Helt plötsligt vill det aldrig sluta snöa! Det hade pratats om decimetervis med snö i början av veckan, men den kom inte. Efter två snöfattiga vintrar börjar vi vänja oss vid att den där prognosen stannar vid några andra fjäll och aldrig tar sig fram till Åre. Men plötsligt händer det! Under onsdagseftermiddagen började det snöa rejält och sen ville det inte sluta. På jobbet skottade och skottade vi med barnen, men strax efter var det lika mycket snö igen. Vilken lycka!
 |
| Nysnö och blåst. Foto Darren Hamlin |
I tisdags morse kunde jag för övrigt inte hålla mig längre. Eskil skulle på skidskola och jag hade tagit ledigt från jobbet för att skjutsa honom dit. När jag packade in min bräda i bilen kände jag mig som en bov mot min egen kropp, får man verkligen testa att åka bräda tre veckor efter en operation i magen? Det är klart man får! För nu kunde jag inte vänta en sekund till. Väl på plats ångrade sig Eskil med skidskolan, han ville inte. Och vilken tur för mig som fick 1,5 timmes mamma-son-åkning i ett soligt Duved med nypistade backar som hade ett tunt lagar puder uppe på.
 |
| Morgonåkning i Duved. |
 |
| Manchesteråkning |
En halo syntes runt solen, och nog för att jag är helt ickereligiös, men när den regnbågsliknande staven gick rätt ner i kyrktornet tyckte även jag att det såg rätt mäktigt ut.
 |
| I slutet av regnbågen... |
Till jobbet kom jag tillbaks alldeles salig över min snowboardpremiär, det gick! Och det gjorde inte ont.
Ibland glömmer vi bort att vi har en bio 20 km bort, men i helgen kollade jag in det lilla spelschemat och såg att den 12-faldigt Oscarsnominerade The Revenant skulle visas på söndagen. Ringde en kompis och frågade om hon ville hänga med och så blev det. Helt plötsligt kändes bio hur lyxigt som helst, jag vet inte om det var småbarnslivet som bidrog till känslan eller avsaknaden av just bio som gjorde det. Men kul skulle det bli! Filmen? Se den inte! Chans till 12 Oscars kändes som ett skämt, tur att vi hade 20 km bilresa hem så vi kunde förarga oss över nomineringarna!
 |
| Järpen bio. Foto Charlotte Allmo |
Äntligen är det så mycket snö och obefintligt med is på vägarna att barnen kan åka längdskidor till förskolan. Mina egna längdminnen från när jag var liten var mest att jag tyckte det var jobbigt och tråkigt, första gången jag åkte och faktiskt njöt av det måste jag ha varit 20+, så jag blir imponerad av att barnen själva ber om att få åka och tar sig både dit och hem. Hur länge ska detta vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar