Åre, en annorlunda plats

När man åker genom Sverige passerar man en mängd tätorter, byar, städer, kalla det vad ni vill, boplatser helt enkelt. Boplatserna runt om Åre är precis som på många andra platser, någon by med ett gäng hus, någon bondgård och så kommer en lite större plats med några hyreshus, en Ica, Systembolaget osv.

Men så kommer man till Åre. Och det är så annorlunda jämfört med alla de andra platserna. Inte till storleken, man kör igenom Åre på någon minut, precis som de andra platserna. Men när man kör in i Åre ser man genast folk som joggar och cyklar. På bilarna är kanoter och cyklar surrade. När man kommer till Torget är folk klädda för att vandra eller cykla berget. Det kryllar av restauranger och barer. Det är helt enkelt ingen vanlig svensk tätort. Många som bor här gör det av en anledning, de har hamnat här pga viljan att ha friluftsliv, sport och natur alldeles utanför dörren. Men samtidigt kunna gå och äta en god middag eller ta en öl, och ha fler än ett ställe att välja på.  Det är det vi gillar med Åre. 

Att ta kvällsspringturen på samma ställen som jag brukar åka snowboard är en märklig känsla. Det är med skräckblandad förtjusning jag springer i de öde pisterna där gräset och blommorna är en meter högt, där liftarna står helt still och där snökanoner gapar tomma och väntar på att få jobba. Det är otroligt vackert samtidigt lite läskigt. Inte blir det mindre läskigt av att jag måste springa förbi Trollstigen (som jag skrev om för någon dag sedan). Man springer då under en bro, när man är under bron sätter en mörk röst igång "VEM ÄR DET SOM KLAMPAR PÅ MIN BRO?!". Ja, det är till för barnen, som går Trollstigen, Bockarna Bruse ni vet. Och jag blir lika rädd varje gång, fast att jag vet att den är där. Men så får man belöningen av löprundan. Dessa fantastiska vyer. 

Idag hörde jag på lokalradion att det finns extremt mycket blåbär i år. Så imorgon ska det bunkras. Vi har en stor frys. Jag vill kunna göra blåbärspaj i december när vi sitter här i -30 grader.