Jag hör knastret från grus

Vilken final det blev på sportloven, både Stockholm och norra Sverige fick varsin fantastisk vecka. Med en tidig påsk i år blir det bara någon veckas paus på skidturisterna här i byn. Och frågan är om det ens är någon paus? I söndags körde vi förbi tågstationen på eftermiddagen när Stockholmståget kom in, en ny invasion och nya långa köer på Ica. Jag brukar alltid säga att den bästa tiden att komma hit upp, om man vill ha lite folk men bra åkning, är just nu, veckorna mellan sportlov och påsk. Men de vi såg kliva av tåget här i söndags hade otur. De hade just missat lördagens magiska dag med strålande sol och några minusgrader och möttes istället av spöregn. Vilka kontraster. Eller som Eskil konstaterade "man kan undra varför inte alla bor här så de också kunde välja att åka skidor bara de dagar då det är sol och ingen blåst".

Bakom mina googles en regnig dag

På lördagen hade jag en egendag i backen med några kompisar. En dag vi hade planerat långt i förväg. Så när man vaknade till -10 och strålande sol kändes det som att det kunde bli en bra dag. Solen värmde och temperaturerna steg snabbt till strax under nollan. För en gångs skull var vi bara snowboardåkare som körde tillsammans, med andra ord körde vi få transportsträckor och slapp ha skidåkare som stod och väntade på oss när vi knäppte på brädorna efter liftturen. Vi avslutade dagen med en öl på Granen och bad och bastu på Tott Hotell. En lyckad dag.

En solig dag på Åreskutan 

På söndagen hade vädret som sagt helt och hållet ändrat karaktär. Men barnen var lika sugna på skidåkning ändå. Vi gav oss ut i det som började som duggregn, men som efter några åk gick över till ordentligt regn. Eftermiddagen bjöd därför på en mysig slappardag hemma, det var länge sedan vädret tillät det!

På söndagskvällen grejade inte kroppen att stå emot bacillerna från jobbet mer, sjuk, NEJ jag vill inte! Men när jag låg i sängen och hade lyssnat på regnet som piskade mot rutan hörde jag helt plötsligt knastret från grus där utanför. Hur tråkigt det än var att det kom en massa regn var knastret ett första vårtecken, lite mysigt trots allt. Men det verkar inte bli något långvarigt, framåt helgen är det dags för ett nytt snöfall att dra in. Tur det, för det är ju mycket kvar av den här vintersäsongen. 

När jag tänker på det så har faktiskt ett till vårtecken dykt upp. LJUSET! Det går snabbt nu. Från att för bara några veckor sedan se solen försvinna bakom Renfjället har vi nu de vackra synliga solnedgångarna igen. Och med den här nymånen blev det alldeles kolossalt vackert. 

Nymåne över Åre. Foto Darren Hamlin

Förra helgen testade vi förresten kälkspåret från Fjällgården ner till Torget. Det var roligare än väntat och barnen ville bara köra om och om igen. Jag och Darren åkte med varsitt barn i en lite längre pulka. Snön vräkte ner och med hälarna i snön större delen av banan fick vi oss en ordentlig snödusch. Tur att vi alla hade tagit med våra googles. För att komma upp igen tog vi Bergbanan, vårt eget lilla tåg. Kvällen avslutades med middag på Max och två slutkörda, men nöjda barn.

Kälkspåret Åre. Foto Darren Hamlin 

Just som jag skulle publicera det här inlägget kom barnen hemrusande från förskolan och ropade "mamma, vi har varit i första geggamojjan!". Skor, kläder, glasögon och hår, allt täckt i lera. Ytterligare ett vårtecken!