Efter regn och kyla kommer sensommardagar

Precis som jag hade kommit igång med cyklingen och löpningen smög sig en diffus förkylning och regniga kalla dagar på. Förra veckan hade de låga molnen och regnet liksom parkerat över Åre. Det kanske var tur att detta sammanföll med förkylningen, för det var inte direkt så att man längtade ut i löpspåret. Men den varma soliga sommaren i kombination med de senaste veckornas regn har gjort att svamparna mer eller mindre har tagit över skogarna. Det finns svamp precis över allt. Man ser den ena Facebookuppdateringen efter den andra om hur mycket svamp folk i här i krokarna har lyckats samla ihop. Själv är jag inte så bra på svampar. Kantareller och trattkantareller var det vi plockade när jag var liten och bodde i Stockholms skärgård, men de andra har jag dålig koll på. Kantareller ska det dock finnas gott om här, så jag har letat, letat och letat, utan att hittat en enda. Härom kvällen var jag och en kompis ute på en kvällspromenad och höll ögonen öppna efter kantareller. Det var helt gult, av fingersvamp.

Tur att promenaderna här är så vackra och rogivande att det inte spelar någon roll att svampkorgen var tom när jag kom hem. 

Men efter regn kommer sol och lagom till den här helgen drog sig regnmolnen bort och sensommarvädret har kommit på besök. Precis som vid den här tiden förra året börjar dagar som dessa med att det är runt 5 grader, klar himmel och en tät dimma som ligger över Åresjön. Dimman försvinner, temperaturen stiger och efter lunch kan man ha t-shirt och shorts. Ändå är luften frisk och man kan ana lite höst i den. Igår kväll kunde vi äta middag på balkongen igen, en kontrast till förra veckans middagar i köket med tända ljus. Nu gäller det att utnyttja de sista (?) varma dagarna! 

Sagt och gjort. Det bästa med att ha småbarn som vaknar tidigt, trots att det är lördag, är att man kommer upp och utnyttjar hela dagen. Vid nio i morse hade vi packat ryggsäcken med lunch och gav oss iväg en bit upp på berget. Den här helgen är jag gräsänka och då blir det lite av en chansning att ha med sig en 2-åring, en 4-åring och matsäck för att klättra upp för ett berg som har en lutning som en brant skidbacke. Men det är som att barnen vet när de måste kämpa på och att bli burna inte är ett alternativ. Så upp kom vi! 

De nedfallna träden efter förra årets storm (Ivar) ligger fortfarande kvar och det blir en rolig hinderbana där man måste klättra över och under de stora granarna. Väl framme vid vår rastplats ska det plaskas i bäcken som rinner nedför berget. 

Och aldrig smakar väl mat och kaffe så gott som när man äter det på en stock i en skogsglänta? På vägen ned är det obligatoriskt att stanna vid gungan någon gjort av en liten björkstock och ett rep. Klockan 12 var vi hemma och dagen har bara börjat! 

Ett hett tips för er som vill komma upp och njuta av hösten i Åre är att komma upp till Åre Höstmarknad 26-28 september. Hur mysigt som helst och att fint tillfälle att smaka på Jämtland! 

Foto Darren Hamlin 

Är det en Waxholmsbåt i Åresjön?

När vi för ett år sedan ställde oss på balkongen till vår första lägenhet i Åre och tittade ut över Åresjön bort mot Indalsälven och Duved såg vi något stort vitt i vattnet en bra bit bort. Vad är det där vita? Det måste vara en båt, det ser ut som en Waxholmsbåtsliknande båt. Men hur har den hamnat här? Och dessutom ligger den i så fall på ett väldig smalt parti av Indalsälven. När vi dagarna senare fick fram vår kikare visade det sig att det vita där borta var Tegeforsen, ett litet vattenfall på några meter som förenar Indalsälven med Åreälven, som sedan blir till Åresjön. Alltså ingen Waxholmsbåt som åkt vilse. Ett år har gått och trots att jag hört hur fint och mysigt det är vid Tegeforsen så har det inte blivit av att jag tagit mig dit. Tills nu. För några veckor sedan beställde jag äntligen en cykel. Jag älskar att cykla och har alltid cyklat på alla platser jag har bott på. Konstigt nog har jag varit cykellös ett helt år, trots att vi bor på en av de bästa cykelplatserna. Men nu är hon här, Flamman! Häromdagen bestämde jag mig för att ta en cykeltur till Tegeforsen, och nu är jag beroende av min nya runda. Först 8 km landsväg- och grusvägscykling. I motljus av solens nedgång. I dalen omgiven av de mäktiga bergen och längs en stilla Åresjö. För att komma fram till Tegeforsen.

När jag kommer fram till Tegeforsen parkerar jag cykeln och sätter mig på ett klippblock invid forsen och bara njuter av bruset och lugnet. Flugfiskarna på andra sidan ser inte ut att ha det så tokigt heller. Sedan cyklar jag hem de 8 kilometrarna och tänker att jag gillar det här gymkortet och hoppas på att jag ska få en skymt av jättemånen som har visat sig de senaste kvällarna. 

I söndags gjorde jag och Eskil en liten utflykt till en av våra favoritplatser, Ullådalen. Det ligger bara några kilometer från oss. Det är där vi har svalkat oss i de små vattenfallen under sommaren. Den här gången var vi på blåbärsjakt. En blåbärstårta, till min födelsedag om tre veckor, var målet. Och på exakt samma ställe som vi hittade alla stora fina blåbär förra året hittade vi dom även denna gång. 

Bärplockningsmanin är tillbaks! 1,5 liter fick vi ihop, trots att Eskils bär oftare åkte in i munnen än i burken. Tur att det är några helger kvar innan min födelsedag, chanserna till en stor blåbärstårta är stora! 

Godnatt från vår nya balkong. 

Fånga sin egen mat

Flyttstäd och uppackning fick vänta i många veckor. Senast jag skrev hade vi ju fått så fint väder att man omöjligt kunde hålla sig inne för att göra klart gamla lägenheten eller packa upp den nya. Mitt i värmeböljan hade jag och barnen dessutom bokat en resa ner till Stockholm. För mig, som är uppvuxen i Stockholms skärgård, blir inte sommaren komplett utan en vecka där. Skillnaden nu är ju bara att man inte kan åka dit lika spontant som vi kunde när vi bodde i Stockholm. Nu var vi tvungna att boka in den veckor i förväg, och chansa på att vädret skulle vara okej. Vädret var mer än okej med temperaturer runt 30 grader hela veckan. Och framför allt, badtemperaturer som gjorde att man kunde ligga i från morgon till kväll.

Solnedgång från kajaken. Runmarö juli 2014 

Sedan en vecka är vi tillbaks i Åre och jobb och vardag har krupit sig på. Dock har mycket av det varma fina vädret hållit sig kvar, om än med en blandning av gigantiska åskoväder! Under veckan har vi haft besök av både vänner och familj. Våra vänner, Anna och Basse, hade aldrig varit här uppe på sommaren, men lockats upp av de sommarbilder jag och Darren tog förra året. Vi klurade på hur vi på hur vi på bästa möjliga sätt skulle lyckas pricka in så många av de vackra och unika platser vi bara kunde för att visa att somrarna här faktiskt är så fina som det har sett ut på bilderna. Sommarbesök är extra kul eftersom de inte är lika förutsägabara som vinterbesöken. En säker utflykt är att åka till Undersåker, ta bron över Indalsälven, för att sedan välja någon av de vackra byarna på vägen. Edsåsdalen, Ottsjö, Vålådalen är några av de fina platser vi brukar ta oss till. I söndags blev det Ottsjö. Vi hade fiskespö med oss och hyrde en liten motorbåt. Det blev en heldag med korvgrillning, bad och framför allt ett sökande efter mat! Vårt mål var att hitta kvällens middag i vatten och skog. Vi lyckades fixa förrätt och efterrätt. Bara efter några kast drog Basse upp en fisk som visade sig vara en Harr. Harr är en laxfisk som vanligtvis inte säljs i affärer då den helst ska ätas helt färsk. 

Foto Darren Hamlin

Varmrätten, som vi hade hoppats skulle bli Röding eller Öring, uteblev. Men efter lite letande hittade vi en blåbärsskog med stora fina blåbär, och efterrättspajen var fixad. Det är något speciellt över att fånga sin egen mat. Harren hade vi ingen aning om hur vi skulle tillreda. Men när man har en bror som har jobbat både i fiskaffär och som kock visste vi vem vi skulle rådfråga. Filéa, smörsteka, strö på färska örter, en bit citron och servera på hårt bröd blev hans förslag. Och så fick det bli! De första tuggorna imponerade inte särskilt mycket, det smakade inte så mycket, men när man kom in en bit till de tjockare partierna smakade det riktigt gott. 

Foto Darren Hamlin 

Jag och Darren kunde inte förstå varför det har tagit ett helt år i Åre för att fiska för första gången här. Det här måste göras om. Tack Anna och Basse för en fantastiskt rolig helg!