Slutet-på-terminen-veckorna är fullspäckade på jobbet, samtidigt som de bara flyger iväg. På fredagskvällen kommer jag på att jag ju skulle andas också, jag visste att det var något jag hade missat i veckan! Men så kommer lördagsmorgonen och jag försöker se till att ha jobbkranen så avstängd som det bara går. Nu när skidsäsongen är över tar vi oss nästan alltid iväg till någon plats i naturen att bara hänga på. Antingen tar vi bilen och åker iväg till en plats längre bort eller så tar vi cyklarna eller benen och beger oss till något i närheten. Så fort vi blir ensamma med träden, bäckarna, växterna och fåglarna är det som att något händer. Allt bara rinner av en. Naturen är så väldigt bra på att ge en perspektiv på saker och ting. Som här, Ristafallet med dess enorma vårkraft som trollbinder en.
Jo, för vi tog oss dit igen, vi hade ju inte gjort vårskriket än. Barnen hittade en bra plats att slänga sig ner på, och så skrek vi.
Promenaderna med barnen blir så väldigt mycket lättare och roligare när det finns stockar att klättra över och gå balansgång på, bäckar att kasta ner pinnar och blad i och förstås matsäck i ryggsäcken att locka med.
Idag blev det en lunchutflykt till en liten pärla längs Indalsälven tillsammans med våra kompisar. Cykelyta, vattenlek och skogslek på samma plats, mer än så behövs inte för fyra leksugna barn. Och fyra pratsugna föräldrar.
Dagens lunchutsikt |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar