Det blir aldrig mörkt

I lördags, en vecka före årets ljusaste dag, befann vi oss i Ånn och det var dags för Englands första match i fotbolls-VM. Avspark 24:00. Frågan var hur man på bästa sätt skulle klara av att kolla matchen samtidigt som man skulle vara pigg och redo att gå upp vid 06:00 när våra barn vaknar morgonen efter. Lösningen blev att gå och lägga sig kl 20:00 med barnen, samtidigt som solen gassade utanför fönstret. Vid 23:45 var det dags att stiga upp och det kändes alldeles magiskt! Pirret inför första Englandsmatchen samtidigt som vi tittade ut genom fönstret och såg dagsljus. Och månen. Så vackert!

Ånn 14 juni kl 23:55 Foto Darren Hamlin 

En underhållande match, men resultatet glömmer vi. Dessa ljusa kvällar vill jag däremot spara och plocka fram en mörk decembernatt.

Dagen efter blev det mer fotboll. Bajen gästade Östersund och vi var förstås tvungna att åka dit. Bortaresan som alltid känts så långt bort var helt plötsligt bara en timme bort. Laddade till tänderna lämnade vi Ånn och begav oss. Vi skulle svänga förbi hem till Åre först och körde vägen som vi kört så många gånger förut. På en 80-väg ser jag i ögonvrån hur något gigantiskt kommer springandes mot bilen, en älg. Tusen tankar susar förbi. Och jag minns att jag tänkte att den kan ju inte springa ut på vägen framför bilen. Men det gjorde den. Jag hann bromsa och älgen sprang snabbt. Det gjorde att vi missade den med en meter. Motorcykeln som kom från mötande håll missade den också med några meter. Sedan kom tårarna och rädslan. Så många "om"-tankar som inte gick att släppa. Och så skulle vi köra vidare de 10 milen till Östersund. Tur tror jag, annars vet jag inte när jag hade vågat sätta mig bakom ratten igen. Det blev vår första resa till Östersund sedan flytten hit, en sightseeingtur och ett tillfälle att köpa de där småsakerna som man inte kan få tag på i Åre. Och så matchen förstås!

Foto Darren Hamlin 

Annars kör vädret berg-och dalbana med oss. Ena dagen 25 grader och sol, nästa dag 4 grader och regnblåst. Under lördagen i Ånn hade vi en turdag vad det gäller väder. Vi tog med vår nyinköpta uppblåsbara kanot för en testtur på Ånnsjön.

Förutom fåglarnas sång och paddelns skvalp i vattnet, helt knäpptyst. Omgivna av de pampiga bergen som fortfarande har snöfläckar kvar. Det här önskar jag att alla fick uppleva. Det är som att inget annat existerar, man bara är här och nu. Till och med en fyraåring tycktes känna så. Eskil lutade sig tillbaks mot sitt ryggstöd och frågade om vi inte kunde paddla runt så här hela dagen. Sedan var han så tyst som en fyraåring aldrig är.

Idag var den andra sidan av sommaren tillbaks. 4 grader när vi vaknade. Regn, som nog faktiskt var snöblandat regn, och hård vind. Så är livet här uppe. Förra veckan drog ett åsk- och hageloväder in. I Ånn föll hagel stora som golfbollar. Tre trasiga rutor på mammas och pappas hus som följd och björklöv som hade blåst av björkarna och klistrat sig fast på husväggar och fönster.

Dagen efter vi hade kommit hem från Stockholm ringde det från P4 Jämtland till mig. En producent som hade hittat min blogg och frågade om jag ville bli deras Årekorrespondent. Kul! Det är klart att jag vill det. Första inslaget skulle ske klockan 06:45 morgonen efter. Nervöst! Jag som aldrig har pratat i radio förut. Så här gick det! Morgon i P4 Jämtland 50 minuter in i programmet hittar ni inslaget. Lärdom av det: Jag ska aldrig mer anmärka på vad någon amatör säger eller inte säger i en livesändning, så pirrigt var det! Men kul som bara den :)