Full pott med hjärta

Så kom det ett jullov som blev som ett sådant jullov vi trodde att det alltid skulle vara här i Åre. Innan vi flyttade hit hade vi en bild av att vinter är vinter från det att första snön faller tills dess att våren kommer. I den tanken hade vi fel, under våra 4,5 år här har vi varit med om de mesta under en vinter, snö, is, regn, barmark, nyårsafton som är varmare än midsommarafton osv. Då kommer jullovet 2017 och slår oss med häpnad, hur många gånger senaste veckorna har vi stannat upp och sagt "hur kan det vara så vackert?". Hur många gånger de senaste veckorna har man fått den där naturreligiösa känslan där man stannar upp och undrar om jag faktiskt är i det här magiska just precis nu?

Supermånen. Foto Darren Hamlin 

Liften i kraftigt snöfall

På väg hem från jobbet

Lunchrast

En vanlig lördag i backen 

I slutet av november öppnade liftarna för säsongen och sedan dess har barnen velat ut och åka skidor varje möjlig dag, när vi har föreslagit en dags vila har vi blivit dumförklarade, klart vi inte kan göra något annat samtidigt som liftarna rullar? Sagt och gjort, det har blivit många skiddagar den här säsongen. När man slänger ut den där stora engångssumman på säsongskortet och får lite ångest brukar jag tänka att om vi hade köpt dagkort varje dag, när har vi då tjänat in säsongskortet? Det var någon helg sedan det hände, och då har vi fyra månaders skidåkning kvar! Lätt värt. Skidåkningen blir, i mina ögon, en märklig vardag för barnen, lite svårt att föreställa sig när man själv bara haft skidåkningen som en hobby någon vecka per år. Precis som när man själv var liten och hittade på billekar för att underhålla sig i bilen har barnen tillsammans med sina kusiner hittat på en liftlek för att göra liftturen lite roligare, varje liftstolpe är numrerade och när man åker förbi "sin" stolpe, alltså sin egen ålder, säger man "min full pott med hjärta" och varje gång blir de lika bekymrade att mamma och pappa är så gamla att vi inte har någon full pott med hjärta...de undrar hur lång lift man skulle behöva bygga för att vi skulle får en? Och så går diskussionen vidare tills vi kommit upp och det är dags att stiga av. 

Mycket puder senaste dagarna

Julafton firar vi ofta med mina föräldrar tre mil bort i Ånn, ibland har vi åkt dit redan dagen innan för att vara på plats på julafton. Förra året kom vi på att skidåkning på julafton är något av det bästa! Trots att jul och nyår är den mest besökta tiden i Åre är julafton relativt lugn i liftsystemet. Plus att fokus på mat och klappar tas bort något när man spenderar dagen i backen. Det här var andra julaftonen som vi tog en heldag i backen med lunch på en av backrestaurangerna, vilket också ger en mysig känsla i familjen som alltid har med sig lunch till backen. Dagen innan julafton hade en mindre snöstorm dragit in över Åre och pudrat backarna, och snöfallet höll fortfarande på under förmiddagen, men så sprack det upp till ett bli en ganska solig dag. Trots sol och puder är det såklart inte alltid smärtfritt för en familj att ge sig ut i backen med allt vad det innebär. Det ska enas om i vilka backar det ska åkas och vilka kläder som bör vara på...

Julafton i Rödkullen

Pärlemormoln på julafton 

I slutet av julaftonsdagens åkning fick vi syn på pärlemormolnen som vi läst om i tidningen dagen innan och den där naturreligiösa känslan kom igen, till och med barnen var fascinerade över att molnen såg ut som en regnbåge. Det måste vara för att det är julafton. Vi lämnade Åre och alla människor och körde mot Ånn med Bing Crosby på bilradion. Inte en bil på vägen, snövallar högre än bilen, snötunga grenar på träden, ett sista pärlemormoln innan det mörknade helt, en månskärva och sedan - två mäktiga älgar som vandrade under stjärnorna ute på en av isarna, det var min full pott med hjärta!