Det pirriga sveket

Duved 1984

Ungefär här började mitt skidåkande, i Duved för 33 år sedan. Det pågick sedan ungefär tio år framåt, tills jag en dag bestämde mig för att snowboard var min grej, och snowboard blev det i en väldig massa år....tills jag insåg att det var svårt att lära barnen att åka skidor när jag åkte snowboard. Jag lånade ett par gamla utnötta skidor där stålkanterna var i princip obefintliga, men de funkade utmärkt i barnbackarna! Vartefter slutade barnen åka i barnbackarna, men jag fortsatte på det gamla skidorna. En dag kom jag på mig själv att stå inne i en affär och kolla på nya skidor, ett svek och en klump i magen, kunde jag verkligen göra så här mot min älskade bräda? Det gick, och idag blev det premiäråk på mina nya all mountainskidor...

VM8:an 2017 

Som tur var fick jag sällskap av en 6-åring (som innan vi åkte upp sa "om du inte kommer ner mamma så hämtar jag en skoter åt dig"). Jag kom ner, och det var hur kul som helst! Härmed låter jag bli att se det som ett svek och väljer att se det som att jag numer har två val i backarna. Men än så länge väljer jag nog ändå att kalla mig för snowboardåkare.

Den här lediga fredagen började med en rosa, kall morgon och fortsatte på samma vackra sätt. Det blev inte så många åk i backen, vi var ju tvungna att surfa runt i pudersnön på barnens nya snow surfers också plus att kroppen inte riktigt hunnit ställa sig in på den här kylan än. 

Vår balkong imorse

Snowsurfer

Nyårsafton blev som vanligt en varm och blåsig dag där vi valde att hålla oss borta från vimlet i Åre och bara hänga med familjen i Ånn. Lagom till att alla jul-och nyråsfirare åkt hem kom snön och kylan tillbaks, det är som att Kung Bore vet och väljer att massbestraffa alla som har tagit sig tid och pengar för att komma hit! Något ovanligt fick vi dock se på nyårsafton då pärlemomoln visade sig på den jämtländska himlen, vackert och en speciell syn. 

Pärlemomoln i Ånn