Ett barndomsminne

Ett av mina bästa barndomsminnen är de där helt vanliga vardagskvällarna då vi tog båten och åkte ut och kobbade istället för att äta middag hemma vid matbordet. Ja, kobba, för er som inte känner till ordet. Det är alltså när man tar med sig mat och åker ut med sin båt till en liten kobbe, sätter sig på en klipphäll och intar maten. Det gjorde vi ibland när det var en extra fin kväll. Sen åkte man hem, gick och la sig för att nästa dag ha en helt vanlig dag i skolan. 

Ungefär 220 av årets 365 dagar är vanliga vardagar. Att inte ta till vara på dessa dagar vore slöseri. Jag vet, det är lättare sagt än gjort. Särskilt när man har barn, eller annat som kräver en massa tid. Men om det så är EN av de där 220 dagarna som man lyckas göra det där som får en att må så bra så måste det ju vara värt det? 

Nu bor vi, i en för oss, ny miljö och måste hitta nya smultronställen. Och som föräldraledig har man ju all tid i världen att reka omgivningarna. Häromdagen när jag hämtade Eskil på förskolan hade jag gjort iordning mellanmål som jag hade med. Vi vandrade sedan upp en bit på berget, till en av favoritplatserna, med utsikt över Åresjön, där blev det mellis. 

Nu är det bara att vänta sådär en 20-30 år för att se om våra barn kommer att komma ihåg dessa dagar som något minnesvärt, eller om de kommer att minnas det som en jobbig promenad uppför, där mackan blev barrig om man tappade den på marken. 

Jag skrev i mitt förra inlägg att hösten var ett faktum. Jag bara skämtade. Nu är det sommar igen! De senaste dagarna har det varit runt 20 grader och sol, märkligt, men underbart! Helgen spenderar vi på "landstället" i Ånn. 

Barnen passade på att ta ett dopp i Ånnsjön. Det sista för i år?