Beroendeframkallande stigning

Under sommarhalvåret försöker vi utnyttja de ljusa kvällarna så mycket vi kan. Vi brukar lägga barnen varsin kväll, den dagen när man inte lägger barn är suget stort att, på ett eller annat sätt, komma ut på fjället. De senaste kvällarna som jag har varit ute så har jag och min kompis gett oss på Vertical K, en bana som Peak Performance har gjort från Åre Torg upp till Åreskutan. Banans totala stigning är 1000 vertikala höjdmeter, med en distans på 5 km. I förra veckan genomfördes en tävling i den här banan, vinnaren klarade det på 41 minuter. Helt otroligt när man testar banan! Första gången vi testade banan hamnade vi där av en slump och gick bara 200 höjdmeter för att sedan gå vidare på en annan led. Men suget att fortsätta var stort, så nästa dag bestämde vi oss att gå längre upp i banan. Lutningen är kraftig och stundvis är det svårt att prata samtidigt som man går, tanken på att tävlingsgänget sprang upp här känns avlägset, men kroppen och hjärnan vill bara ha mer och mer. För er som känner till Åre vintertid så börjar är den första delen av Vertical K i Stjärnbacken nedanför Hummeln.

Den utstakade Vertical K-märkningen

När man sedan angriper Hummeln är lutning så kraftig att det finns fastsatta rep till hjälp att ta sig upp. Trots det upplever jag den här biten som både lättare och roligare än den första.

Foto Charlotte Allmo

Och mitt i stigningen vänder man sig om och slås av den enorma utsikten och känslan att "jag bara gör ett träningspass efter jobbet, en helt vanlig tisdagskväll". 

Som alltid i fjällen är väderomslagen snabba och när vi nådde halva stigningen, 485 vertikala höjdmeter - Hummelplatån, möttes vi av kolsvarta moln. Det kändes inte kvavt i luften, men det där såg ut som riktiga åskmoln. Helt plötsligt kände man sig ganska liten och ville bara ner till säkrare mark. 

Det blev ingen åska, dock ett kraftigt skyfall. Temperaturskillnaden från när vi gav oss ut till när vi kom hem var stor och den varma duschen efteråt värmde mer än vanligt. Samtidigt kände vi oss lite besvikna på den snabba nedgången och var peppade att göra ett nytt försök. Nästa försök gjordes på torsdagskvällen i betydligt säkrare väder och slutade på knappt 600 höjdmeter. Då vände vi om när vi märkte att solen var på väg ner. Det märks att det är i slutet av sommaren och när solen väl har gått ner vid 21:20 tar det inte lång tid tills det är mörkt. Vi fick en alldeles magisk kväll i ett fantastiskt ljus. 

Foto Charlotte Allmo 

Nästa mål blir att starta tidigare och ta oss till toppen. För vi kunde snabbt konstatera att stigningen är beroendeframkallande, bara en liten bit till. Och det ser ut att vara den närmsta veckan vi ska ägna oss åt den aktiviteten!