Mörkerkörning

Det är något visst med att ge sig ut i backarna eller i längdspåren när mörkret har lagt sig. Att åka i lampornas sken samtidigt som resten av landskapet bara är mörker. I förra veckan åkte jag och Eskil till kvällsåkningen i Duved efter jobbet/förskolan den dagen. Det var Eskils första kvällsåkning och han var taggad till tusen! -1 och kraftigt snöfall.

Linbanan Duved

Pisten var riktigt bra och det var mer folk än väntat. Jag tänkte att Duveds kvällsåkning skulle vara bättre att ha med en 4-åring på än Åres. Kanske skulle det vara färre festfolk? Första liften upp delade vi med ett gäng finska ynglingar. När vindskyddet på sittliften fälldes ned la sig en tjock spritdimma inne i "kupén". Det kanske inte var färre festfolk här trots allt? Jaja, nu var vi här. Eskil spanade in hopp från liften som han ville testa. När jag såg hastigheterna på de andra åkarna bestämde jag mig för att köra bakom honom hela tiden. Får en 4-åring en vuxen man (ja, för det är oftast män som tror att de äger backen och anser att de inte behöver väja för någon) i ryggen i den hastigheten vill jag inte ens tänka på vad som skulle kunna hända. Det blev några sköna timmar och Eskil var lyckligt ovetandes om de fartdårar som ven förbi oss.

I lördags gick mitt gymkort ut, jag hade medvetet sagt upp det så för att jag tycker att jag ska utnyttja skidåkningen den här tiden på året. Skillnaden är bara den att gymmet ligger 30 sekunder från vårt hus och de upplysta längdspåren i Björnen ligger 10 min bilväg från vårt hus. Och till det kommer gå-till-bilen-och-packa-in-skidorna-projektet. Darren hade varit ute på ett fotojobb uppe på Åreskutan under eftermiddagen och kom hem och undrade hur kallt det egentligen var. -12 svarade jag. Bara? Undrade han, det kändes mycket kallare. Min tanke att ta en längdtur efter middagen kändes mindre och mindre lockande. Men nej, har jag bestämt mig för något så bara ska jag göra det. När jag kom fram till Björnen möttes jag av en öde parkering, skönt lite folk. När jag öppnade bildörren hördes skrålen till Bon Jovi från någon av stugorna i närheten. In i skogen snabbt, bort från allt ljud. Och så väl där, bästa glidet den här säsongen. vilken tur att jag tog mig hit!

Förra helgen var Darren ute i Ullådalen, en av våra favoritplatser här uppe, och gjorde ett filmjobb. De sov i tält till en stjärnklar norrskenshimmel och vaknade till en av de finaste dagarna den här säsongen. En version av filmen som visar våra närmsta hoods finns här Winter Overnight.

Norrsken. Foto Darren Hamlin