De ljusa kvällarna gör mig alldeles berusad. Sömn känns överflödigt och jag vill bara stanna tiden i detta nu. Solen går ner 23:25 och upp 02:54. Där emellan är det rester av solnedgång som direkt går över till början på soluppgång. Jag och en kompis bestämde oss för att vi måste uppleva detta ljus från en högt belägen punkt. Vi planerade in en midnattspromenad där vi tittade ut en punkt där så lite fjäll som möjligt kunde skymma solen. Vädermässigt passade lyckligt nog natten till midsommarafton bäst. Vi begav oss i solgasset kl 21 på torsdagskvällen.
 |
| Foto: Charlotte Allmo |
 |
| Foto: Charlotte Allmo |
Skidbackarnas transportsträckor lämpar sig bra för både promenad och cykling, även om branterna tycks mycket brantare utan snö. Första anhalt var Olympiaplatån, många branter dit och inte alltid den roligaste vägen. Sedan kommer belöningen, från Olympiaplatån till toppen av Rödhakeliften (ovanför Rödkullen). Det är så vackert att trots att både jag och min vän bor här och kan uppleva detta nästan precis när som helst, så blir vi helt tagna. Smältvattnet forsar fortfarande nedför fjället och trots att vi bara var vid toppen av lågzon så ligger det fortfarande fläckar med snö kvar. Detta i kombination med en grönska som breder ut sig.
 |
| Foto: Charlotte Allmo |
Landskapet blir helt annorlunda jämfört med på vintern. Tjärnarna som lyser med sin frånvaro vintertid ligger nu som en spegel och ger oss en dubbel effekt av landskapet. Den här tjärnen ligger vid toppen av Rödhakeliften. Därifrån tog vi oss ett par hundra meter upp på en topp för att förhoppningsvis få fri sikt till det sista av solen. Vi misstänkte att vi kanske inte skulle få se solnedgången eftersom det fanns en hel del moln i horisonten. Men när vi kom upp på toppen fick vi syn på en lucka i molnen och en glödande sol. Förutom koko:andet från en gök var det bara tystnad. På hela vår vandring uppåt hade vi inte mött någon och vi kände oss unnande att få uppleva detta.
 |
| Foto: Charlotte Allmo |
På midsommaraftons morgon vaknade vi till klarblå himmel och en spegelblank Åresjö. Och det märkligaste av allt var att det faktiskt var varmt, på midsommarafton! Vår första midsommar som årebor hade vi underställ, mössa, vantar och snöfall. Nu var det för mycket med kofta över sommarklänningen. Vi begav oss till det årliga midsommarfirande vid Fröå gruva, som också är en speciell plats. Ängarna och dess midsommarblommor breder ut sig framför de snöklädda topparna. Kvällen blev till ett grannkalas ute där det blev tröttheten, och inte kyla eller mygg som fick oss att till slut avsluta. Och så får jag ibland frågan hur vi kan välja att fira midsommar här? Inget svårt val.
 |
| Fröå gruva |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar