Skidåkning, till vilket pris?

-18 och strålande decembersol. Som upplagt för en perfekt dag i backen. 8:04 stod jag, brorsan och ena brorsdottern i kön till dagens första åk i VM 8:an. Att åka upp liften i mörkret för att se morgonen gry bakom fjällen är något alldeles speciellt. Att sedan vara bland de första ner för ett nypistat Gästrapp gör tidig uppstigning och avfärd så värt det!

8 i 8:an

Sedan fortsatte dagen med diverse vardagsbestyr som bland annat inkluderade vår trasiga bil som skulle bärgas och illa kvickt in på verkstad. Senare fanns det i alla fall tid för några fler åk, det fanns nämligen en 5-åring hemma som inte var nöjd med att ha blivit lämnad hemma under morgonens åkning. Så några eftermiddagsåk i Rödkullen blev det. 

Rödkullen 

Bara det att när vi väl var framme och skulle ta på oss utrustningen upptäckte jag att mina snowboardkängor inte var med. Suck. Med den 1,5 timme som återstod av dagen var det inte lönt att åka hem och hämta. Så medan Eskil åkte hängde jag runt i barnområdet. En alltid lika tragisk som fascinerande upplevelse en turistvecka som denna. Sedan jag själv fick barn har jag slutat att förvånas över hur och vad familjer gör, jag har ju faktiskt ingen aning om hur deras morgon har varit och om det kanske är det 17 utbrottet för dagen 

för deras 3-åring. Men jag kan inte hjälpa att tycka att det känns sorgligt när man mer eller mindre tvingar barn att åka skidor (eller någon annan hobby för den delen). Som 2-åringen jag såg idag, med napp i mun och snutte i handen, hängandes i en sele mellan pappans skidor, upp och ner upp och ner. Eller 4-åringen som tyckte att den 18 grader kalla luften började bita på tårna och som ville avsluta för dagen, men där föräldrarna tyckte att "liftarna stänger kl 15, vi åker till dess". Eller 10-åringen som var satt på privata skidlektioner, som åkte med händerna i fickorna, tittade åt ett helt annat håll än mot den tappre skidläraren och såg ut som att det här med skidåkning var det tråkigaste, mest plågsamma han någonsin gjort. Ibland får man kanske inse att barnen inte har samma brinnande intresse för en hobby som man som förälder har. Ibland måste man påminna sig om att den där semesterresan faktiskt att bokad och bestämd av föräldrarna. Och ibland måste man kanske sänka förväntningarna på en skidsemester med familjen, stressa ner för bövelen, alla gillar inte att ta sig runt på en eller två brädbitar, trots decembersol och manchesteråkning.