Livet på en turistort

Nu är vi inne på den fjärde och näst sista sportlovsveckan, Åres eget sportlov. Många undrar hur det egentligen är att bo på en ort som har ca 1000 åretruntboende, men som har uppåt 60.000 (rätta mig om jag har fel!) människor boendes vissa veckor på året. Visst är det lite speciellt. När man tar en promenad genom byn en mörk novembereftermiddag hälsar man på de man eventuellt möter, samma promenad en solig februaridag är inte den första promenaden lik, helt plötsligt är man omgiven av folk som är på semester. Folk som kånkar skidutrustning, systemetkassar och shoppingpåsar från de olika sportbutikerna. Ibland tar jag bilen ner till byn från jobbet (som ligger en bit upp på berget) för att handla eller uträtta något annat ärende. Prickar man in "fel" vecka har man tur om man lyckas få en parkeringsplats utanför mataffären eller om man ens kommer i närheten av Postens utlämningsställe för att hämta upp något man beställt på nätet. I mataffäreran hör man hur det diskuteras huruvida man ska äta havregrynsgröt eller filmjölk som skidåkarfrukost, vems tur det är att laga kvällens middag till gänget i stugan och vad som behövs som energikick i backen - det är alltid extrapris på Kexchoklad här! Själv går man runt och försöker komma på en bra, men snabb vardagsrätt som även barnen gillar. I skidbackarna är känslan också en annan, förutom de längre köerna och de proppfulla parkeringarna, ser man skidskolgrupper precis överallt, hör föräldras bråk med sina barn om hur de-faktiskt-hyrt-skidor-och-åkt-hela-vägen-till-Åre-för-att-åka-skidor-och-att-då-har-de-inget-annat-val-än-att-åka. På afterskiställena i backarna dånar musiken och gänget som har åkt upp till Åre utan skidor har bänkat sig i solen med en öl redan vid lunch. Kul med lite fart och fläkt, samtidigt som det är rätt skönt när det återgår till det normala och man får några lugnare veckor innan nästa invasion drar igång, påsklovet.

Under förra veckan, vecka 9, hade vi både familj och vänner på besök. Vi jobbade på som vanligt, därför blev det extra roligt att få ta del av deras semester om kvällarna. En dag i veckan slutar jag tidigt på jobbet, då åkte jag och barnen till backen för att möta upp med brorsans familj. Vardagslyx när den är som bäst!

Sol och sorbetsnö

Fördel att vara kort när man ska åka ankarlift med sitt barn

Trots snöbristen här uppe är ändå åkningen onpist helt okej. Sorbetsnö för hela slanten och de isfläckar som tidigare tittade fram har solen sett till att smälta. Men visst vore det mer än välkommet med någon halvmeters laddning med snö innan den här säsongen är slut. Vi pratade om hur det ofta är så att dagen efter våra besök åker hem blir det en fantastisk dag. Och mycket riktigt, i måndags hade det under natten kommit några centimeter snö och tisdagen bjöd på riktigt påskväder, sol och varmt. På morgonen hade jag lämnat in bilen på service och promenerade upp till jobbet.

Promenaden upp till jobbet

I nästa vecka är de stora sportlovsveckorna över, såg att det bara är Jokkmokk som har vecka 12. Så någon invasion lär det inte bli. Som barnen har väntat på att få gå och bada på badhuset igen, för det vägrar mamman när det är fullt av sportlovsfirare.