Och så kom den stora dagen

I fredags öppnade äntligen liftarna! Som vi har väntat. Snowboardåkningen var ju trots allt en av de stora anledningarna till att vi flyttade upp hit. Nu har vi bott här i fyra månader utan att kunnat åka snowboard och faktiskt, utan att ens tänkt på det så mycket eftersom vi har haft så mycket annat att utforska. Men i fredags var det alltså dags. Fredagen var bästa och sämsta tänkbara dag. Det sämsta var att Darren var bortrest norrut med sitt jobb. Det bästa var att mamma och pappa kommit upp hit dagen innan och gärna var barnvakt medan jag tog vinterns första svängar i backen. 

I somras tyckte jag att det var en konstig känsla att gå i skidbackarna och plocka hallon, det var helt nytt för mig. Nu var den konstiga känslan att åka snowboard där vi för några månader sedan plockade hallon. Hur som helst fick jag några sköna åk och framförallt känns det skönt att ha de första åken avklarade, för visst kändes det lite ovant när det var åtta månader sen sist! 

Vädret verkar inte kunna bestämma sig för om det ska vara höst eller vinter. Vi får några decimeter snö, som efter några dagar regnar och blåser bort. Och så håller det på. Som i förra veckan, tre decimeter snö töade bort på två dagar. På onsdagskvällen när vi gick och la oss var det återigen barmark utanför fönstret, på torsdagsmorgonen när vi öppnade dörren såg det ut så här. 

Och mer snö kom det över helgen! Det har åkts pulka, byggts snögrottor, snögubbar och snölyktor, gjorts snöänglar, rullats i snön och åkts spark. Behöver jag ens nämna att barnen var överlyckliga? Men nu har även den snön regnat bort, och vi väntar på nästa omgång.