Mitt förra inlägg var inlägg nummer 100. Och därmed har vi bott här i exakt 2 år och 8 månader. Å ena sidan känns det gamla Stockholmslivet väldigt avlägset, å andra sidan är dryga 2,5 år inte alls särskilt lång tid. Tanken på att inte bo här känns hur som helst väldigt långt bort. Jag slås ofta av tanken vad vi gjorde på vår lediga tid i Stockholm...jämfört med här. Häromdagen tex, lediga och lunchen hade passerat, vad skulle vi hitta på resten av eftermiddagen? Det fick bli några åk i Rödkullen, tills vi insåg att det var alldeles för mycket folk och att vi inte orkade stå i liftköer. Men ändå, det blev 2 timmars åkning och vi hade kul. I Stockholm hade det kanske blivit närmsta lekplats?
På tal om mycket folk. Jag vet inte hur jag tänkte när jag tog semester påsklovsveckan! Påsklovsveckan i Åre är en av de veckor då det är som mest folk här. Jag hade kanske någon förhoppning om att det skulle vara strålande sol varje dag och att vi skulle kunna ta oss till de mindre packade platserna och njuta av det fina vädret i en snögrop. Lite sol har vi haft, men mycket blåst och blöt snö, som har blivit smält snö och is. Eftersom min familj är här på besök och håller till borta i Ånn har det blivit några dagar där. En garanterat folktom plats. Det man kan göra i Ånn vintertid är att greja ute på gården till huset eller åka längdskidor. Jo, och så skoter förstås, men det är inte riktigt vår cup of tea. Men längdåkning på den snön som finns kvar har det blivit.
|
|
| Med skidpulka på Ånnsjön. Foto: Darren Hamlin |
 |
| Skidåkning på Ånnsjön. Foto: Barbro Stenstrand |
När man har vuxit upp i Stockholms skärgård och varit omgiven av havet har jag alltid föreställt mig att jag behöver närheten av havet och det lugn det ger mig. En sjö kommer inte ens i närheten av samma känsla. Däremot fjällen. En runda på längdskidorna på Ånnsjön, omgiven av fjällen, kan jag leva länge på. På påskafton blev det en tur till Storulvån, i 18 sekundmeter. Helt ok, men utelunchen var inte den skönaste jag varit med om. Nästa ställe för att fly allt folk blev en utflykt med några kompisar till till Ullådalen, men där trodde vi fel. Vi gick som i ett lämmeltåg upp på fjället. Eller ja, hur långt man nu kommer med fyra barn under sex år. Men, barnen lekte och föräldrarna drack kaffe, en bra dag med andra ord.
Nästa dag gav vi upp allt vad skidåkning heter och åkte till favoritplatsen Ristafallet. Så fort vi kommer dit hamnar barnen i någon fantasivärld och fladdrar iväg. Den här gången hittade de en gran att flytta in under. Då låtsas de att de är Birk och Ronja i varglyan.
 |
| Varglyan |
 |
| Ristafallet börjar smälta |
Och så en efterlängtad premiär, cykeln kom fram och skulle provköras på allt rullgrus. Och nog måste jag säga att ljudet av däcken mot gruset lät vår.
 |
| Cykelpremiär |
Hur dumt det än känns att vara ledig och trängas med alla andra den här veckan har vi kommit in i semesterlunken och trivs rätt bra med att bara ta dagarna som de kommer. Nästa vecka är de största semesterveckorna över och förhoppningsvis har vi lite vinter kvar att utnyttja, utan trängsel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar