Och så kom regnet och vardagen

Foto Darren Hamlin

Som jag tidigare skrivit om så verkar vi ha haft tur med vädret sedan vi flyttade upp. Alla pratar om hur dålig sommaren här har varit, fram till den 22 juli, dagen efter vår flyttdag, då kom sommaren. Vi fick några härliga veckor med sol och värme. Men nu har regnet kommit och temperaturerna sjunkit. Det börjar kännas höst i luften. Imorse när vi gick ut var det 8 grader och blåst. Regnet hängde i luften. Häromdagen uppmätte regnmätaren i vår väderstation 19.5 mm regn. Idag har det pratats om att det kan bli frost inatt. Det här har varit lite av ett orosmoln för mig, hur ska vi klara av det nya klimatet? Chansen att vi får fantastiska vintrar med en massa snö är väl rätt hög, men resten av året då? Vi får se hur det känns om ett år när vi har upplevt alla årstider, men hittills kan konstateras att för en 3-åring är detta väder lycka. Så fort vi har ätit frukost är det på med regnkläder och ut i pölarna. Jag har också fått flera tillfällen att testa om det nyinköpta regnstället håller vad det lovar, och so far so good. 

Foto Darren Hamlin

Vardag har vi i princip haft sedan dag två i Åre, men i början var det ju så mycket nytt och familj som var här och hälsade på, så det kändes mer som semester. Nu har vi börjat komma in i livet här och det börjar mer och mer att kännas som hemma. Vad gör man då som mammaledig i Åre? På sätt och vis samma saker som jag gjorde i Stockholm när jag var mammaledig, träffar andra föräldralediga och deras barn, går till lekparken, går till biblioteket, går till badhuset och allt det där andra som man ska fixa med när man har två små barn. Den stora skillnaden är förstås omgivningarna. Idag gick jag och barnen upp i skidbackarna och kollade på alla som kör downhill mountainbike samtidigt som vi  käkade vildhallon från buskarna och drack vatten från bäckarna. 

Vissa undrar om jag saknar Stockholm. Ibland när jag är ute och joggar på kvällen springer jag förbi tågstationen och då händer det att nattåget till Stockholm står där. Så nära, men ändå så långt bort. Bara att kliva på och gå och lägga sig och när man vaknar är man i Stockholm. Det enda jag hittills saknar från min hemstad är alla människor vi lämnat där och Hammarby fotboll förstås.