En stund för mig själv under stjärnorna

Den här veckan var det dags, vab för första gången på två år. Jag tror vi får inse att vi har varit lyckligt lottade som inte haft några sjuka barn på så lång tid. Men med en nyinskolad 1,5-åring har vi bara väntat på att det ska komma. Vabruari hette det va? Igår morse vaknade Lola med feber, snuva och hosta. Idag var det min tur att vara hemma. Eskil tyckte också att det var mysigt att vara hemma med sjuk lillasyster. Särskilt när det hade kommit en decimeter snö över natten. Han tyckte plogbilen var sen och tog saken i egna händer och började skotta hela grannskapet. Äntligen hade isfläckarna i backen utanför huset snöats över och vi kunde köra puder med snowracern. Allt medan sjuklingen bara sov och sov och sov. 

När mörkret hade lagt sig och dagens snömoln försvunnit tog jag bilen och körde upp till ett stjärnklart Björnen. Det absolut bästa sättet att svettas, rensa hjärnan och bara vara är att ge sig ut på längdskidorna i elljusspåret. Jag ville så gärna fånga känslan att motionera bland de snöbeklädda granarna, under miljontals stjärnor på bild, men det var för mörkt för min iphonekamera. 

När jag stannade för att ta den här bilden var allt jag hörde mitt hjärta slå. Nästan lite skrämmande tyst. Men alldeles underbart! 

Nu när jag har börjat jobba försöker vi utnyttja helger och kvällar på bästa sätt. I helgen hade vi besök men vädret bjöd inte på några kanondagar. Runt nollan, lite regn, lite snöblandat och en hel del blåst. Det blev bara några få åk på brädan. Lagom till att våra vänner hade åkt hem kom pudersnön och det var dags för jobb och vab. Det ser ut som att de kommande sportlovsfirarna kan få en skön semester, det ryktas om ännu mer snö och sjunkande temperaturer. Hela stora familjen, om några dagar ses vi, välkomna!