Måne

Måne

måndag 25 november 2013

När vet man att hemma är hemma?

Nu är det ganska precis ett år sedan som vi på allvar började prata om att lämna Stockholm för att flytta hit till Åre. Det känns länge sedan, samtidigt har allt gått väldigt snabbt, från de första tankarna på en flytt, till att det faktiskt blev av. Nu har vi bott här i fyra månader och det händer fortfarande att man får nypa sig själv i armen när man kommer ut i vardagsrummet på morgonen och blickar ut över bergen och Åresjön. Ja, vi bor faktiskt här, på riktigt, vi är inte på semester. De allra flesta dagar lever vi på som vanligt här uppe, gör vår nya vardag. Men så kommer det dagar då man blir påmind om den gamla vardagen i Stockholm, man ser ett inslag på nyheterna om Stockholm eller man pratar med någon där nere. Och alltsom oftast känns det så avlägset. Det är märkligt bra hur fort man vänjer sig vid det nya. Samtidigt, när vet man att hemma är hemma? Åre är vårt hemma nu, men vi är på de allra flesta sätt rookies i byn! När jag bodde i London minns jag en gång när jag landade på Heathrow efter ett Stockholmsbesök, och kände den konstigt sköna känslan att nu är jag hemma, hemma i London. Nu börjar Åre kännas mer hemma än den semesterplats det tidigare varit för oss. Det är svårt att inte trivas i Åre.

Foto Darren Hamlin 
Sedan den fina skridskoisen vi hade för två veckor sedan har vi haft uppåt 10 plusgrader, spöregn, storm, -17 grader, ny skridskois för att nu, de senaste dygnen fått några decimeter nysnö. Äntligen, massor av snö! Man märker att Åre håller på att göra sig redo för en ny vintersäsong. Snökanonerna har varit igång i flera veckor, de tre nya liftarna är mer eller mindre redo att invigas och säsongsarbetarna börjar komma hit. Vi är också mer än redo, liftkorten är inköpta och brädorna bara väntar på att få komma ut. Vi ser fram emot att uppleva första vintersäsongen som Årebor.

I och med snöns ankomst infann sig också julstämningen som jag och barnen snabbt tog till vara på. Medan snön vräkte ner och vinden ven runt huset passade vi på att göra årets första lussebullar. Nu, mamma och pappa, är ni välkomna upp till vinterlandet och smaska med oss!

Foto Darren Hamlin 
Den senaste tiden har för övrigt gått åt till att försöka få någon ordning på vår bil. När man bor här uppe är man ju, tyvärr, mer eller mindre beroende av att ha en bil, som fungerar. Körkort har jag haft i 12 år, bil har jag aldrig haft tidigare. Jag har just upptäckt vad som är värre än att går till tandläkaren. Att gå till bilverkstaden. Ångest! Nu funkar den i alla fall igen, vår blå lilla Volvo.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar