara är ett par timmars bilresa från Atlanten. De närmsta städerna till Åre är Östersund, 10 mil, och Trondheim, 16 mil. Allt som oftast är det Östersund vi åker till om vi behöver uträtta något som inte kan göras i Åre. Men i helgen har jag och Darren varit i Trondheim. I våras släpptes biljetterna till Kents sista turné och vi fick se att de skulle spela både i Östersund och Trondheim, ett ypperligt tillfälle för ett besök i Trondheim. Hur som helst, det där var ju längesedan vi köpte biljetterna och oktober kändes långt bort, men igår var det dags. När vi vaknade på lördagsmorgonen låg ett lager med den första snön på marken, och vi hade inte bytt till vinterdäck...

Första snön 

Chansa på att halka runt på vägarna kändes inte som ett bra alternativ. Men vinterdäcken fanns i Ånn (visserligen på väg till Trondheim), men vi var inte så pepp på att stanna till och byta däck på väg till en spelning. Men så fick det bli. Så med oljiga händer begav vi oss sedan mot Norges tredje största stad med 180000 invånare. Och vilken resa det blev. Om man får klaga på något så var det väl att vi hade solen i ögonen hela resan.

Mot Trondheim. Foto Darren Hamlin 

När jag och Darren bodde i London och Stockholm var vi på spelningar mest hela tiden. Det här var den första uppe i dessa breddgrader, och det kändes speciellt att åka genom detta fantastiska landskap och vara på väg till en spelning. Glada att vi valde Trondheim och inte Östersund. 

Trondheim. Foto Darren Hamlin

Väl framme checkade vi in på Clarion Bakeriet i centrala Trondheim, slängde i oss maten som ingick i boende och sedan en promenad på Trondheims söta små gator gator mot en kall öl och konsertstället Spektrum. 

Fullmåne över Trondheim.

Nedräkning

Konserten då? Ja vad ska man säga? När man har lyssnat på Kent sedan 14 års ålder och sett otaligt antal spelningar med dem var det minst sagt känslosamt att säga tack och hej. Samtidigt kanske det skedde på bästa tänkbara sätt, en hyfsat liten spelning jämfört med när jag sett dem i Stockholm och sedan med hela upplevelsen av Trondheim runt omkring. 

Foto Darren Hamlin 

Tack Kent. 

Idag vaknade vi till en solig och krispig höstmorgon och begav oss hemåt mot Åre direkt efter frukost. 

Kisspaus.

Hemåt. Foto Darren Hamlin 

Foto Darren Hamlin

Vilken tur att jag hade två timmars bilresa att smälta gårdagens intryck samtidigt som vi körde genom de frostiga landskapen med vår mountain music på stereon. Vi visste att isen på Ånnsjön hade lagt sig, så när vi kom dit var vi bara tvungna att göra en avstickare. 

Foto Darren Hamlin 

Foto Darren Hamlin

Fruset. 

Väl hemma var barnen överlyckliga över den lilla mängd snö som kommit. Det skulle göras snöbollar och snöänglar och så skulle förstås stjärtlapparna provåkas. 

Vinterns första snöängel.

Nu ikväll när mörkret hade lagt sig tog vi med oss ficklampor ut och gick ut på en kvällspromenad efter middagen för att leta efter den röda supermånen. Vi hittade den inte, men det är alltid lika spännande att lysa på allt i mörkret och titta på stjärnorna. Nästa helg vill vi åka skridskor, vi hoppas att de fina isarna ligger kvar och att det inte hunnit komma för mycket snö på. 

I mörkret. 

Det kom ett DNA- test på posten..

...Nä, det här har ju inget med vår vardag i Åre att göra. Men jag bara måste berätta om detta! När jag sprang vårruset i våras var jag med i en tävling där man kunde vinna en DNA-analys, Life Nutritest. Tänkte förstås inte mer på det, förrän jag fick ett mail att jag hade vunnit. Det skulle komma instruktioner på posten om hur det hela skulle genomföras. Jag kände mig tveksam till att genomföra testet, vill man verkligen veta vad man har för DNA? Men när jag läste igenom instruktionerna visade det sig att testet enbart skulle visa på hur jag optimerar mina mat och motionsvanor. Jag skulle spotta i en burk och skicka den till ett laboratorie.

Spottkopp

En månad senare kom resultatet, en bok på 100 sidor där hela min analys är sammanställd, i kombination med allmänna tips på kost och träning samt vilken kost och träning som passar just mitt DNA. 

Resultatet

Så, vad framkom då? Jo, min kropp bryter ner koffein långsammare än normalt, så jag ska dricka max en kopp kaffe om dagen (panik!). Alkohol och laktos däremot, alkoholen bryter jag ner effektivt och mjölkprodukter är bara att avnjuta, särskilt som det framkom att jag har låg bentäthet och behöver mycket kalcium (det behovet kan mättas med 100 g vallmofrön per dag)! Jag har en blandning av långsamma, explosiva och starka muskelfibrer och uthållighetsträning har normal effekt på mig. Jag har lägre risk för övervikt men högre tendens till omättnad. Jag har risk för lägre järnnivå än normalbefolkningen och behöver mycket frön och nötter. Och så vidare, och så vidare... Onödigt vetande? Kanske, kanske inte, men det var i alla fall spännande att få en hel bok om mitt eget DNA. Om jag hade betalat 4500 kr för att köpa testet? Det kan man väl egentligen inte veta förrän man testat att leva efter dessa rekommendationer och märker ett förbättrat mående. Men 4500 kr hade jag nog bara lagt på detta om jag hade dem pengarna liggandes skräpande i någon vrå.