Måne

Måne

onsdag 8 januari 2014

Lugnet före nästa storm

Efter två veckor med liftköer, bilköer och matköer har lugnet lagt sig i Åre. Ja, så gott som i alla fall. Man hör fortfarande ryssar, norrmän och engelsmän runtom i byn. Men de flesta av de svenska jul-och nyårsfirarna har åkt hem. Nu har vi några lugnare veckor innan sportlovsveckorna drar igång. Idag bjöds vi på fantastiskt väder. Några minusgrader och sol. Då känner man sig lyckligt lottad när man, mellan två tvättar i tvättstugan, tar kabinbanan upp till Åreskutan och möts av detta.

Foto Darren Hamlin 
Det jobbigaste var att stå där uppe utan brädan, och ta liften ner. Men det var det värt! 

Det börjar kännas att det inte är så många dagar kvar på föräldraledigheten. Jag vill liksom passa på att göra allt på en gång. Träffa alla andra föräldralediga, ta promenader mitt på dagen, sitta med barnen inne i deras lektält och läsa sagor och äta frukt, gå runt i pyjamas hela förmiddagen. Så ni som har mycket föräldraledighet kvar, passa på att njut! 

Till något helt annat. Jag måste berätta om något jag upplevt i skidbackarna under semesterveckorna. Det har blivit många dagar med barnen i barnbackarna. Turisternas semesterparadis med snö, knappliftar, roliga figurer i backen, varm choklad...ja, ni vet, det som är tänkt att bli en härlig vecka med familjen. Jag överdriver inte när jag säger att jag minst en gång om dagen har hört föräldrar skälla ut sina barn för att de inte orkar åka mer skidor, inte kan åka, inte vill åka. Jag får en klump i magen varje gång jag hör detta. "Nu har vi hyrt skidor åt dig, nu åker du". "Liftarna är öppna i två timmar till, vi ska inte åka hem än". "Ska du fortsätta och gnälla så lämnar jag dig här". Osv. Det är klart att jag fattar att man som förälder kan känna en frustration när man har packat blöjor, mackor, termosar, extrastrumpor, extraskor, extravantar, tagit sig till backen, provat ut skidor och pjäxor, hyrt skidor och pjäxor, åkt ett åk...för att sedan höra barnet gråta att det vill hem till stugan. Men den situationen har du som förälder tagit risken att försätta dig i. Om jag, som okänd förälder som står bredvid, blir alldeles stel och kall i hela kroppen när jag hör detta kan man föreställa sig hur barnet som det är riktat mot känner. Om det nu, mot förmodan, skulle vara någon av dessa föräldrar som läser min blogg, tips: Tänk inför skidsemestern att ni ska på en snösemester, där det kanske blir tid för lite skidåkning. Jag vill aldrig mer höra ett barn bli utskällt i en skidbacke pga av ett par plankbitar! 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar