Home sweet home

Efter den härliga återkomsten av våren som jag skrev om i mitt förra inlägg har växtligheten exploderat! Det är så grönt och man kan nästan se med blotta ögat hur det växer. För några månader sedan bestämde jag mig för att varje dag fota ett träd som jag går förbi om morgnarna när jag går till jobbet. Nedan ser ni bilderna tagna med en veckas mellanrum.

Måndag 19 maj

Måndag 26 maj

När jag har samlat ihop bilder för ett helt år ska jag göra något med det, tipsa mig gärna om ni har någon idé på hur man kan få ihop det till något kul så man får fram årstidsväxlingarna!

Dagarna efter hann vi med ett till besök i Ånn. Den gången tog vi med oss några kompisar från Åre. Även de dagarna bjöd på fantastiskt väder. Till lunch blev det korvgrillning vid Ånnsjön. Vi hade hört (och även sett på andra ställen) att vattennivån hade stigit något enormt när smältvattnet, på kort tid, fyllt upp sjöarna. Men vi blev förvånade när vi upptäckte att bryggan som vi suttit på och dinglat med benen veckan innan, helt låg under vatten. 

Bryggan 

Men en brygga som ligger några decimeter under vatten är en perfekt badplats för badsugna barn! Eskil och hans kompis var snabbt i och njöt av det iskalla smältvattnet! Efter dagarna i Ånn var det dags att lämna lugnet för en vecka i Stockholm. Barnens första besök i Stockholm sedan vi flyttade till Åre. Man tror att en 4-åring ska komma ihåg mer av sina tre första år, men när vi kom till Stockholm visade det sig att allt var glömt. När kusinerna bad honom trycka på knappen vid övergångsstället tittade sig Eskil förvirrat omkring och förstod inte alls vad de menade. Varje gång ett utryckningsfordon eller en buss åkte förbi ropade barnen och pekade. När vi var i lägenheten i centrala Stockholm sa Eskil att han "går ut och väntar" medan vi gjorde oss klara. De två första dagarna trodde jag att de höll på att bli sjuka, men sedan förstod jag att de bara försökte ta in allt runt omkring. Efter några dagar när vi kom ut till Runmarö, ön där jag växte upp, var det som att de kände sig hemma igen.

För mig blev Stockholm och Runmarö ett kärt och efterlängtat återseende. Men när jag sista kvällen promenerade hem genom ett ljummet Stockholm, efter att ha sett mitt Hammarby vinna, längtade jag trots allt hem till Åre. 

När det kommer till tågresor tycks det som att vi alltid råkar ut för krångel. Denna gång blev det en hemresa som började med en tidigarelagd ersättningsbuss till Uppsala. För att sedan byta till ett snabbtåg som skulle ta oss till Sundsvall. Framför vårt snabbtåg körde att vanligt tåg, så vårt snabbtåg kunde inte köra snabbt. Det innebar att tåget vi skulle byta till i Sundsvall åkte utan oss. Och att vi fick åka den ca 300 km långa resan, Sundsvall-Åre, i en taxi. Det är inte första gången vi får åka andra färdmedel än tåg, trots att vi valt och betalat för att åka, just tåg. 

Idag gjorde vi vår första dag på jobb och förskola på ett tag, middagen intogs på balkongen med finaste utsikten och en skön känsla över att vara hemma. 

Foto Darren Hamlin 

Vår utsikt. Foto Darren Hamlin 

Mer av Darrens bilder finns på darrenhamlin.se